Jag vet inte vart jag rest riktigt. Men till havet verkar det vara på något märkligt sätt. Efter sitt genombrott med musiken till ”Plötsligt i Vinslöv” har Galento gått från suddighet till suddighet. För inte är det klart. Processen verkar pågå mest hela tiden. Det var där i Vinslöv jag mötte Galento först.

Den musikaliske magikern bakom Galento är Tommy Galento (Eve and the Last Waltz).

Obestämbar och till större instrumental musik är detta ett psykedeliskt soundtrack. Som en udda film från 1970-talet som går på en bulgarisk cirkus på andra sidan järnridån. Fast i närheten av någon oansenlig tätort i den norra hemisfären.

Klok blir jag inte. För ljudbilder avlöser varandra och det är mycket sällan jag hittar varken helhet eller logik. Jag vet inte vad det är ibland, men jag tvingas ändå lyssna vidare. Vad väntar runt hörnet? Är det ”Dimitij Karamazovs andra resa till Mokroe” eller är det rent utav ”Gunnar Hardings paraply”? Nej just det vi var precis ”Innan Värnamo”.

Lekfullt och säreget gör Galento musik för skymningslandet. Precis mellan sömn och vaket. Du kan möta vem som helst och ingen alls. Upprepande och ibland meditativt. Med en sorgsen och kanske jazzig klang.

Som en musikalisk saga för den vuxnes fantasi. Inget för festen. Men helt klart för eftertänksamhetens stilla lugn. Som om SF-journalen från 30-talets Stockholm går på samma opiumhåla som Sherlock Holmes.