.jpg)
.jpg)
Recension
- SYR 6: Koncertas Stan Brakhage Prisiminimui (CD) Sonic Youth
- 2005
- SYR/Dotshop.se
Hör på film
Externa länkar
- Sonic Youth
- Officiell sajt med mycket knas.
- Stan Brakhage
- Senses of Cinemas biografi över Brakhage.
- Filmografi
- Stan Brakhage gjorde över fyra hundra filmer. Här är de flesta av dem, fram till 1999, beskrivna.
- Dotshop.se
- Dotshop.se har ljudprov från Andreas Meland och Lasse Marhaugs skiva.
Den sjätte verket i Sonic Youths SYR-serie är mäktigt vackert. Det är en inspelning från en välgörenhetskonsert den tolfte april 2003 till förmån för att täcka den då nyligen avlidne filmmakaren Stan Brakhages sjukhuskostnader. Spelningen skedde på The Anthology Film Archives; ett internationellt center för bevaring och studier av avant-garde- och independent-film. Bakom bandet visades filmklipp från Brakhages filmer.
Som du kanske anar är inspelningen ett av Sonic Youths mer experimentella verk, men samtidigt inte särskilt svårtillgängligt. Kim Gordon sjunger/talar lojt genom effektboxar. Steve Shelley och Tim Barnes (Essex Green och Silver Jews) delar på slagverk och trummor. Lee Ranaldos och Thurston Moores gitarrer ginglar och larmar mjukt ojande. De riffar till och med emellanåt.
Jim O'Rourke skruvar på ljudbilden som långsamt och meditativt rör sig som egna klippta bilder. Lustigt med tanke på hur Brakhage själv såg på film. Brakhage har sagt att film inte bör ha något musikaliskt ackompanjemang, precis som målade tavlor inte har det. Han beskrev ofta sina filmer som visuell musik i sig själva; stumma som många av dem var. I slutet av sin karriär rörde han sig bort från den beskrivningen och ville göra film om ingenting alls: som bara var film.
Ändå är “Koncertas Stan Brakhage Prisiminimui” den andra film som tonsatt Brakhages musik som jag sett under 2005. Den första var Andreas Meland och Lasse Marhaugs tonsättning av filmerna “Dog Star Man” och “The Art of Seeing With One's Own Eyes” som samlats på skivan “Brakhage”. De styckena är än mer experimentella, framför allt Marhaugs musik som är lätt ångestframkallande i sitt sträva drönande innan du lyckas släppa in ljuden innanför dina stängda ögon.
Mot slutet av sin karriär, när Brakhage försökt klippa en av sina filmer till en av Bachs fugor, kom han fram till att musik hade en gräns där film kunde nå längre. Han avslutade därför sin karriär med att söka efter ett uttryck som bara var film, som inte ens skulle få tittaren att tänka på musik.
Kanske var den tanken utmaningen som inspirerade dem att just tonsätta honom.
Publicerad: 2006-01-12 00:00 / Uppdaterad: 2006-01-12 00:00
13 kommentarer
WoHo! \o/
#
Trodde jag skulle bli först :(
#
alltid kul med sonic youth!
men du förklarar aldrig varför skivan bara får en 6:a?
#
som troll är det härligt med band och artister som blir sämre och sämre för varje skiva, t.ex. sonic youth eller john fruticante
#
Är det bara arg skåning som är troll eller är alla skåningar troll?
#
arg skåning: PÖH. frusciante är ett geni.
#
Släppte verkligen Troll flera skivor eller var det bara skåningen som lyckades tjata loss en uppföljare från skivbolaget?
#
Jag tycker i och för sig att Sonic Nurse är en av de bästa skivorna Sonic Youth har släppt, så påståendet att de bara skulle bli sämre håller inte för mig. Ska bli spännande att höra på den här skivan.
#
Jag har aldrig hört Frutticante, men han kan knappast vara sämre än SY är nuförtiden.
#
gräset: tänk musikermusik blandat med funk så vet du bhur det låter. olyssningsbart.
#
frusciante FUNK? han har inte en enda låt som ens har något litet inslag av funk! nejnej. det är magisk pop-rock med vackra gitarrsolon och den underbara josh på trummor. värt att lyssnas på om du inte hört honom.
#
arg skåning: Men tillräckligt lyssningsbart för att kunna ge en helhetsbild av Frusciante?
#
baltazar : Håller med dig om Sonic Nurse.
Sonic Youth är en av mina stora favoriter.
#
Kommentera eller pinga (trackback).