Recension
- Laleh (CD) Laleh
- 2005
- Lost Army/Warner Music
Bara kärlek kan göra så många så arga
Lyssna
Externa länkar
- Laleh.se
- Låtar, texter, ackord, dagbok, videos... och lite till.
- Vem har lurat barnen?
- Läs mer om vårens turné med Laleh och Kalle Haglund.
- Laleh: Wikipedia
- Wikipedia om Laleh.
- STIM portätterar Laleh
- Laleh om att ha kontrollen över sin musik.
- Våga lek med orden
- En intervju med Laleh för Barnens Bibliotek.
- Boka Laleh
- Kontaktnätets information för dig som vill boka Laleh.
- Rockfoto: Laleh
- Bilder på Laleh hos eminenta Rockfoto.nu.
- Grammis
- Laleh är nominerad i sju kategorier när skivbranschen uppmärksammar sig själv.
- Laleh
- Är hon en kvinnlig Sting, ett alibi för en politiskt korrekt latteklass? Diskutera Laleh i forumet.
När det gäller känslor överträffade Laleh allt. Hennes skiva berörde mig mer än alla andra. Jag har spelat den mer än allt annat som offentliggjordes i musikväg. Fjorton låtar pop och visa på svenska, engelska och persiska. En kärlek starkare än all dumhet och ondska. Ett av mina starkaste minnen från året som snart är slut.
Jag har nickat hårt till ”Invisible (My Song)”. Gråtit till ”Live Tomorrow”. Skakat rumpan svettig till ”Forgive Not Forget”. Flugit högt med glädjen i ”Hame Baham”.
”They could take me up,
Take me down
I don’t care
I’m not found
'Cause we don’t understand
The meaning of hamebaham”
Låtarna är inte bara låtar. Istället för att låta sig förpackas och leta sig fram genom marknadsplaners försorg låter de som sig själva. Varje enskild sång på det här albumet är fylld av känslor som hörs. Det är inte bara toner, harmonier och några snygga fraser. Jag träffas av något mycket större.
Och bättre.
Som ”Storebror”. En makalöst desperat och skev visa. Eller finfina ”Han tuggar kex”, som i sällskap med ”Kom Tilda” och ”Bostadsansökan” är en stenhård kärleksspark i den tunga svenska visans bak. En rejäl vitamininjektion rakt upp traditionens dallrande skinka.
Precis som den här skivan bör vara för hela den svenska skivindustrin. För Laleh har gjort allt på egen hand. Och hittat fram till mig. Helt logiskt slog hon förstås Grammisrekord. Utan att låta sig stöpas. Utan att spela apa. Istället var hon sig själv och gjorde bara sin grej. I en värld där karaokesjungande pojkar och flickor stylas och anpassas för att maximera intäkten till skivbolaget med hjälp av professionella låtskrivare, producenter, röstcoacher, trendgurus och små, små hundar står Laleh upp för sitt eget uttryck. I sig är det kanske inte så intressant för mig, men nu blev det så att just det uttrycket träffade mig mitt i mjukdelarna. Fick mig förälskad i musik igen.
Så kan det gå.
Lalehs musik borde gå på export. Och import. Den borde integreras i varje hjärta som behöver värme här i ett kallt litet land där invånarna alltid vet bäst. Jag vill att fler tinar upp, slutar veta bäst och alltid håller ryggen fri. Har tröttnat på ironi och bitter cynism. Det går att förenkla livet. Utan att veta bäst.
Lalehs värld har skakat om min på samma sätt som mitt möte med eMil Jensens och John Frusciantes sånger fick min planet att snurra åt fel håll av ren lycka förra året. Därför kommer jag minnas 2005 med glädje. Lalehs år.
Bara kärlek kan göra så många så arga.
Publicerad: 2005-12-28 00:00 / Uppdaterad: 2005-12-28 00:00
38 kommentarer
"oj, 10"
#
lika underbart som skivomslaget är fult!
#
blä.
men live tomorrow ja.
#
Fredrik Welander makes me wanna smoke crack
#
haha, namedroppas eMil jenSeN och frutticante vet man att det är skräpig musikermusik
#
"Jag vill att fler tinar upp, slutar veta bäst och alltid håller ryggen fri."
nu fick jag ont i mitt plural :/
#
Och alla ny-hippies, trendiga medeklassvitingar som tror dom är fördomsfria, gamla 68-reliker som minns hur dom rökte på och drack Vino Tinto till Cornelis och andra "kärleksfulla" jublar. Laleh kommer att vinna ett gäng Grammisar och bli hela progg/"alternativ" (sic!) underhållnings-Sveriges lilla älskling. Och multi-kulti är hon ju åxå! När såg man senast så många, politiskt korrekta grejer i en och samma person. Ok – jag är en förhärdad cyniker, det skall erkännas. Men om man nu tar musiken "at face value" så att säga så är det inte så jävla bra egentligen. Lite mer kvalitetskontroll (att göra ALLT själv är inte bara av godo!) skulle behövas. Betyg? Kanske 7/8 för politisk korrekthet men en svag 6:a för musiken. OK?
#
Mötörsågen: Ditt betyg är ok. Liksom mitt. Upplevelsen är ju liksom subjektiv.
#
musik är alltid objektivt, det finns alltid rätt och fel och lalleh är fel.
#
Det var värst!! En sjukt mysig skiva är det. Men den är inte värd 10/10…
#
Jag tror jag måste gå och ringa.
#
Att lyssna på Laleh kan jämföras vid att lösa sudoku och fira årsdagen av tsunamin, d.v.s fullständigt politiskt korrekt. Jag köper nog någon intressant platta och läser Norman Mailer istället.
#
"Bara kärlek kan göra så många så arga."
Vem är arg?
#
arg skåning!
#
Är inte användningen av begreppet "politiskt korrekt" mest ett sätt att kokettera med den egna övercoola personligheten? Och är det inte det politiskt korrekt om något? Att tydligt markera att man inte är mainstream.
#
måste vara jobbigt att vara arg skåning och inte tycka att någon musik är bra, vilket fattigt liv man måste ha då.
#
lalehs musik kan jämföras vid en liten persisk gummas offentliga och hysteriska svamlande, med andra ord, något som många lägger märke till, och kanske till och med i ett förvirrat ögonblick får för sig att det faktiskt betyder något.
Lalehs musik är fullkomligt betydelselös. Hon gör precis vad som förväntas av henne. Laleh är den personifierade antitesen till allt som kan kallas för punk, kontroversiellt eller intressant.
Hon är Sting.
Ännu en jävla palestinasjal utan egna tankar. Ännu en typisk runkfantasi för de av sveriges musikrecensenter som inte vågar annat än att spreja sånt här multikulturellt bajs med guldfärg, men det är fortfarande,just det, bajs.
#
Litar nog betydligt mer på arg skåning är på recensenten. Bara varningsklockan grammisjuryn… puuh. Har dom nånsin haft rätt om nånting nångång förut ? Varför skulle dom ha det nu ?
Näe, precis.
#
bra visst.. men inte 10/10 bra.
#
Bara kärlek kan göra så många så arga.
#
Se till att recensera AP´s nya sen. Den är bra. Kanske inte riktigt samma klass som utskrivna men bara lyssnat ett litet tag så den växer säkert.
#
Jag är inte arg. Jag tycker Laleh är okej men inte mer än så.
Jag tycker hon borde satsa mer på sina svenska låtar, det är där hon har hittat sitt egna uttryck. Den där "tuggar kex" är fin och sista låten på skivan (har glömt vad den heter).
Men bostadsansökan går fetbort.
#
Känns som varenda person som kan kallas "multi-kulti" och får uppmärksamhet, direkt får stämpeln politiskt korrekt. Som ett sätt att underminera och underdriva deras prestationer.
Laleh gör bra musik. Av det jag har hört så är det bara 'live tomorrow' som har gjort mig något besviken. Dock vet jag inte om merparten av skivan låter likt den, eller om den låter mer han tuggar kex.
Bra recention.
#
fan va du suger fredrik
#
dfe: Bara i dina drömmar.
#
Gött fredrik! Inte för att jag skulle sätta en tia, men det spelar ingen roll; det är en finfin skiva och det är jävligt roligt att se hur pöbeln på dsc blir alldeles till sig av det här. Underbart!
#
Är uttrycket "Multi-Kulti" från början smeknamnet på tennisikonen Niklas Kulti?
#
Vad är poängen med att analysera hurvida en recension eller en artist är politisk korrekt eller inte? Det relevanta är väl huruvida något är bra eller dåligt?
#
En tia? skojar du Welander? Jag som har haft förtroende för dina recensioner tidigare, men… vad hände? Ooh, laleh är så exotisk och unik och annorlunda i det svenska cyniska landskapet och har producerat hela sin skiva själv. Fantastiskt. Märker du ironi och cynism i min kommentar? Alldeles rätt. En tia? Jag ser det bara som att du också försöker vara ironisk.
#
ironi_lisa: Jag vill att du ska veta att mitt förtroende för dig är orubbat. Ligger kvar på exakt samma nivå som tidigare.
#
"Får du hundratals "NEJ!" från en massa skivbolag så beror det på att dom inte förstår din musik helt enkelt" – Vi har fel, Laleh har rätt. Eller så har hon ett ego som inte får plats ens på Ullevi.
"Multi Kulti" är väl en skivaffär på Söder i Stockholm där nån maläten hippie kränger plattor med Umhri Plaknofrys som spelar Balinesisk rövflöjt.
#
Fast Jalla Jalla var en rätt dålig film – med eller utan denna lilla prinsessa.
#
howe mowe.
#
Fredrik Welander! Klockren recension, och bra last att folk skulle bli arga. Clever! Dessutom imponerande svar pa tal angaende "politisk korrekthet". Laleh gor bra musik, Latarna ar bra och innehaller precis den karlek det uppenbaligen finns for lite av i Sverige idag. //Micke Te
#
Jag tycker Laleh aldrig mer ska göra svenska låtar – men så har jag aldrig gillar vare sig Cornelis eller Lisa Ekdahl. Hennes låtar på engelska är för mig helt intetsägande.
#
Bra recension av en bra skiva. Jag skulle dock gett lite lägre betyg för att skivan är lite kluven. Delarna är fantastiska, men helheten lite splittrad. Ortroligt och lite kusligt hur folk tydligen retar sig på Laleh. Kommentarer som "en persisk gummas hysteriska svamlande", "multi-kulti" och "politiskt korrekt" ger mig faktiskt lite kalla kårar. Skall man automatiskt diskvalificeras om man har iranska föräldrar (har hon?)? Det finns ju inget "etno" i hennes musik, så det sitter väl i hennes otäcka blattegener får man förmoda. Inte nog med att utlänningarna tar våra jobb och brudar, de tar våra grammisar också! Nä, att gilla blattepop går ju inte, då blir man en del av det politiskt korrekta sossesverige. Så kom igen nu alla fritänkande revolutionärer – låt oss rensa bort allt äckligt multi-kulti ur sveriges musikliv, och skicka på samma gång tillbaka alla kvinnor kan-kärringar som Marit, Jenny och Frida till diskbänken. Jävla sossefeminism. Här ska ingen vara poltiskt korrekt!
#
arg skåning!!!
#
AVUNDSJUKA idi**er är vad ni allihopa är! uscha uscha!
LALEH YOU ROCK BABY!!! :o)
#
Kommentera eller pinga (trackback).