Kompositören Danny Elfman har tidigare gjort musikalmusik till ”The Nightmare Before Christmas” och finstämd orkestermusik till filmer som ”Edward Scissorhands”. Han har antingen gjort pampiga instrumentalstycken som ger intensiva och levande bilder utan att de bokstaverar det för dig. Eller musikallåtar som placerar dig mitt i filmen, med dialog som gör att du kan följa handlingen. Nu har han lossat lite på gränserna och gjort både och.

Filmmusiken till ”Corpse Bride” känns egentligen lite konstig i det att den är något av en blandning mellan de maffiga instrumentalstyckena och musikallåtarna. Av de tjugo spåren på skivan innehåller fyra av dem sånginsatser där du sveps med i filmens handling. Från att de dödligas bröllop planeras ovan jord, till det att ett annorlunda bröllop är under förestående i de dödas land. Svängig cabaretmusikal med finurliga formuleringar.

De kontrasterar starkt med skivans instrumentalstycken, där stråkar och vackra pianoslingor målar upp stora ljudbilder av skräckfylld skönhet. Två vackra pianostycken, ett solo och en duett. Just dessa fungerar så bra för att de placerar instrumentalstyckena rakt in i filmens kontext, som där ”The Piano Duet” avbryts då Helenah Bonham Carter (Corpse Bride) yttrar ”pardon my enthusiasm” efter att hennes arm lossnat i sin iver att nå de bortersta pianotangenterna.

Viss filmmusik fungerar inte så bra ur sitt sammanhang. Kanske inte är så intressant för någon som inte sett filmen. Det är möjligen därför stora actionfilmer och Hollywoodproduktioner är så rädda för att använda musik som betyder någonting för filmen. Den kan de inte sälja in lika lätt som färdigtuggade soundtrack med listmusik.

Danny Elfmans musik är så vacker och magisk, precis som gothromantikern Tim Burtons filmer, att den utan problem fungerar att lyssnas på på egen hand. En extra dimension adderas om du sett filmen. Men musiken i sig är ändå så vacker att det inte är oumbärligt. Det här är precis sådan magi som behövs så här års. Musik att lyssna på när du vill glömma den elaka världen utanför, och alla människor som slåss för att få tag på det där sista exemplaret av ”Absolute Christmas 38″ på närmaste kvällsöppna varuhus.