Att följa upp en skiva som “Mezmerize” är ingen lätt uppgift. Visst har jag tänkt tanken att “Hypnotize” skulle kunna matcha föregångaren och systerskivan från i våras, men rent logiskt var chanserna rätt små.

Nu når den inte heller dit, även om den i ärlighetens namn inte är speciellt långt efter.

“Hypnotize” är en fortsättning på det sound som vi lärt känna som System of a Down. Det vill säga den från “Toxicity” inslagna vägen, där Daron Malakian klev in och tog över allt mer av sången och där kontrasterna mellan hårt och melodiöst, mellan mangel och medryckande, blev tydligare.

Darons intåg bakom micken har diskuterats flitigt, med tanke på att det även innebar att sångaren Serj Tankian fick stiga åt sidan till förmån för Daron. Mitt inlägg i den debatten är att Serj borde ges större utrymme igen. Darons stämma funkar fint som komplement till Serj, men det är när Serj tar i ordentligt som System of a Down når sina vokala höjdpunkter. Det är således de låtar där Serj tar mest plats som är bäst på “Hyponotize”, låtar som “Dreaming” och “Tentative”.

“Hypnotize” rör sig annars inom de ramar som “Mezmerize” satte upp, men täcker inte ytan lika bra som föregångaren. Den var mer av ytterligheterna. Fler kontraster, fler udda inslag, mer varierad. Någon skulle säkert säga splittrad, men den så kallade splittringen och galenskapen var dess styrka.

“Gonorrhea Gorgonzola”-”Banana Terracotta” 1-0.

Endast på en punkt tycker jag att “Hypnotize” överträffar “Mezmerize” och det är i den mörka ton som slås an. “Holy Mountains” utropar såväl “Liar, Killer, Demon” såväl som “Honor, Murderer, Sodomizer”. “Lonely Day” är kanske inte det mest djuplodande de har presterat textmässigt, men icke desto mindre går budskapet fram. Och det är inte muntert.

Faktum är ändå att “Hypnotize” inte är en dålig skiva. Höjdpunkter finns på flera håll och kanter. “Kill Rock 'n' Roll” är nog det mest lättillgängliga de har klämt ur sig, men call and response-verserna är sjukt snygga.

“So I Felt Like the Biggest Ashole/Felt Like the Biggest Asshole/When I Killed Rock 'n' Roll/Mow down the Sexy people”.

Likaså gillar jag den apokalyptiska känslan genom hela “Tentative”, där nedgångarna är enormt effektfulla.

“Where Do You Expect Us to Go When the Bombs Fall?”

Eller hur de på ett i vanlig ordning rättframt vis rackar ner på patriotismen i låten “U-Fig” (en låt som tillsammans med “Vicinity of Obscenity” annars är ett av de två nedköpen på skivan).

“All Pathetic Flag Waving Ignorant Geeks”.

Dubbeln “Mezmerize/Hypnotize” knyts slutligen ihop på ett klockrent sätt där introt på den första skivan går igen i slutet på sista låten “Soldier Side”. Och övergången till introt är faktiskt helt fantastisk.