Oh Comely, / I will be with you when you lose your breath
Chasing the only / Meaningful memory you thought you had left
With some pretty, bright and bubbly terrible scene / That was doing her thing on your chest
But oh, comely / It isn't as pretty as you'd like to guess

Det är få album som jag vill recensera såsom ”In the Aeroplane Over the Sea”. Det är också få album som jag känner mig mer ovärdig att recensera. Ett sådant här mästerverk ska recenseras av någon som kan namndroppa alla referenser som säkert finns här, men som jag själv inte har öra att finna; som kan jämföra med bandets tidigare alster och som framför allt har mer distans till det här än vad jag har. Ändå verkar det falla på min lott eftersom ingen velat skriva om albumet förut. Jag tar mig an uppdraget med vördnad, men misstänker att det kommer bli något av en hyllning istället.

För distans till detta är någonting jag fullständigt saknar. Få album har tagit sig in i min hjärna på det här sättet och obarmhärtigt rannsakat det den hittat. Få röster har kunnat förmedla den där nerven, slå an den där strängen som får en att vilja lyssna om och om igen. Du virvlar med i musiken, genom alla människors livsöden, alla känslor som serveras, inte på silverfat utan genom direkt injektion i dina vener. Jag har aldrig gått i terapi, men jag är ganska säker på att bekantskapen med Neutral Milk Hotel har givit mer än vad de flesta sessioner med en hjärnskrynklare skulle givit.

I öppnande ”The King of Carrot Flowers pt 1” börjar vi resan i barndomen. Jag ska akta mig för att citera för mycket nu, men det är väldigt svårt att förstå utan att höra eller läsa textraderna själv. Musiken är nog så vacker och innerlig, men det är framförallt texterna som har fängslat mig. Jeff Magnums gälla, intensiva men samtidigt sköra stämma sjunger om en allt annat än idyllisk barndom, om bråkande föräldrar och den där självkännedomen som aldrig riktigt ville infinna sig.

When you were young
You were the king of carrot flowers
And how you built a tower tumbling through the trees
In holy rattlesnakes that fell all around your feet

And your mom would stick a fork right into daddy's shoulder
And your dad would throw the garbage all across the floor
As we would lay and learn what each other's bodies were for

Det är svidande direkt men ändå poetiskt språk som aldrig lämnar mig oberörd, oavsett hur många gånger jag lyssnat på låtar som ”Holland 1945” eller ”In the Aeroplane Over the Sea”. Berättelsen om flickan som begravdes bredvid sin syster i krigets Holland men som lever vidare i en liten pojke i Spanien. Jag kan inte heller få nog av Jeffs beskrivning av den där den stillsamma euforiska vårkänslan.

Efter inledningen fortsätter resan i Neutral Milk Hotels värld. Här avhandlas allt från kristendom, krig och livsglädje. Alltid med en poetisk svärta och totalt brist på distans, för varför behövs distans? Ibland är det så otroligt skönt att bara kunna kasta sig in i ett hav av känslor och bara känna huden knottra sig i den där höga tonen i ”Oh Comely” eller dansa till det knastriga draget i ”Holland 1945”. Utan någon ironisk touch eller någon avsikt att stryka medhårs och dölja musikens budskap.

Och musiken? Musiken är egentligen ganska enkla gitarrbaserade komp, med inslag av blås, en underbart ljudande såg (titelspåret) och – i det instrumentala obetitlade spår 10 – säckpipa. Skivan präglas dock av en medveten (antar jag) underproduktion så ljudet låter knastrigt och ibland nästan påfrestande intensivt. De akustiska gitarrerna mullrar på bassträngarna och trummorna låter som massiva åskmoln i bakgrunden, lite grann som i The Bear Quartets stökigaste ljudlandskap. I början tyckte jag att ljudet var lite väl huvudvärksframkallande men efter ett par lyssningar kom jag fram till att låtarna skulle vara alldeles för platta och oskyldiga utan den produktion de fått. Dock är grunden som sagt den akustiska gitarren och det är inga oskyldiga fingerplock vi pratar om då, utan snarare frenetiska hackningar som i ”Two Headed Boy pt 1″. Allting bidrar till den fulsnygga och intensiva helhet som ”In the Aeroplane Over the Sea” är.

När jag har lyssnat igenom skivan känns det som att den har gått igenom varje känsla jag har i mitt register och fått mig att tänka på saker som varit undangömda långt bak i mitt inre. Vi vandrar tillbaka till familjen i sista låten ”Two Headed Boy pt 2”. Familjen där vi alla egentligen började från början, som vi både älskat och hatat åtskilliga gånger. Den handlar om förlåtelse, den handlar om ånger. Den är bitter samtidigt som den ger mig löften om att allting nog kommer ordna sig till slut.

Daddy please hear this song that I sing
In your heart there's a spark that just screams
For a lover to bring a child to your chest that could lay as you sleep
And love all you have left like your boy used to be
Long ago wrapped in sheets warm and wet

[...]

And when we break we'll wait for our miracle
God is a place where some holy spectacle lies
And when we break we'll wait for our miracle
God is a place you will wait for the rest of your life