Recension
- Verses Of Comfort, Assurance & Salvation (CD) Au Revoir Simone
- 2005
- Moshi Moshi/V2
Plåster på skrapsår
Lyssna
Externa länkar
- Au Revoirs hemsida
- Officiell sida med all sedvanlig info
Rätt ofta vill jag lyssna på musik som till en början provocerar, bråkar och tvingar mig att tänka efter. Musik som tar tid att ta till sig och som aldrig släpper taget när den väl satt sig i hjärttrakten. De gångerna är det skönt att Built To Spill, PJ Harvey och Peaches finns i min värld och skivhylla.
Andra gånger är det precis tvärtom. Jag orkar inte tänka, kompromissa eller acceptera. Det är för tidigt på morgonen och vägen till jobbet är alldeles för lång. Och kall. Jag halkar och surar och stirrar ner i marken. Sådana stunder är jag glad att det finns band som Au Revoir Simone. Musik som kravlöst lägger sig som bomull i öronen och bara finns där, som en mild hinna mot omvärlden utan att exhibitionistiskt vråla sitt jagjagjag.
Au Revoir Simone spelar något av den mildaste och mest ömsinta pop jag någonsin hört. Erika Forster, Annie Hart och Heather D’Angelo är från New York och har spelat ihop i snart tre år. Själva säger de att de förenades genom sin gemensamma önskan om att bilda ett ”all keyboard band”. Och sannerligen. ”Verses Of Comfort, Assurance & Salvation” är keyboardpop när den är som allra snällast. Någon skrev att det låter som ett projekt som fötts i rasterna mellan kyrkokörens repetitioner, och jag kan inte annat än le och hålla med. Ungt känns det; snällt och beskedligt, inga kraxande röster eller bultande känslor utöver ömhet, tålamod och kärlek. Gud förbjude.
Om det inte lät så nedlåtande skulle jag vilja säga att Au Revoir Simone låter som ett Paris på valium.
Men det kan jag inte göra. Eftersom jag nu råkar tycka att Au Revoir Simone och ”Verses Of Comfort, Assurance & Salvation” är en alldeles briljant liten skiva som fyller en mycket viktig funktion. Den är som en len hand som torkar tårar och förstår. Som en kram efter en motgång. Eller en fluffig dunkudde med ett väldoftande örngott. Eller plåster på ett skubbsår. Jag kan fortsätta mitt metaformaraton hur länge som helst, men jag tror att det får räcka såhär. Laakso och Modest Mouse i all sin ära men nästa iskalla höstmorgon kommer jag ändå vilja sätta på något precis just sånt här.
Publicerad: 2005-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2005-11-24 00:00
5 kommentarer
Tja, varför inte.
#
var helt okej såhär på kvällskvisten faktiskt
#
fyndigt bandnamn iof
#
Gött.
#
hmmm, Hypnotize då?
#
Kommentera eller pinga (trackback).