Recension
- The hjärta & smärta EP (CDEP) Kent
- 2005
- Sony BMG
Kents chans till revansch
Lyssna
Externa länkar
- kent.nu
- På Kents välbesökta och späckade sajt kan man hittta det mesta om bandet. Naturligtvis massor om EP:n och "gnäll"-texten.
- Ansgar & Evelyne...
- ... är även namnen på två av personerna i det tyska eposet "Heimat" som fortsätter på SVT inom kort. En kärlekshistoria med tragiskt slut.
- Mer om en annan Ansgar...
- ... och kopplingarna till Eskilstuna.
- Wiener Sängerknaben
- Barnkörernas barnkör.
- S:t Eskil
- En gång i tiden gick Jocke Berg och Martin Sköld på denna anrika skola som hade en kafeteria var inhyst i en grön k-märkt träkåk.
Farbror Joakim och de fyra andra farbröderna Kent får ursäkta, men det är Maja Lundmark och hennes nio körkollegor som står för det oförglömliga med denna EP. När de för första gången dyker upp helt utan förvarning i ”Dom som försvann” tappar jag andan och marken öppnar sig under mig.
Okej då, något överdrivet. Men ändå.
En barnkör. En barnkör! EN BARNKÖR!!!
Vad har vi sagt om barnkörer? Barn får jättegärna sjunga. Både i organiserade former och mer spontant. Ensamma eller tillsammans. Det är helt okej. Det kan vara både vackert och roligt. Inte sällan på samma gång.
Men – och här har vi vovvens innanmäte – man bör vara väldigt (och då kan jag inte nog understryka ”väldigt”) försiktig med att blanda barnkörer och populärmusik. Det är liksom att tigga om det.
Fast å andra sidan är det väl just det som Kent gör. Och det är inte första gången. Beteendet är snarare regel än undantag.
De balanserar på gränsen. Tänjer den. Korsar den. Bara för att i nästa stund ha erövrat den andra sidan och gjort den till ”rätt”. På något sätt utan att man märker det. Fastän de inte smyger med det. De ber inte om ursäkt för det de gör. Eller hur de är. Tror de på något så kör de på det. Må så vara blek klädkod på konserter eller storvulna tältprojekt.
Pretentiöst? Javisst! Görs det för att testa hur mycket folk sväljer? Förmodligen.
Tycker man inte att det är svårt nog att ta titeln ”The hjärta & smärta EP” på allvar kanske låtnamn som ”Flen/Paris”, ”Ansgar & Evelyne” eller ”Månadens erbjudande” gör susen. Balansera på gränsen var temat.
Men – surprise, surprise – det håller även denna gång.
För även om det är osäkert om någon av de fem låtarna på ”The hjärta & smärta EP” kommer att ta en plats på ”The Ultimate Kent CD-R” den dagen det är dags att sammanfatta karriären, så har de rullat på repeat i iTunes i snart en vecka. Och när stereon är tyst ekar likväl melodierna vidare i huvudet.
Mest av allt barnen. De där… (harkel) barnen.
Bara en gång tidigare har en Kent-låt drabbat mig så totalt akut och det är i den inledande textraden i ”Järnspöken” (”De brände Grönan och skolan står där ensam nu”), men för att förstå den måste man vara gammal eskilit.
Barnkörer däremot är något universellt.
Jag skulle gärna ha varit en fluga på väggen när Jocke(?) lanserade idén att använda en barnkör i ”Dom som försvann”. Kanske var det i replokalen, men jag tror och hoppas att det var på fyllan. Det känns bäst.
För det är inget direkt vanligt barnkörande det rör sig om. Barnens textrader fungerar som ett slags inre röster som svarar på den febrige Bergs hallucinationer. Den absoluta pricken över i:et sätts i den avslutande kör-raden: ”Man blir trött på ditt jävla gnäll”. De sju orden repeteras om och om igen. Och trodde man tidigare att Jocke Berg saknade självdistans är det bara att krypa till korset. ”Reclaim the right to gnäll” på högsta nivå.
Det initiala illamåendet körerna fick mig att känna blandades så småningom upp med leenden. Och numer turas de båda sinnesstämningarna om. Men man får inte glömma att ”Dom som försvann” är så mycket mer än bara barnkören. Inbromsningen innan refrängen är smått fantastisk när Jockes sång hjälps fram av Samis ödsliga slidegitarr.
”Vi mot världen”, ”Flen/Paris” och ”Ansgar & Evelyn” tuffar på i bekanta spår. Rälsen är lagd och maskinen väloljad. Ekon från förr hörs när detaljer från gamla låtar återvinns. Tydligast blir det i ”Flen/Paris” som lånar friskt från ”Max 500″. Fast ska man sno kan man lika gärna göra det från sig själv. Så länge det görs snyggt.
Melodin på avslutande ”Månadens erbjudande” är nästintill enerverande klistrig i sin svarta melankoli, men det går inte att komma undan dess kraft som gör att låten bildar toppduo tillsammans med ”Dom som försvann”, som dock vinner på poäng tack vare barnbidraget.
Jag tror och hoppas att Kent kommer fortsätta använda EP-formatet framöver. Oavsett hur det blir med det är det bara att konstatera att det nu finns ytterligare fem låtar att spela på Kent-kvällen som min långe vän Peter och jag pratat om i några år nu. Det tackar vi för.
Avslutningsvis vill jag uttrycka min förhoppning om att det kommer att gå lika bra som väntat för denna EP. Förutom att den är värd det så skulle framgången kunna fungera som plåster på såren för det faktum att Kent lidit en rad svåra nederlag på ett antal galor på sistone då de varit nominerade i kategorin ”Bästa svenska band/artist”, men fått se sig besegrade av kollegor som Moneybrother (MTV EMA), Daniel Lindström (NMA) och sist, men inte minst, Alcazar (Nickelodeon Kids Choice Awards).
Så Sveriges största band ska inte känna sig alldeles ohotade på tronen. Fast med lite tur kanske motgångarna kan inspirera till en låt eller nåt.
Jag bjuder på titeln: ”Flåset i nacken”.
Publicerad: 2005-11-08 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-09 10:34
42 kommentarer
Hoho! Stilistik! Heja Patrik! Man kan dock inte uppehålla sig vid barnkörer så länge utan att nämna Alf Robertson.
#
Nu får det vara slut på tonårstoner.
#
nu får det vara slut på kent
#
Det gör ont att se något så meningslöst bli upphöjt till skyarna.
#
vi får förmoda att EP:ns titel också var ett försök att tänja på gränserna.
#
Jag håller med Patrik, "Dom som försvann" är briljant, bästa de gjort sen "socker".
Att resten av EP:n är totalt ointressant är en annan femma
#
Skitnödigt.
#
Fy fan vad jag hatar när man sätter "The" framför ett svenskt ord eller fras. Vad är poängen? Finns det någon? Låter det inte helt idiotiskt? Jo, det gör det.
#
JohnJohn> Det påminde mig plötsligt om Markus Birros band The Christer Petterssons.
#
Tack Patrik
Det var länge sen Patrik
Bra skrivet, igen.
#
Det bästa med kent, förutom att musiken är fantastisk, är att de så tydligt visar upp Jantelagssvensken i sin mest motbjudande och patetiska kostym. kent är hatade för att de är stora, inte för att de som hatar har lyssnat på deras musik och konstaterat att de inte gillar den. Och det är precis vad kent gillar och vill. Citat Joakim: "man vill göra musik som är så bra att de som hatar oss börjar hata oss ännu mer bara för att det är så jävla bra". Klockrent!
#
Jeral: Nej det var inte klockrent. Jag hatar dem för sina nonsenstexter som jag tycker är avskyvärt dåliga. Vapen & ammunition var ett enda stort skämt rent textmässigt och en medelålders man kan inte vara annat än patetisk om han spelar på så hårt på tonårsångest.
#
Numera är nog kent lika hatade för att de gör riktigt tråkig musik och fortfarande har anhängare som ser allt som fantastiskt trots att det stinker. (Nån som vill köpa kentsinglar/vinyler av mig?)
#
Jeral: Nej det var inte klockrent. Jag hatar dem för deras nonsenstexter som jag tycker är avskyvärt dåliga. Vapen & ammunition var ett enda stort skämt rent textmässigt och en medelålders man kan inte vara annat än patetisk om han spelar på så hårt på tonårsångest.
#
faan va säker jag va på att det var en tjej som skrivt recensionen
#
ganska ointressant släpp måste jag säga. nån bra låt, men resten känns som utfyllnad på en dassig platta.
#
Jag tycker det är ganska intressant att folk fortfarande orkar med att dissa V&A. Du och jag döden är tillsammans med Isola de bästa kentplattorna. Du och jag döden låter inte alls som V&A. Men ni idioter tror ju verkligen att kent inte utvecklats ytterligen än V&A. Fan vad jag hatar människor som inte har någon som helst insikt om nåt band. Ni får fan uppdatera er!!!
För övrigt är det en mycket bra recension. Får lov att hålla med om betyget. En väldigt jämn skiva, med en topp som stavas barnkör.
#
kan inte kent bara lägga ner verksamheten.. så jävla trött på hysterin och alla deras fjortonåriga fans.. starta fritidsgård eller nåt annat nyttigt istället!!
#
Angeles> ja självklart, jag tar för givet att du säljer billigt eftersom kent stinker. Vad har du att erbjuda?
Leify> Det är lätt att avfärda sådant man inte förstår som nonsens. Om du aldrig har upplevt kärlek så är det ditt problem, inte kents.
#
det är lustigt, jag har lyssnat på kent ganska länge nu, sen 'verkligen' närmare bestämt. och jag är inte lastgammal, men inte är jag fjorton i alla fall. och jag hör inte tonårsångest länge, jag hör bitterhet och cynism – nåt som fjortonåringar inte kan stava till.
däremot kan jag inte lyssna på de två första plattorna, de är för mycket ilska och tonårsångest.
men de senare. skitbra – faktiskt.
och den här ep:n var en ganska trevlig överraskning. 7/10
#
Feffe: Jag tycker det är ganska intressant med människor som blir så arga när man säger något ont om kent att de msåte ta till förlämpningar för att visa hur fel de tycker att ens åsikt är. För övrigt anser jag att en textrad som:"
Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu, jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Blåsa sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör
" är pinsamt usel, om än inte lika jävlig som raderna i låtar som:"socker" eller "dom andra".
Jeral: Klart jag har upplevt käerlek. Däremot har jag nog aldrig innan upplevt så krystade metaforer för den.
#
Leify: Jag blir arg för att de ALLTID måste uttrycka sin besvikelse över V&A. Väldigt sällan nämner de Du och jag döden som en besvikelse. Det är som att den skivan aldrig existerat för kenthatarna.
Du tar i och för sig Den döda vinkeln som exempel men du är ganska ensam om det.
Om du inte gillar texten i den låten måste du ändå gilla melodierna i den. Om inte, gillar du inte musik.
#
ja, jag gilar kent. men jag fattar inte hur ett band kan få folk att bli så arga. så fort någon tar upp kent eller skriver något om dem måste direkt folk kritisera dem. när något badnjag inte gillar kommer på tal gastar jag inte direkt ur mig: jävla slitmusik. jag lägger min energi på anda saker istället. viktigare saker…
#
kent är fan fortfarande störst… mycket längesen någon skiva eller EP genererade så många kommentarer. hatar kent.
#
grattis "JohnnyBone" du har precis blivit nominerad till nobels fredspris
till "El Gran Orgo" kan jag säga att jag e trött på kents bittra och cyniska fans också,, kort och gott trött på hela hysterin.. men för all del, fortsätt lyssna på..smaken är ju som baken, ibland luktar den väldigt illa..
#
helt ok platta, inte sant? märks att de håller på bli gamla dock.
#
ska lägga vantarna på EP:n så snart som möjligt. kent=höstdepp musik, för mig.
kan inte annat än fnissa lite åt alla som lägger ner så otroligt mycket energi på sitt kenthat. och vad som är ännu roligare är att de bara fortsätter.. utan att ens lyssna och bilda sig en egen uppfattning.
#
Tur att smaken är som… Annars fanns det ju ingen att kasta sand på.
Feffe: Helt rätt! "Isola" och "Du & jag döden" kan få en vuxen karl att gråta.
Hmm, vem skall jag börja kasta på?
#
Jag undrar lite vad betyget betyder, det verkar, om man läser recensionstexten som det vore 10 av 10, kan inte hitta någonting negativt alls.
Är betyget relativt till artistens andra plattor eller ett allmänt betyg?
#
Helt ok skiva. Dålig recension.
#
Är det inte nu man bör börja klaga över allt tjat om barnkören. Folk skriker ju om den överallt.
Men Ep:n är bra.
#
Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu, jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Blåsa sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör
Det är ju en lysande text, rena poesin. Och taget från den bästa (?) låten från förra skivan, som var bra mycket bättre än deras bottennapp V&A.
Men vad vet jag, jag är ju bara 36.
#
Inte kents starkaste skiva, själv skulle jag inte gett 6/10 inte 8/10
#
CLL>> Hahaha
#
De tre första plattorna som Kent släppte var alla bra. Sen kom Hagnesta Hill som var väldigt medioker, som följdes upp av den ännu sämre V&A.
Då tappade jag hoppet om Kent.
Då släpper de Du och Jag Döden som blev riktigt bra och hoppet var tillbaka.
Och här om veckan så hör jag denna omtalade barnkör på radion och FY HELVETE vad uselt. Så sökt och krystat. Svärande barn, det är väl coolt och ett långfinger riktat åt alla PK-nissar, tänkte de säkert. Men själv tyckte jag mest att det var ett krystat försök för att få cred. Detta är lätt det sämsta som Kent har släppt. Barnkörer kan vara bra (Cat Powers "Good Woman" är ett mästerverk), men Kent misslyckas kapitalt med detta.
#
Ok då vet jag att jag inte behöver lägga pengar på den här om "Dom som försvann" är det bästa – jag avskyr barnkörer. Alltid. Sen har jag älskat Kent – som fan – men det gick över med V&A. Det har inte med jantelag att göra, skivan är bara jävligt dålig. Du och jag…var något bättre. Tror jag. Jag har bara lyssnat på den några gånger. Kent intresserar mig inte längre och det är rätt sorgligt.
#
Mmm, cat power – good woman är himla bra. O jag är rätt trött på kent, även om jag måste säga att de förmodligen är anledningen till att jag är den jag är idag. Får väl tacka dem för det i alla fall.
#
Bra recension!
#
Så kul att läsa alla kommentarer om kent, det är verkligen svart elelr vit. Eegentligen, varför läser alla som inte gillar kent en recesion om en kent ep? Det är en bra fråga tycker jag, är det enbart för att hitta saker att klanka ner på kankse? Om man nu inte gillar nåt så är det väl bara att skita i det, inte försöka intyga andra hur jävla dåligt det är. Sen har alla rätt till en åsikt, men bör man inte då ens försöka att komma med nåt konstruktivt, åtminstone lyssna på texterna, inte titta på alla fjortonåringar som lyssnar på kent och anat något. Visst, det är mycket tonårsångest, och anledningen till att många klankar ner på V&A kan vara att det är deras mest samhällskritiska skiva. Men det kankse inte hörs om man bara lyssnar för at t enbart lyssna efter tonårsångest…
#
Jag personligen blir inte deprimerad och sitter med rakbladet i handen som de flesta verkar tro att man gör om man lyssnar på kent… Sen, om inte de flesta redan märkt, verkar det som att kent gör parodi på sig själva, The Hjärta och smärta ep, Du och jag döden… Det blir på nåt sätt komiskt itstället för alvarligt…
Nya ep:n är mycket bra, barnköen gör faktikt att den höjs några snäpp. Men låtarna Ansgar och Evelyne och Månadens erbjudande är minst lika bra.
Mycket bra recension
#
Tycker att det är roligt och läsa alla som skriver att Kent suger o etc. Alla kents(jockes) Texter kan man tolka på olika sätt.. Vill man höra Tonårsångest så gör man.(Okej dom kör mkt på det). Men jag lyssnar mkt på kent men jag hör inte tonårsångesten iaf. Sen att alla Tjatar om V&A kan jag inte fatta. Kent Vågar Iaf Att vara kent. Dom är sig själva. Och ni som tycker Kent Suger och etc. Vad lyssnar ni på? Darin?
#
ladda ham hard dance maniac volym 56 istället för o klaga på musik som betyder något. Idioter minst sagt aså. Jag tror ni är lite avundsjuka på oss som lever i kent världen, tihi. Jag menar, får en skiva så här mycket negativ respons så… Det säger väl sig självt”"
PZ på alla engagerade personer här inne.
”Ni kan skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss ni står still”
#
Kommentera eller pinga (trackback).