Pantokrator öppnade årets Gates of Metal och det var en värdig öppning måste jag säga. En glad överraskning som resulterade i ett skivköp.
Obekant med bandet sedan tidigare som jag var hade jag dock svårt för att ta till mig deras tekniska death metal, men publiken var med på noterna.
Ljudet på spelningen var inte hellre det bästa, sången försvann på sina håll helt och någon bakgrundssång lyckades jag aldrig höra. Överhuvudtaget lät det rätt märkligt, men det var nog en barnsjukdom, för till Maze of Torments spelning var det ordentligt inrattat.
Pantokrator är kristna och sådana band får ofta dras med mycket fördomar, men Pantokrator gav järnet och att djävulstecknen i luften verkade inte bekomma dem. Brutalt så det räckte, men så är ju Bibeln en rätt brutal historia, och den verkar vara inspirationen till senaste fullängdaren ”Blod”. Även Satan fick sitt i den sista låten som jag aldrig uppfattade namnet på, men utgången blev annan än den man är van vid i death metalkretsar med publiken skanderandes ”Fallen, fallen, fallen”.

Evergrey är ett smärre fenomen. Det mörker som deras musik bär med sig fascinerar mig trots att jag egentligen inte är så förtjust i deras musik som sådan, som ibland antar ett väl pompöst uttryck. Deras progressiva metal är melodiös, mörk och låtarna är ganska komplicerade historier. De är inte speciellt lättillgängliga, men ändå är de grymt populära. Tom S Englund är perfektionist och en affärsman ut i fingerspetsarna och kanske ligger hemligheten där. Han hymlade inte med att de gjorde en cover på Dilbas ”I'm Sorry” för att få mycket press och det fick de.
Teaterladan är smockfull på Evergreys spelning och Tom S Englund behöver inte en be publiken skrika högre eftersom P3 Live spelar in. För som han konstaterar efter andra låten: ”Ni sköter er alldeles utmärkt”. Inte sedan Finntroll spelade på Teaterladan har det varit ett sådant tryck i lokalen, det röjs hela vägen bak.
Men sen är det nog så som en rutinerad Hultsfredsräv säger: hårdrockarna är den bästa publiken.

Maze of Torment på Stora dans är ett enda segertåg och de gör en helt fantastisk spelning. Sångaren och gitarristen bär Bathory respektive Slayer-tröjor och tänker ni retro-thrash tänker ni helt rätt. Sångaren slår huvudet på spiken när han i ett mellan snack utbrister ”Mer jävla extreme aggression”, för Kreators ande vilar tungt över bandet.
Det är fullt ställ från början till slut, och till och med de nya låtarna som bandet levererar tas emot med öppna armar av den inte så stora men hängivna publiken. Även till sångarens förvåning måste tilläggas, då han utbryter ”Fan, ni har ju inte ens hört låten tidigare” efter att en ny låt har avlossats.
Avslutningen med Slayers ”Postmortem” och ”Raining Blood” fullbordar defileringen. En av sommarens absoluta konserthöjdpunkter.

TIDIGARE TEXTER:
Dags för Gates of Metal