dagensskiva.com

48 timmar

Recension

One Self: Children of Possibility
Children of Possibility (CD) One Self
2005
Ninja Tune/Playground
8/10

Smart på ett bra sätt

Lyssna

Sök efter skivan

DJ Embee sa i en intervju för ett tag sedan att han ser varje taktslag som individuellt istället för att nöja sig med att upprepa en enkel fyrtaktsloop genom hela låten. DJ Vadim (som tillsammans med emceerna Yarah Bravo och Blu Rum är One Self) verkar dela den inställningen. Låtarna på ”Children of Possibility” är sprängfylllda med ljud som vägrar att upprepa sig.

För ett par år sedan skrev jag i en recension av ett solosläpp från Vadim att jag hoppades få höra mer av Yarah Bravo (som har rötter i Sverige och Brasilien). Jag blev redan då lite smått förälskad i hennes rimstil som skulle kunna liknas vid Peshis. Någonstans mellan rap, spoken word och sång. Den här gången spricker inte mina högt uppskruvade förväntningar. Yarah Bravo levererar med guldkant.

Den tredje mannen i mixen är USA-baserade Blu Rum som påminner en aning om Mos Def i stil och leverans. Det finns spår av reggae i hans röstmelodi och en mjuk hårdhet som passar perfekt tillsammans med Yarah Bravos lättrökta stämma.

Ibland delar de båda vokalisterna tiden framför mikrofonen, ibland flyger de solo.

Tillsammans har trion skruvat fram en hiphopskiva som anfaller från vänsterkanten utan att bli avvisande introvert. Istället är den inbjudande och finurlig. Busig är kanske inte det första ordet som kommer till mig när jag försöker sätta etikett på musiken. Det översta lagret är snarare melankoliskt och eftertänksamt, men under ytan finns massor av lekfullhet och frihet.

Jag tänker på New York och jazzfärgad hiphop, men så enkelt är det inte att ringa in musiken här. Den är tydligt färgad av de tre medlemmarnas olika bakgrunder och resor runt världen. Så en samplad asiatisk (väl?) sång i ”Sunshine” känns helt självklar. Det här är musik som inte tar genvägar till lyssnarens reptilhjärna; arslet.

Kanske blir det lite för smart emellanåt. Möjligen skulle jag önska mig ett par refrängkrokar till. Fast jag är ärligt talat inte så säker på det. Det här är i slutändan årets bästa hiphopskiva i min bok. Jag tror inte att du kommer att få höra den på The Voice eller MTV.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2005-07-15 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-20 10:39

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3339

4 kommentarer

Först!

Medlem 2005-07-15 00:07
 

om låtarna låtarna låter som den man får höra på hemsidan så är det riktigt gött. skön blandning precis som Mr. Hamberg skriver. Grym DJ.

Medlem 2005-07-15 00:49
 

på vadims egna hemsida kan man lyssna på en grym låt där "promote" gästar. låter som promoe. är promoe. kolla upp den. jävla skön..

Medlem 2005-07-15 13:17
 

[…] här rackaren skrev jag om redan när den kom. Fin soulig hiphop som slår undan benen från sidan. Som en mjuk och […]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig