Det känns som om det gått en evighet sedan den här skivan borde ha kommit. Eller åtminstone två tre år om jag nu inte ska låta känslorna styra. Dröjt har det hur som helst gjort. Ibland har det varit så nära att någon vågat säga: ”nu kommer den”. Men icke. Peshi har filat tills hon blivit nöjd. Gott så.

Resultatet är ett nära samarbete med producenterna som kallar sig Flyphonic som tidigare levererat beat till bland andra Ison & Fille, Organism 12 och Fattaru. Samma producenter som låg bakom låten som startade snacket runt Peshi. Jo ni minns också ”Loungin'”. ”The Work of Art, The Art of Work” följer i dess spår. Jazzig hiphop, jodå. Oftast med en eftertänksam melankolisk touch.

Peshi har drivit sin rimstil ett snäpp längre. Hennes loja flow slår ofta och gärna över mot sång. Hon viskar i mitt öra och när det är som bäst kan jag komma att tänka på Erykah Badu. Jo, faktiskt. Peshi håller sig med samma sorts inbäddande harmonier som förtrollar och förför. I bästa fall.

Ni märker kanske att det finns ett men här. Något saknas och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Peshi lyckas bara stundtals försätta mig i ett tillstånd då jag slutar analysera och bara njuter. Utmärkta ”Nothing It's Not” är ett sådant. Jag får den där hemska känslan av ”kompetent men tråkigt” lite för ofta. Det saknas krokar helt enkelt. Kanske har filandet putsat bort den där svårfångade ingrediensen ”nerv”?

Trots att jag är den första att applådera det konsekventa samarbetet med ett producentteam och den näst intill totala avsaknaden av gäster kan jag ändå känna att något hade behövt röra om i grytan. (På skivan finns en enda gästrappare i Nadasdi på ”Pensativa”, José González spelar gitarr på ”Plucko Music on It's Strings” och DJ Confuze lägger lite cuts.)

Jo jag är besviken. Precis som på Commons ”Be”. Jag hade förväntat mig mer helt enkelt. Nu är det återigen bara bra. Och om ni håller ut en vecka på ett ungefär ska jag berätta vilka som gett mig årets hiphop-upplevelse.

Ps. Jag hoppas att jag slipper vänta tre år på nästa skiva. Det här lovar trots allt gott inför framtiden. Vågar man hoppas på ett samarbete med en jazzkvartett till nästa gång?