dagensskiva.com

48 timmar

Text

Femte gången gillt

Mitt femte år på Hultsfred. Det första året sa jag ”jag är för gammal för sånt här” och "det är bara kissmusik på den här festivalen". Ända sedan dess har jag ett svårt fall av hatkärlek till festivallivet. Detta år hade jag bestämt mig för att strunta i det, Rockparty bokar för lite av min musik för att det ska kännas värt det. Men lik förbannat drogs jag dit i år igen. Det var Nine Inch Nails som avgjorde saken. NIN på svensk mark gick ju bara inte att missa. Så hej och hå, på med kängorna och regnrocken, i väg till Vilda Västern, förlåt, Småland.

Torsdag

Jag kom in på området lagom till den hysteriskt soldränkta Slipknotkonserten på Hawaii. Vi som suttit i bilen hela dagen stack ut från resten av den rödbrända och uttorkade massan, men efter en stund hade jag och mitt sällskap lika ohälsosamma rosor på kinderna, fast av en annan sort. Det går fort att komma in i festivalandet. Slipknot var komiskt oskrämmiga i den stekande solen och jag var mest där för att se min äldste sons favoriter.

Efter en efterlängtad smålandsrulle och en runda bland ölhagar, smyckesstånd och en skvätt Le Tigre bevittnade jag Marilyn Mansons – i och för sig snygga – men fullständigt platta konsert. Snacka om att inte passa in i vacker natur. Den förr så knarkmagre Marilyn hade fått ett par kärlekshandtag och lite kanelbullsmage och såg rörelsehämmad ut i ärmlös långrock. En spottkobra förvandlad till giraff. Slutet på konserten var så dåligt att man bara gapade. Publiken stod still och väntade, scenografin till extranumret rullades in på scen för att efter en stunds ironiskt menad (?) dockfilmsmusik och (vad som i alla fall kändes som) pinsam tystnad rullas tillbaka in i kulisserna igen. Så fånigt kan ingenting vara, tänkte vi. Men jo tydligen.

Missade: Sean Price, The Ark, Jugglin Sound System, Art for Pleasure, The Mars Volta. Ganska mycket, beroende på att vår chaufför var tvungen att sova tidigt och vad gör man inte för att bli hemskjutsad och sova i en bäddad säng i stället för ett lerkletigt tält? (Man offrar groovet.)

Fredag

The Donnas är inte min grej. Hugaligen så tråkigt. Slayer hade jag noga hört mig för med Tomas och Kal om jag eventuellt skulle gilla. Jag ville gilla dom. ”Det är så vitt som det kan bli” sa Tomas, som tippade att jag skulle ge tummen ner. Men jag hävdar att Hellacopters är så vitt (i sin färglösaste betydelse) som det kan bli, och det ska föreställa att vara byggt på blues, så jag var skeptisk och ville se själv. Det var inte så dumt, dock väldigt enahanda. Slayer fick dock kompa ett trevligt samtal i den nya smarta ”man ser både Hawaii och Pampas”-ölhagen. För övrigt den enda nyheten utom Falafelståndet som jag upptäckte i år. Det är skönt att känna sig hemma och hitta dit man ska.

Ja, sen var det då Nine Inch Nails i regnet. Det kunde inte ha varit ett bättre väder. Trent såg ut att suga i sig energi genom huden av pissvädret och den påföljande ångestladdningen i publiken. Satan i gatan vad bra han var. Jag är en notorisk skivomslagsläsare, så fort jag får en skiva i handen lusläser jag all text och börjar gärna med tacktexterna. I NIN:s fall har jag låtit bli det av någon anledning, trots att jag har lyssnat massor på dom. Jag kan inga låttitlar, inga texter (ja, förutom uppenbara ”I wanna fuck you like an animal” och annat enkelt) så jag stod där och visste inte hur jag skulle kunna återge det härliga för någon annan. Nästa lyckliga tanke var ”varför ska jag?”. Stunden var min. Jag såg mig själv hoppa rakt upp i luften, kliva på ungdomarnas huvuden fram till scenen och omfamna Trent. Jag såg mig själv stå på bredvid Trent och dansa tokdansen. Jag hörde mig själv sjunga alla låtarna perfekt, baklänges och ut-och-in. Jag såg mig själv vara Trent. (Nej, jag hade inte knarkat, bara druckit lite öl.) Det var ett av dom där ögonblicken ni vet. Underbart.

Det tog en stund att hämta sig från glädjen, men när Snoop Dogg betedde sig som ett festivalsvin fast han säkert har bäst betalt av alla blev verkligheten verklig igen. Det skanderades ”Snoop Dogg is deeeaaaad” (mel. ”Atomic Dog”) och ”E-type [klappklappklapp] E-type [klappklappklapp]” och garvades och hånades, så det var ju inte helt bortkastat. Kriser för människor närmare varandra och Hultsfredspubliken har humor. När porrfilmen började visas på skärmarna hördes ett flatskratt utan like framför Hawaii. Pinsamma löjlapa, liksom. Men, när första ackordet slogs an verkade allt vara glömt och förlåtet. Vi såg en låt bara för att vi väntat så länge, sen åkte vi utan ånger hem och la oss.

Missade: Robyn och Hans Appelqvist, men det var mest av nyfikenhet jag ville se dom. Ingen fara.

Lördag

Trots att jag var på området i tid missade jag Timbuktukonserten. Men märkligt (och trevligt) nog hördes Pampasmusiken rätt bra in i pressvagnen backstage, så jag fick en dos när jag jobbade i alla fall. Nästa planerade stopp var Jaqee. Fantastisk röst. Precis som Jimi Hendrix säkert inte mentalt förstod sina fingrar när dom befann sig på gitarren verkar Jaqees röst sakna kontakt med hennes hjärna. Så instinktivt, så träffsäkert och så förbålt snyggt att jag bara rös. Blandningen av Afrika, Europa och USA i bandet är både logisk och helt överraskande. En skitbra efterrmiddagskonsert med lika glädjestrålande publik som band.

Gick till Pampas för Doktor Kosmos, men det kändes plötsligt väldigt sett och ointressant. Orkade bara inte ta in dom och gick till en skuggig plats med kylda drycker i stället. Sex personer i dagensskiva.com-redaktionen lyckades vara på samma plats samtidigt backstage och vi fick till en spontan fest vid Music Sundsvalls bås (tack för ölen!). Det var trevligt. Den mystiska Marie Lindström lyckades vi också träffa till slut, jag hade nästan börjat tro att hon inte fanns efter några misslyckade dejtförsök sedan torsdagen. Men hon fanns och var toppentrevlig, förstås. Det känns bra att se och garva ihop med alla långväga dsc-folk, vi behöver påminnas om att vi gillar varandra.

Så kom stunden jag laddat för allra mest de senaste veckorna. Som alldeles nyblivet System of a Down-fan är det nya skivan jag tillber och när konserten började löpte jag som en hind (ja, en klumpig hind i kängor då) över området fram till scenen. Där stod jag tillsammans med killar och tjejer som kunde alla texterna och sjöng dem rakt i mitt öra. Högt. Lyckligt. Kul ett tag men jag försökte röra på mig för att hitta en plats där det gick att höra musiken och sången från scenen. Det var väldigt svårt. Ett uppdämt behöv av SOAD fanns i publikens hjärtan och bandet stod ibland och såg perplexa ut av publikens respons.

Efteråt var det någon som sa att konserten var en 2:a på en femgradig skala med motiveringen: ”Dom försökte ju inte ens”. Det är väl självklart att man inte kämpar så hårt om man inte behöver, publiken uppträdde ju åt dem. Jag har ibland tänkt på det där på konserter med allsång. Vore jag artist och allt jag sjöng eller spelade hela tiden dränktes i publikens egen gemensamma version av låten skulle jag känna mig lite överflödig. Så klart bli smickrad också, men ändå. Att inte höras, inte egentligen behövas för mottagarens upplevelse.

Hur som helst tyckte jag visst att dom försökte. Konserten var skitbra och precis vad jag hade förväntat mig. Förutom att dom inte spelade ”Radio/Video” har jag inget att klaga på. Men jag är nog glad för ganska lite å andra sidan. Efteråt klämde vi i oss en lyxlangos och den var delikat.

Sist såg vi The Hives och det var ungefär som det brukar. Pelle var rolig och bandet var tajt. Men det hände liksom inget inuti kroppen. En skön avslutning dock.

Missade: The Hidden Cameras och Timbuktu.

Jag är glad att jag åkte på Hultsfred i år igen. Tack vare NIN och System of a Down blev det min bästa festival hittills ur konsertsynpunkt. Och att få sova i tystnad gjorde det till den minst utmattande.

Fifi Ström

Publicerad: 2005-06-26 14:54 / Uppdaterad: 2005-06-26 14:54

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig