Det är väldigt många som ser på film idag, men det är få av dem som går och köper soundtracket. Det är rätt många som spelar TV-spel idag, men det är förmodligen ännu färre av dem som går och köper soundtracket där eftersom det inte inbegriper en vända ner på skivaffären utan snarare en 300-kronorsbeställning från en japansk exportsajt. Det är också få som köper en arrangerad skiva baserad på ett sådant soundtrack. Därför är chansen extremt liten att gemene man har hört den helt excellenta skivan ”Creid”, baserad på rollspelet ”Xenogears”.

Yasunori Mitsuda heter musikern bakom ”Xenogears”. Originalsoundtracket har mycket starka drag av irländsk folkmusik, och detta drag har han fokuserat på när han åkt till Irland för att sätta ihop ”Creid”. Med den irländsk-japanska gruppen Millennial Fair har han tolkat de ursprungliga låtarna och gjort en mycket minnesvärd skiva, kanske min största favorit någonsin.

”Creid” är en blandning av instrumentala stycken och lyriska sådana, främst på japanska. Hela vägen skiftar stilen mellan upptempo som ”Two Wings” och extremt långdragna ”June Mermaid”, men det är alltid vacker och glad musik, något jag personligen alltid gillar. Vissa låtar ger en stämning av festival med mycket fioler, allsång, flöjter och irländskt öl.

De två överlägset bästa låtarna på skivan är ovan nämnda ”Two Wings” och avslutande ”Mebius”. Bägge finns i samma arrangemang i själva spelet, där de framförs på engelska av sångerskan Joanne Hogg under namnen ”Stars of Tears” respektive ”Small Two of Pieces” (jo, den heter så). De japanska versionerna av Techie Honma är inte lika klockrena, främst eftersom jag saknar Hoggs extremt klara röst, men behåller den upplyftande musiken med mjuka gitarrytmer och ackompanjerande flöjter. Davy Spillane gör ett strålande jobb med flöjtdelarna i bägge låtarna, så bra att jag inte kan bestämma mig vilken som är mest perfekt.

Spelmusik när den är som bäst, det är ”Xenogears Creid”. Skivan är för tillfället slut på mitt vattenhål cdjapan.co.jp, men kommer att släppas igen i slutet av juni, sju år efter spelet och den ursprungliga tryckningen. Det om något är väl ett tecken på hur förbaskat bra den här skivan är?

Om du är lite mer experimentvillig och/eller vill ha mer efter att ha lyssnat på den här skivan kan jag också rekommendera originalsoundtracken till ”Xenogears” och uppföljaren ”Xenosaga”. Särskilt Joanne Hoggs låtar på bägge (”Stars of Tears” och ”Small Two of Pieces” respektive ”Pain” och ”Kokoro”) ligger alla på min favoritlista men även den ”vanliga” spelmusiken på de skivorna bjuder på ett par musikaliska guldkorn.