Recension
- Ett enkelt svar (2CD) Doktor Kosmos
- 2005
- Nons
Jag tror på oss
Lyssna
Externa länkar
- Doktor Kosmos
- Bandets sida.
En vit skiva. En svart skiva. Doktor Kosmos är tillbaka.
Ett dubbelalbum. Mycket att säga. Både om familjen och samhället.
Och även om Doktor Kosmos både blivit för gamla och för etablerade för att inte tas på allvar, så finns både glimten i ögat och den naiva sången och musiken kvar.
Jag upptäckte Uje Brandelius och hans band sent. Det var Patrik Ekelöf som på en grillfest utanför hans studentbostad spelade ”Högstadiepersonerna”. Jag fick anstränga mig för att inte brista i gråt. Jag drack klunk på klunk av ölen när de andra släppte kommentarer som ”klockrent”, ”vad fan är det för något, det rimmar ju knappt?”. Doktor Kosmos slog på en sträng som är förbunden mellan den mer djuriska människan Peter och den mer civiliserade politikern Peter. En liten hängbro mellan den som vill se allt i svart eller vitt och den som ändå klarar att se nyanser och att enkla tvångslösningar sällan fungerar.
För mig behövs Doktor Kosmos. Den senast skivan är inget undantag. 21 låtar som fångar dagspolitiken, och ibland tar ut svängarna så man nästan blir nervös. Doktor Kosmos säger saker som jag aldrig ens skulle fundera på, eller vänder på min egna (och sina egna) fördomar så att de träffar mitt på näsan.
”Ett enkelt svar” är inte det bästa Doktor Kosmos har gjort. Det är svårt att orka både skratta och gråta under 21 låtar. Dessutom blir det ofta ojämnt när privata pappagrejor blandas friskt med storkapitalets rovdrift på människor. Visst hör dessa båda samman, men Doktor Kosmos övergångar är inte solklara.
Ändå gillar jag skivans ton. Inte lika rörigt och barnsligt som förut. Inte alls lika kategoriskt. Mer mänskligt. Politik, brustna hjärtan och faderskapet är kanske inte tokiga ingredienser på en skiva som försöker greppa Sverige fem år in på ett nytt årtusende.
Mycket har redan sagts om ”Ett enkelt svar”, och mycket kommer säkert sägas. Jag håller verkligen inte med om allt Doktor Kosmos säger och uttrycker. Trots detta finns det 7 skäl varför skivorna ändå fortsätter snurra i min skivspelare:
1) Doktor Kosmos är som oss andra inkonsekventa
Doktor Kosmos talar allvar med glimten i ögat. Precis som du och jag är de också imperfekta. Precis som du och jag måste de göra kompromisser. Även om naiva texter är svarta och vita så visar texterna om att vara pappa eller människa rätt ofta handlar om känslornas gråskala.
2) Doktor Kosmos fortsätter oavbrutet göra syntbaserad pop på en 12-årings nivå
Nog har de blivit bättre med åren rent musikaliskt, men det enkla och enformiga som kännetecknar en musiklektion i 5:an ligger där och pyr i askan.
3) Doktror Kosmos sågar Jan Myrdal
Skönt att någon ger sig på den där stalinisten som skriver om franska viner i Vår bostad.
4) Doktor Kosmos dissar haschtomtar
Härligt att också den moderna vänstern faktiskt kan ta avstånd mot flummeri och avståndstagande från samhället. Lättingar är ett otyg. Ett vänsterradikalt samhälle är verkligen inte utan krav eller ordning.
5) Doktor Kosmos ger oss käftsmällar i sina egna fördomar
Lyssna bara på ”Katinka Taikon” så förstår ni vad jag menar.
6) Doktor Kosmos erkänner att familjen är viktig
Jag tycker det är skönt att höra Doktor Kosmos berätta om föräldraskapets våndor och om dess möjligheter. Om kärleken till sina barn som inte nödvändigtvis betingas av ideologisk hemvist.
7) Doktor Kosmos gör upp med den socialistiska ärftlighetsläran
Individen är viktigare än familjen. Du duger som enskild människa vare sig du är adlig eller fattig. Det viktiga är övertygelsen om den radikala tron på rättvisa, solidaritet och frihet. För att jag som arbetarunge skulle bli fil mag måste ju ha varit syftet med all kamp.
Publicerad: 2005-06-01 00:00 / Uppdaterad: 2005-06-01 00:00

12 kommentarer
törst!
#
Bra recension. Håller nästan med om betyget. Jag sätter nog 7/10. Det är få band som klarar av att göra en dubbelplatta som håller. DK klarar nästan av det.
Frågan är om DK någonsin kommer att vara bättre än den synnerligen nedskalade konserten de gjorde på Najs Prajs i Örebro i samband med "Reportage!"? Du minns väl, Ekelöf?
#
Doktor Kosmos har rätt. Det är en jävla värld vi lever i. Men det är bara deras fel.
#
Doktor K kan tydligen inte ta lite mothugg… och så visar han sin rätta "feministiska" sida. Puss och kram!
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,653495,00.html
#
Att världen är för jävlig betyder väl inte att man nödvändigtvis måste sjunga om det. Det önskar jag att även DK förstod.
#
Urgh! Natalia Vs Uje. Det är ett "ordkrig" jag mer än gärna besparar mig.
DK suger, de är som en studentspexorkester från nåt jävla naturbruksgymnasium. Så fruktansvärt skittråkiga. Som Stefan & Krister.
#
Jag minns Anders – svårt att glömma :D
Det är bara att hoppas att de någon dag faller för min vädjan om att lägga ut demoversionerna av låtarna på nätet. Vore nästan för bra.
Har inte hunnit lyssna in mig på detta monster än dock.
#
har aldrig fattat tjusningen med DK. .. Vill jag höra samhällskritisk musik lyssnar jag på Strebers, ASta Kask, Ebba Grön eller nån annan gammal svensk punk.
#
Fan. Jag ville verkligen gilla den här skivan; särskilt efter att ha läst den, i vanlig ordning, extremt sökta och pinsamma sågningen av hon polacken som ligger med Per Hagman.
Dessutom gillar jag Doktor Kosmos tidigare skivor, ja de flesta i vilket fall.
Men det här är inte bra. Inte bra alls.
#
Anders-> Skitbra spelning faktiskt.. endast minnet finns kvar.
Skivan är ju bra. 7/10.
Vill ni ha det som i Sovjet eller vaddå?
#
Båda skivorna är fyllda med små mästerverk om banala vardagshändelser och allvarliga världsproblem. Arbetslös i Borås är helt underbar!
10/10 efter 10 genomlyssningar.
#
"Ett enkelt svar:" Missa inte kolon-tecknet. Just detta kolon-tecken är ett mycket viktigt och betydelsefullt kolon-tecken.
#
Kommentera eller pinga (trackback).