Musik är ett av de bästa sätten att protestera mot orättvisor, att få folk att sjunga med i ett manifest skrivet för att engagera männsikor kan vara ett kraftfullt vapen, förutom när det går snett som i Bruce Springsteens ”Born In The USA” till exempel. I valkampanjen inför det brittiska parliamentsvalet i början av maj hördes hela tiden folkets röster uttrycka ilska och uppgivenhet mot Tony Blair som mot folkets vilja stöttat kriget mot Irak, det vanligaste skällsordet var ”Bliar”. Bara några dagar innan val kom en tidigare opublicerad rapport fram som avslöjade att regeringen hela tiden haft uppgifter om Iraks vapen men inte offentliggjort dem. Ändå vann Labour valet. Valdeltagandet var dock skamligt lågt.

Richard Reaghs ”Outlaw” börjar med det klassiska klippet där det amerikanska folket får reda på att Saddam Hussein blivit tillfångatagen, en grov överlägsen röst deklarerar ”We got him”. Reaghs röst låter sorgsen men samtidigt kraftfull och på något märkligt vis går det allvarliga temat hand i hand med skönt skuvad hemmagjord disko med en ganska grov bakgrund. Det är klippt och klistrat på ett delikat sätt. Resten av materialet på ”Extended Play” är desto mer melankoliskt och minimalistiskt. ”Hangin' on a Limb” är en väldigt enkel men vacker stilla melodi med ett vinglande piano och mystiska atmosfärer bakom, Reaghs röst blandas fint med El Perro Del Mars.

”Santa Monica Beachhouse” är det mest avskalade spåret på skivan, det består mest av en lågmäld human beatbox rythm, som Reagh tydligen använder eftersom han inte kan hitta en trummis som kan spela hans groves. EP'n avslutas stort med en remix av ”Outlaw” som fläskar på tunga videospelsbeats, mycket mycket bra. Reagh låter bäst när han gör många ljud, som på ”Color of the Birds”, handklappen fastnar lätt på hjärnan. Reaghs musik har något oförklarligt skimmer över sig, kanske har det med hela hans attityd att göra, skönare kepskille finns inte.