Jag vet att det är svårt men tänk dig en ännu porrigare Britney Spears med Alanis Morrisette-komplex som tagit sånglektioner hos Anastacia och är något mentalsjuk. Om du inte i dina vildaste tankar kan föreställa dig detta scenario så ta en titt på Bonnie McKee. Det här är ett klassiskt exempel på när emancipationen gått snett. Om man studerar hennes texter finner man att hon försöker trycka på att hon är en självständig ung kvinna som är lite stygg ibland men vaddå då! Klyscha på klyscha staplas på denna girl power-smörja där i slutändan alla låtar handlar om en kille och att hon egentligen inte kan leva utan honom. Okej, man kan göra fantastiska och tidslösa verk av temat, ”jag är stark och se på mig” men det här är så många ljusår från att vara bra, Bonnie McKee skulle inte känna igen kvalité om man slog henne i huvudet med det.

Bruden har uppenbarligen stora ambitioner, det är dock svårt att veta vad hon vill och varför man egentligen ska lyssna på henne. Det är definitivt inte för att njuta av hennes textförfattartalang:

Oh honey,
I can't love anybody but you
Oh honey,
I was alone, I was broken
I needed somebody to love
your love was sticky like honey
I got stuck

Det är inte heller för den fantastiska musiken, ganska intetsägande radioskval som kanske kan funka om man färdas nerför en kalifornisk motorväg, har vatten i öronen och är lite full. Bonnie har fattat att alla inte kommer gilla musiken, därför har hon tagit lättklädda bilder för att pryda konvolutet, Bonnie i pälsjacka och trosor, Bonnie i negligé i badkar, close-up på Bonnie som suger på ett körsbär osv. Det här en officiell varning: Spara dina pengar och din tid och din mentala hälsa. Tack så mycket.