Därför att saker och ting alltid kommer att bli bättre.

01. David Morales feat. Tamra Keenan ”Here I Am” (hjärtskärande dansgolvssorg, 2005)
I DefMix-världen är det alltid kollegorna Frankie Knuckles och Satoshi Tomiie som fått till de allra mest innerliga och fantastiskt vackra serenaderna på de brustna hjärtanas dansgolv. Men med ”Here I Am” seglar David upp nästan lika högt upp som ”Tears”, ”The Whistle Song” eller ”It's Hard Sometime”. Kaskade sveper in originalet i en vemodig gitarr, medan T&F och Moltosugo plockar fram sitt patenterade italo-blåfilter. Men svängigast, och just därför sorgligast, blir det ändå när Full Intention vrider om reglagen. Hydrofonexplosioner och en hejdlöst malande basgång värmer dansgolvet under Tamras fötter.

Here I am
and I can't give you anything
Here I stand
I can't turn away
Here I am
Don't want to cause you pain
Here I stand
alone and on my own again

Ännu en vilsen själ på den stora ensamhetens dansgolv och dessutom årets allra bästa singel så här långt.

02. T&F vs. Moltosugo feat. Ce Ce Rogers ”I Can't Get Over You (Klub Mix)” (Ce Ce Rogers, 2004)
Han håller ju mest till i Italien nuförtiden, den gode rösten Ce Ce Rogers. Därför känns det fullständigt självklart att han dyker upp när italienarna T&F och Moltosugo gör eget. En ganska normal italo-filtrerad housegrund supernovaexploderar sönder allt som ens är det minsta tråkigt när de fullständigt fantastiska glitterbollsstråkarna invaderar både själ och hjärta. Och så Ce Ce, förstås. Med sin alldeles Ce Ce-underbara röst.

03. Willis ”Word Up!” (tolkning, 2004)
Cameos original är benknäckarfunkens kanske hårdaste och mest latexklädda bidrag. Få som gett sig på den låten har ens kommit i närheten. Det skulle krävas en Soul Jazz-expedit från London för att lyckas med det konststycket. Fast gummit har fått ge vika för en kostym sydd av slide-guitar och ståbas. Och Willis egna stenhårda röst i det släpiga ingenmanslandet mellan Annie Lennox och Roisin Murphy. Så rökigt att högtalarkablarna gulnar.

04. Kimara Lovelace ”Misery (DJ Spen Remix)” (glädje, 2005)
Ett försynt du-du-du-du-elpiano över ett housebeat kan räcka långt. Lägg till ett väldigt osoligt pianosolo och ett vackert Eric Kupper-digitalt flöjtsolo och världen blir precis så solskensvacker som den alltid borde vara.

05. Mariah Carey ”It's Like That (Morales Classic Mix)” (mycket bättre, 2005)
Mer Morales. Och mer Morales-hamrande piano, kyrkorgel, congatrummor, discostråkar, gospelkör, Chic-gitarr och ett jävla sväng. Det var ju så här ”It's Like That” skulle ha låtit från början.

06. Samling ”Verve Remixed 3″ (samling, 2005)
Tredje gången gillt. Och spretigare än någonsin. The Postal Service ger sig på Nina Simone, RJD2 leker med Astrud Gilberto, Junior Boys står sida vid sida med Billie Holiday och Dangermouse tar sig an Dinah Washington. Dessutom återfinns Lyrics Born, Carl Craig och The Album Leaf bland de remixande namnen. Förutom att jag inte hade en aning om att det fanns en vokal version av ”Peter Gunn” (här framförd av Sarah Vaughan i en tung mix av Max Sedgley) så är Brazilian Girls mina nya bästa vänner efter deras stressiga Felix Da Housecat-stompiga ompaketering av ”Just One of Those Things”.

07. I-F ”Mixed Up in the Hague vol. 1″ (klassikerorgie, 2000)
Mixskivor är tråkigt. Det är alltid grundinställningen. Men ibland kan det bli mindre tråkigt. ”Mixed Up in the Hague” hade varit ännu mycket bättre omixad, men I-F gör ett riktigt snyggt jobb. Men sen är det ju rätt svårt att misslyckas med en hel hög av electrons och italo discons klassiker. Från Kraftwerk, Patrick Cowley och Giorgio Moroder, över Hipnosis, Alexander Robotnick och Klein & M.B.O. till The Jonzun Crew, Man Parrish och A Number of Names.

08. Varano feat. Chords ”Leaving All Troubles Behind” (singel, 2005)
Visst, remixerna av Raw Deal, Håkan Lidbo och Money You Love i all ära, men det är ju trots allt originalversionen som är grejen. Jazzig hiphop med vykortsmålande vemodsblås och plågad samplingssång. Och rap från Chords. Och en skitsnygg video. Och ingen Puddu.

09. A Guy Called Gerald ”Hot Lemonade”/”Automanikk” (musikhistoria, 1988/1990)
Senaste albumet var kanske inte sådär vansinnigt mycket att hänga i julgranen. Då är det betydligt roligare att kliva tillbaka i tiden och plocka fram euro-acid-knorrande ”Hot Lemonade”. Eller 808 State-inspirerade ”Automanikk”.

10. Manguera feat. Octavia Lambertis ”Don't Worry (Jose Nunez Mix)” (bara dans, 2001)
Di-di-di-di-daaa-daaa. Di-di-di-di-daaa-daaa. Di-di-di-di-daaa-daaa.

Dessutom: Så noterar vi att Backstreet Boys lyckats klämma in ALLA pojkbandsballadvideoklichéerna i en och samma video. Fint att se att åtminstone några håller pojkbandsfanan högt.