Vore det inte för de där två punkoperorna ”Jesus of Suburbia” och ”Homecoming” hade det här kunnat vara en riktigt trevlig liten skiva. Singlarna har du redan hört och de håller som bekant gammal god klass. Mycket går på tomgång. Kanske är jag reaktionär när jag begär att Green Day skola blifva vid sin poppunkläst, men det är ju där de är som bäst. Jag vet inte om jag vill ha ett Green Day med pretentioner. Slappna av och ta världen med ett syrligt leende.