It doesn't hurt me.

Do you want to know how it feels?

En allt snabbare dans. En allt mer frustrerande spiral. Ett allt mer desperat, tyst skrik. Blickar som glider förbi, rädda att fastna. Väggar som kramar känslorna allt hårdare.

Is there so much hate for the ones we love?

Så många ord som fastnar.

Den magi som Kate Bush skapade 1985 när hon kastade sig på knä framför Gud i ett lika desperat som fruktlöst försök att vrida tillbaka tiden och rädda en kärlek från att förvandlas till mörker och ensamhet, har få varit i närheten av sedan dess. Dessförinnan också för den delen. ”Running Up That Hill (A Deal with God)” är alla förvirrade timmar som ältats i kärlekens brustna kölvatten komprimerat till några få gnistrande minuter.

C'mon, c'mon, baby
C'mon, c'mon, darling
Let me steal this moment from you now
C'mon, c'mon, angel
C'mon, c'mon, darling
Let's exchange the experience

En sista, desperat vädjan innan allt försvinner i de mörka och kalla vattenmassorna.

Unaware, I'm tearing you asunder.

Men det här handlar egentligen inte alls om Kate Bush. Det handlar om ”Running Up That Hill (A Deal with God)”, men inte om Kate Bush. Inte den här gången.

Den här gången handlar det om Claudia Brücken. Claudia Brücken – rösten i Propaganda.

Den massivt piskande och rivande ljudstormen från Kate Bushs original har slitits bort från sina fästen och ersatts av de brutna vågorna från Andrew Poppys svallande flygel.

If I only could, I'd be running up that hill.

Till de konserthallsekande kalla tonerna från Andrews flygel tar sig Claudia an samma naturkraftsmullrande väderkvarnskamp som den Kate förlorade för 20 år sedan. Med samma förkrossat svarta och avgrundslösa utgång.

It's you and me.

Kanske är det för att Kate och Claudia har så mycket gemensamt. Med rötterna i samma massiva ljudkollage. Med röster som ligger så nära varandra i såväl ton som uttryck. Kanske är det därför. Men jag kan inte låta bli att känna att det är så här Kate hade behandlat sitt brustna hjärta om hon vågat ställa sig inför en publik vid en intim, akustisk spelning. Så skört, så bräckligt. Så uppgivet. Men samtidigt så innerligt, brinnande och kompromisslöst övertygat.

Så ensamt vackert.

C'mon, c'mon, baby

C'mon, c'mon, darling

C'mon, c'mon, baby

C'mon, c'mon

angel