dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Beck: Guero
Guero (CD) Beck
2005
Geffen/Interscope/Universal
5/10

So 90's

Lyssna

Etiketter

Sök efter skivan

Amerikansk alternativmusiks främsta galjonsfigur blickar åter ut över farvattnet.

Beck har länge på något sätt varit förverkligandet av amerikansk alternative; alternativ hos den rådande massan. På ”Guero” fortsätter Beck att spreta och experimentera. Bitvis rappar han [ja, som en vit kille rappar. Och inte som Eminem, utan som den gamla skolan], bitvis sjunger han med en så beklagande, släpig röst att han nästan låter som Sting. Han samplar Beastie Boys och The Temptations, han är mixad av Nigel Godrich och har Jack White på bas. Kort sagt så gör Beck en hel del för att fortsätta vara förgrundsalternativ, men den här relativt långsamma skivan gör det bara inte riktigt.

Två av de utmärkande spåren är dock ”Farewell Ride”, en träskbluesig historia med ljudet av kedjor som bakgrund, och ”Earthquake Weather”, den samplingstätaste låten på skivan. Den senare är trevlig och får nog agera någon slags favorit.

Hur som helst.

När någon golden oldie med nostalgisk entusiasm om fyrtio år kommer sitta i TV-Shop och kränga ”det fantastiska 90-talets allra mest värdefulla hits” [i en exklusiv endast-på-TV-Shop-box innehållande hela åtta skivor] så kommer Beck vara den främst representerade artisten. ”Loser”, ”Devils Haircut”, ”New Pollution”, ”Where it’s At”, ”Sexx Laws” och ”Nicotine & Gravy”. Alla kommer de vara med.

Och antagligen kommer även ”Qué Onda Guero” slinka med. Jo man tackar, vad den låter 90-tal. För mycket av ”Guero”, framför allt första halvan, låter precis som Beck så revolutionerande gjorde redan förra decenniet. Om du skulle sätta på skivan på en 90-talstillställning skulle du utan problem komma undan med det. Och då undrar man vad som egentligen har förändrats.

För som 90-talets galjonsfigur vägledde Beck skeppet. Det var han som var i spetsen och utforskade oskrivna blad på världskartan. Beck har styrt sin väg och varit speciell. Och ”Guero” är utan tvekan väldigt Beck. Men egentligen är det ingenting särskilt speciellt över skivan.

Susanna Huldt

Publicerad: 2005-04-20 00:00 / Uppdaterad: 2008-07-14 00:25

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3204

10 kommentarer

Trodde Beck var större än såhär. Är jag verkligen först? Trist att se att han använt ett gratistypsnitt på skivomslaget…

Ingen skiva jag ska kolla upp ;-)

Medlem 2005-04-20 00:36
 

Jaha, vilket typsnitt är det då?

Medlem 2005-04-20 09:01
 

Inte för att jag håller med i allt som Sussanna skriver, men visst är Guero faktiskt en besvikelse. Jag tycker fortfasande hans mästerverk är Mutations, men även Sea Change är undebar. Trodde det skulle hålla i sig lite längre…men han kommer nog igen på nästa platta. Man kan ju alltid önska sig lite fler duetter med Emmylou Harris som i hyllningsskivan till Gram Parsons. PuSS

Medlem 2005-04-20 09:06
 

typsnitt och instrument får ni diskutera på hififorum där man diskuterar allt utom musik

Medlem 2005-04-20 09:27
 

beck faller också in i kategorin "allt utom musik"

Medlem 2005-04-20 09:52
 

Ja fy fan, den där jävla Que Onda Guero är det äckligaste jag hört 2005. Vad tänkte han på?

Medlem 2005-04-20 12:22
 

Ärligt talat…var han någonsin så jävla bra?

Medlem 2005-04-21 09:46
 

SonicWurst > Porcelain. Finns på dafont.com

Medlem 2005-04-22 01:10
 

Oblivion->.. okej. Det kan ibland vara piss att använda gratis typsnitt. MEN däremot finns det inget som säger att ett gratis typsnitt är mindre igenomtänkt. Fuck the coroporate world. Du kommer ändå aldrig ha råd med något själv.

Medlem 2005-04-22 01:57
 

Nu, efter en tids lyssnande, måste jag säga att plattan faktiskt är väldigt bra. Kan vara en av hans bättre till och med.

Medlem 2005-08-22 19:04
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig