Recension
- Lullabies to Paralyze (CD) Queens of the Stone Age
- 2005
- Interscope
EP:n är formatet de letar efter
”Grunge”, säger Hamberg.
”Tio av tio”, sa Fifi om förra skivan ”Songs for the Deaf”.
Jag får representera den gyllene medelvägen och placera mig mittemellan, med en svag övervikt åt Hambergs håll, även om jag inte tycker att det är grunge direkt.
Faktum kvarstår: QOTSA är rätt överskattade i min värld. Det stora problemet är att det alltid spretar för mycket. Det är bra när de är direkta, men när de flummar till och blir psykedeliskt introverta kan det verkligen kvitta. Så också på ”Lullabies to Paralyze”.
Det finns några låtar som fångar mig, men minst lika mycket skräp. Inledningen är klockren, Mark Lanegans nedstämda visa som smyger igång skivan och gör att man väntar sig stordåd. ”Medication” har ett bra drag, men utropstecknet är ”Everybody Knows That You're Insane”. Slidegitarren i början av låten är väl det som gör att det inte blev ett singelval, för lång tid innan refrängen kommer. Men den som håller ut blir rikligt belönad. De enkla, men ack så effektiva, fyra slagen på en dämpad virvel när refrängen går in på sin andra sväng är helt fantastiskt snygga.
När det sedan kommer ett par stompiga spår tappar skivan och jag fokus. Tråden plockas upp med singeln ”Little Sister” och lågmälda uppföljaren ”I Never Came”, men trasslar till sig ganska kvickt igen. Avslutningen bara flyter ut och då har jag tröttnat för längesen.
Det är bara att inse att deras format är EP:n, inte timslånga album. De klarar inte att vara fokuserade så länge.
På en Hultsfredsspelning för några år sedan avslutade de med ett tjugo minuter långt jam som påannonserades som ”our last song”. Det känns symptomatiskt för QOTSA. Skitkul för bandet säkert, men svårgreppat för oss andra.
Publicerad: 2005-04-10 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-19 18:29
20 kommentarer
Håller inte med dig faktiskt, finns nog bara 1 eller kanske 2 spår jag inte gillar så himla mycket på denhär plattan. Broken box och skin on skin är nog lite för mycket även för mig. Första skivan är bäst.
#
På tok för lågt betyg.
#
Jag saknar Dave Grohls trummande från Songs for the deaf. Det är tomt utan Nick's "skrik" också. Håller med TL:s recension i stora drag, men en 5-6 är den allt värd
#
Grohl och psykfallet Oliveri saknas definitivt. "Little Sister" är hur jävla tråkig som helst men det finns ett antal bättre spår ändå, tack o lov. "Everybody knows that you're insane", "Tangled up in plaid" och "Burn the witch" är det väl egentligen bara som håller riktigt klass. "I never came" låter som gjord för Chris Cornells Audioslave och "In my head" funkar väl i små doser.
Preliminärt sex av tio, men den kan nog växa lite till på mig. Det skulle behövas lite mer "Nicotine, Valium, Vicodin, Marijuana, Ectasy and Alcohol
C-c-c-c-c-cocaine"
#
Jag tycker att detta är ett av vårens starkaste album. I min värld ungefär lika bra som "Songs…".
#
Är det inte tre slag före den "andra svängen"? Håller med Jakobson, minns lika bra Songs for the Deaf. Bara Tangled Up In Plaid… vilken jävla hit.
#
minst.
#
musiken vet jag inte mycket om men kolla omslaget! varför gör man ett sånt omslag? vem är den avnlönade designern? det måste vara nån bandmedlems döende släkting som fått nöjet att göra det.
#
Betyget är allt för lågt. Förstår inte varför många hakar upp sig på Grohl och Oliveri. Bästa skivan var första, men de har hållit en jämn hög kvalitet sedan dess. Gillar attityden att Josh inte verkar bry sig om vad andra tycker. Flummiga utsvävningar höll han på med även på Kyuss skivor och kompletterar de rockigare låtarna perfekt. Skivan är värd sju av tio, bandet tio av tio.
#
qotsa är min grej så detta gillar jag. flumm ska inte underskattas efter många timmars lyssnade växer många spår rejält. Dessvärre inte lika mycket som songs… som fortfarande spelas dagligen.
#
Vårens bästa skiva!
In My Head och , eh, låt tretton vafan den nu heter igen är så bannat kanon!
#
Jag älskar den, låtarna klarnar lite mer och mer efter ett tag och man ska låta den växa. Så var det för mig iallafall.
Vad är det för fel med Broken Box förresten? Den är skitbra.
#
Klart svagare än Songs For The Deaf, jag saknar den röda tråden…
Synd, men ja en 5:a är den nog ändå värd!
#
Bra recension, Tomas. Jag kan i princip bara nicka instämmande… 15 låtar av Josh Hommes gnälliga röst blir för mycket. "Everybody Knows That You´re Insane", "Medication" och "Little Sister" gör att de kommer undan med äran i behåll… Men jag hade ju hört mer av Mark Lanegan förstås!
#
Förstår inte varför inte fler gillar denna skivan… Hur bra som helst. Speciellt Little Sister, Someone's in the Wolf, Skin on Skin & "You Got a Killer Scene There, Man" är ju hur bra låtar som helst ju. Och hur kan man säga att Josh Hommes röst är gnällig???? Den är änglalik :p
#
Bra sammanfattat Tomas. För egen del har den dock växt en del på sistone, kanske till en sexa eller sjua. "Everybody knows you're insane" är lysande, likaså hitten och "I never came". Som alla andra så saknar man ju dock Nick och fler gästinhopp.
#
njae, femma eller sexa menar jag…
#
Nåväl, smaken är ju olika. Jag tycker att den här skivan är riktigt bra. Gillar när de flummar till och blir psykedeliska. Den här skivan är en bra helhet, bättre än deras förra som jag tyckte förstördes av alla avbrott. "R" kommer nog först, sedan den här.
Skulle nog ge den en 8:a.
#
"psykedeliskt introverta"
Om jag nu inte skulle ha hört skivan för länge sedan så skulle denna formulering vara det som skulle få mig att köpa skivan på direkten.
Känns som om man kan komma från två håll.. det vanliga är väll från grungen, indie whatever folk brujar lyssna på (förövrigt förstår jag mig inte alls varför detta tjöt om grunge tre recensioner i rad :S) eller så är man som jag, 70-tals psykedel och prog-knarkare som går igång på det mesta som är lite ifrån normerna.
Tyvärr är denna skivan den som är minst utspacead men fortfarande genomsyrad av fantastisk riff-komposition. Inte lika hård som SFTD och inte lika utflippad som Rated R så blir det tyvärr inte mer än 7.. men de bitarna som du klankar ner på är de bitarna som jag uppskattar. Antar att människor är väldigt olika :p
Och jag skulle btw kunna ha dödat för att få vara med på 20 minuters jammet.
#
10 skivor i guld!
#
Kommentera eller pinga (trackback).