I said E-A-S-T-E-R, egg with a double G!

01. Jazztronik ”七色” (titelspår, 2004)
Tack vare forumet gick jag tillbaka och upptäckte Jazztroniks fjolårsalbum, som jag inte brytt mig om tidigare. Albumet skulle kunna uttalas och skrivas ”Shichishoku” med våra tecken. Kanske är det så, mina kunskaper i japanska är alldeles för obefintliga för att jag ska kunna ha en åsikt. För att inse att det sju minuter långa titelspåret är alldeles oemotståndligt krävs däremot bara två öron och ett väldigt varmt hjärta. Fantastiska discostråkar, digitalhandklapp, elektroniska soluppgångar, lågmält elpiano i houseläge, sambavibbar och japansk sång. Brasiliansk sambahouse sedd med samma japanska ögon som Mondo Grossos bästa stunder. Att det säkerligen finns människor som är helt kallsinniga inför värmen i ”七色” är ett av mänsklighetens stora mysterier.

02. Funkstar de Luxe feat. The Crickets ”When I Think of You (12″ Vocal Edit)” (solskensregn, 2004)
Hur mycket jag än älskar glitterifierad discohouse med händerna så högt upp i luften det går så faller jag nästan alltid ännu hårdare för den house som står och gråter vid sidan om. När Bob Marleyremixarna Funkstar de Luxe lånar The Crickets och sanslöst vackra stråkar blir det precis sådär omöjligt lyckoblått som bara house kan bli.

03. Mr. Fingers ”The Juice” (musikhistoria, 1988)
Jag kan verkligen inte slita mig från Larry allt för länge. Med jämna mellanrum kastar jag mig handlöst ner i hans musikaliska underland och när jag väl är där är det svårt att gräva sig ut igen. ”The Juice” är musik i gränslandet mellan det klassiska Trax-soundet, den ursprungliga acid-housen och Larry Heard. Ett embryo till de storverk som skulle komma. Och förstås med Larrys egen, patenterade hjärtslagsbas som väldigt få elektroniska artister ens varit i närheten av skuggan av.

04. I-Jah ”Love the Way You Move (Seamus Haji Remix)” (återfödd, 2004)
Det är inte alla som vet det, men det här är faktiskt inget annat än Earth Wind & Fires mest klassiska scenkostymer återfödda på tvåtusentalet. Komplett med ett gästinhopp från Nile Rodgers gitarr.

05. Soundtrack ”Hitch” (osedd musik, 2005)
Ända sedan filmmusik förvandlades till att bli en miljardindustri i början av nittiotalet har jag samlat på mig en ansenlig mängd skivor där hiphop- och r'n'b-artister spelat in galet bra musik. Däremot har jag sett väldigt få av filmerna – ”Hitch” blir sannolikt inget undantag. Musiken, däremot. Förutom klassiska låtar från The O'Jays, Earth, Wind & Fire, The Temptations, Martha Reeves, Jimmy Cliff och Heavy D & The Boyz (”Now That We Found Love” – alltjämt en skitbra version), så trängs, som vanligt, ett gäng bra, nyinspelade låtar på andra halvan av skivan. Ameries ”1 Thing” är fortfarande en av årets singlar, Earth, Wind & Fire tar i ”This Is How We Feel hjälp av Kelly Rowland och Sleepy Brown för en ny blåsig funkbomb från Atlantafabriken och Mark Ronson samlar Ghostface Killah, Nate Dogg, Trife Da God och Saigon för discohiphop-partyt ”Ooh Wee”. Att det som vanligt finns grejer som är mindre bra är sånt man är van vid.

06. Tiga ”Lounder Than a Bomb” (iskall cover, 2005)
Över ett malande house-beat av den gamla skolan timewarpar Tiga Public Enemy till 3000-talet. Helt plötsligt känns det som att kommande albumet blev något att se fram emot.

07. Akon ”Ghetto” (förbisedd polaroidberättelse, singel, 2005)
Jag erkänner att jag sov på Akons album när det kom förra året. Men när jag hörde (och såg) ”Ghetto” insåg jag att det var dags att ändra på det. Med ett klassiskt, rakt hiphop-beat och med källaren full av blå stråkar och Morricone-körer sjunger Akon fram berättelsen vi hört så många gånger. Den här gången filtrerad genom ett estetiskt nät från slutet av sjuttiotalet sedd genom sönderbombade kvarter och bakgator i Mexico och USA. En solblekt polaroid med några nedkladdade ord på baksidan och vikta hörn fastsatt i ena hörnet av vindrutan på väg genom ett amerikanskt ökenlandskap med Jamaica i de spruckna högtalarna. ”These streets are like quicksand”, indeed.

08. Timbaland feat. Jacki-O ”Opposites Attract” (inte en cover, 2004)
Ja, du vet hur det låter. Fast med lite tjutande ljud i bakgrunden och en synnerligen kaxig Jacki-O. Inga tecknade katter så långt ögat kan nå.

09. Howard Jones ”Bounce Right Back” (B-sida, 1984)
Häromdagen var det dags att återknyta kontakten med Howard Jones två första klassiska album. Bland alla klasisska hits hade jag glömt bort ”Bounce Right Back”, b-sidan till ”Like to Get to Know You Well”. Så väldigt typisk Howard Jones med sina syntljudiga trummaskinspop, och så väldigt otypiskt Howard Jones med en rappande Howard Jones. Med en text någonstans mellan ”Rapture” och ”The Riddle”.

10. Scent ”Up & Down (Hott 22 Vocal Mix)” (sväng, 2004)
Da-da-ra-ra-da-la-la-laa-laa-laa-laa. Plopp-piano. Da-DUM-da-DUM-da-DUM. Dansgolv. Glitter. Händerna i luften. Kärlek. Ibland måste saker och ting inte vara svårare än så.