Recension
- Du & jag döden (CD) Kent
- 2005
- RCA/BMG
Fyrtioåtta minuter närmare slutet
Lyssna
Externa länkar
- Kent.nu
- Webben.
Vi ska alla en gång dö. Knappast en revolutionerande insikt, men när Joakim Berg upprepar den meningen som avslutning på skivan blir jag rädd. Rädd för kraften han och kamraterna i Kent har skapat i monumentala ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”. Den har alla möjligheter att växa till oändlighet på scen. När tusentals röster upprepar meningen om att vi alla ska dö en gång kommer det skapas kollektiva känslostormar. Sånt kan skrämma mig.
Kents skiva om döden – eller snarast om den jobbiga övergången från det Ulf Lundell kallat ungdomens ålderdom till ålderdomens ungdom – är melankolisk, svårmodig och kylig. Bandet talar med ett musikaliskt språk som var mer eller mindre alternativt för tjugotalet år sedan, då sminkade och svarttonade band som The Cure, The Mission och Depeche Mode ägde scenen framför vilken deprimerade ungdomar önskade livet ur sig själva tillsammans. En tid då U2 spelade in videos i de svenska fjällen och var helrätt att lyssna på för den som ville hålla sig utanför huvudfåran.
Någon kallade den här skivan ”Absolut Arvika”. Mitt i prick.
Om ”Vapen & Ammunition” var tio singlar på ett album är ”Du & jag döden” ett riktigt album. Här finns ingen egentlig singel. Jag har svårt att plocka ut låtarna som ska toppa radions listor. Här finns ingen discodänga. Få upprepande refränger. Istället är skivan fylld till bredden av starka melodier som letar sig in mig och fastnar, helt utan tjat.
Introt till inledande ”400 slag” med pumpande bas, buttra trummor och svävande gitarrer ekar högt av gammal depprock. Efter en minut och tjugo sekunder kommer sången igång med raderna ”Domen föll på en morgonflight till London / Så tysta tunga steg på väg mot dig”. Det är så allvarligt att det nästan blir en parodi. Men Kent har skärpa, de följer sin väg utan att vika.
Därför blir det aldrig någon parodi.
Låtarna går runt, runt. Ofta utan egentlig refräng. De byggs upp av långa verser som kulminerar i crescendon snarare än att vara transportsträckor fram till en ny allsångskaskad. Ibland direkta som ett slag på käften. Ibland svävande som novemberdis. Kent serverar sin ångest avklädd i ”Järnspöken” där en akustisk gitarr och sång är ensamma komponenter. De klär den i fler lager i vackra ”Klåparen”. Höjer tempot i ”Den döda vinkeln” där Sami Sirviös gitarrspel möter ett piano och skapar en melodi som driver dystert framåt. En ruskigt stark helhet som sammanfattas, kondenseras och destilleras i avslutande ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”.
”Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö”
Det lutar åt att ”Du & jag döden” är den starkaste samling låtar Kent spelat in vid ett och samma tillfälle. Skivan har på bara några dagar etsat sig fast i mig på samma sätt som ”Isola” och samlingen med låtarna som inte fick plats på de tidigare skivorna. Och just där landar min slutliga beskrivning av innehållet på ”Du & jag döden”. Låtarna som bandet tidigare lade på B-sidor har fått ett eget album.
Jag har en känsla av att Kent varit på väg hit hela tiden. När jag lägger ihop de tidigare skivorna i en ekvation blir summan ”Du & jag döden”. Kent i koncentrat. Blodigt allvar som inte ska spädas med vatten.
Väldigt, väldigt bra. Fyrtioåtta minuter närmare slutet.
Publicerad: 2005-03-17 00:00 / Uppdaterad: 2005-03-17 00:00
92 kommentarer
först
#
Fantastisk skiva.
#
Absolut. Jag hade faktiskt inga som helst förväntningar. Men efter några lyssningar känns det som en ruskigt bra skiva. Tillbaka till Hagnesta och Isola. Börjar också gilla videon till "Max 500" allt mer.
Omslaget är dock bedrövligt.
#
… och en lysande recension. Tackar för det.
#
Saxat från kent.nu:
J.Berg:Jag måste skriva detta för att undanröja alla missförstånd.
Vem har någonsin gillat The Mission?
Mission var goth-bandet alla tyckte var råtöntiga och hatade(tills Fields Of The Nephilim dök upp).
Jag har ALDRIG lyssnat på The Mission i hela mitt liv.
Ok för Sisters,de såg iallafall coola ut(1982).
Eller Siouxsie…
Men varenda tidning är fylld av dessa referenser som man inte för sitt liv kan begripa.
Dessutom var Stone Roses och Ride en mycket större anledning till att vi började spela än alla de där banden tillsammans.
Vi har inte lyssnat på Depeche sen 98 typ.
Jag säger som Borat…"But Why".
#
Får jag fråga dig, Welander, vad som krävdes för att skivan skulle få 10 i betyg? Just nu, efter ca 20 talet genomlyssningar är den en fullpoängare.
Och det är just sista låten som sammanfattar Kent årgång 2005. Det är inte bara vackert ibland. Bara otroligt bra.
#
Rätt betyg. Underbart bra album.
#
Så där bra är den ju faktiskt! 400 slag är nog den starkaste inledning kent har gjort, helt underbar! Det är så skönt att lyssna på en skiva där man slipper känna att man vill hoppa över något spår. Apropå omslaget så kan man göra som jag och köpa den limiterade versionen om inte omslaget skulle falla en i smaken.
Fredrik Welander har för övrigt bäst musiksmak på den här sajten. Keep up the good work!
#
Bra recension!
#
det är vackert ibland!
… med kent väldigt ofta.
#
Den är mycket bra. lite svag på sina ställen. Men va fan, när det finns låtar som 400 slag, Klåparen och mannen i den vita hatten så är det bara att inse att dom har gjort en riktigt bra skiva igen.
#
Bra bra bra! Jag förstår inte hur de lyckades göra ett sådant bottennapp som V&A.
#
Jag hade nästan gett upp hoppet efter V&A, men detta kan mycket väl vara Kents bästa skiva.
Fast visst är det The Mission man hör i 'Romeo återvänder ensam', oavsett vad J. Berg säger
#
bara att stämma in i lovsången…kent ÄR tillbaka! och som man har väntat! mkt bra recension dessutom. träffar mitt i prick. efter ytterligare några lyssningar tar den nog klivet upp till 10/10 precis som "kent", isola, hagnesta hill och b-sidorna…
#
skivan är väldigt bra men grejen som jag märkt är att den får mig mer att vilja lyssna på gamla kentlåtar än att trycka på repeat.
#
Lyssnar för första gången. Lovande såhär långt. Lite tidigt att dömma men det är absolut inte dåligt.
Ska väl tilläggas att V&A satte sig rätt fort. Nu kan det mycket väl vara över ett år sen jag hörde den.
#
Damn, aldrig sett så många kommentarer redan vid två. Kent har gjort en ny bra skiva vilket jag är mkt glad för. Gillar dock inte heller omslaget vilket dock inte spelar så stor roll med så många bra spår.Whieee
#
Kent är nästa Gyllene Tider och ni kommer snart alla stå i mass-psykos på ullevis gräsmatta!
sov gott!
#
Coolt. Ser fram emot det haer…
#
Pinsamt värre när lantisar får recensera lantisar. Vänta bara till Nöjesguiden kör en skönt fett ironisk grej om Jocke Berg, missa inte!!!
#
Ade: Tid tror jag. Jag måste få mer tid att lyssna. Och gärna ett nytt omslag…
#
Marit-Emil: Jag vet inte vad som är värst, Nöjesguiden eller Kent. Ebba von Sydows krönikor eller Jocke Bergs gnäll… Så om Nöjesguiden skulle köra "en fett ironisk grej om Jocke Berg" skule jag nog köpa skivan, trots att jag inte lyssnat på Kent sen '95.
#
Men det var ju fan vad alla ska kommentera omslaget och sänka skivan för det. Sedan när spelade omslaget någon roll för hur musiken låter?
#
Jag ger mig. Kents ångvält har kört över mig än en gång. Denna gång tyngre och hårdare än någonsin. Men jag överlevde. Jag gjorde mer än så och jag är lycklig över att vara en av dom som har biljett till turnépremiären fredag den trettonde maj i Göteborg. När â€Romeo återvänder ensam†rullar igång ska jag blunda och när det första muskulösa gitarriffet släpps lös är det inte Sami Sirviö som står på scenen utan jag. Lika hänförd som min publik. Min rockstjärnelängtan är starkare än någonsin!
#
Isbrytning:
Omslaget är mycket viktigt. Ett album är en helhetskänsla. Musiken+Omslaget+"Lägg till dina egna faktorer här"
#
Fredrik Welander: Omslaget är visserligen inte det vackraste, för det är "Verkligen" Men det borde inte spela någon roll. Materialet är topp betyg och jag undrar om Kent är svensk musikhistorias största band. Jag menar, nämn ett blågult band som spelat in sex album på rad som alla är lysande och på det, en b-sidor samling som är bättre än skivorna.
#
Ade: Någon annan skulle kanske säga Gyllene Tider. En annan Imperiet. En tredje Vikingarna.
Det är bara du själv som kan avgöra vilket band som är din musikhistorias viktigaste. Försök inte tala om för mig vilket som är min viktigaste. Sveriges viktigaste band finns inte på riktigt. Bara i mediebruset.
Men, visst är Kents framgångar enorma. Och i mina ögon rättvisa.
#
Första genomlyssningen var en katastrof, jag hade förväntat mig mer driv i låtarna, men efter ytterligare genomlyssningar kände jag igen det gamla soundet! Skönt satan!
#
jag tycker att 400 slag är irriterande lik vadsomhelst ifrån disintegration. typ som en blandning mellan fascination street och prayers for rain.
jag har inte skivan, men singeln växer som bara fan.
#
någon mer än jag som inte ens hört Max 500 än? Hyser inga förhoppningar om att det är bra på något sätt
#
väntat kentslickeri
#
Snarare än Depeche Mode och The Cure skulle jag nog säga att det låter Nosferatu, Fields of the Nephilim, All About Eve och Miranda Sex Garden.
Men mest av allt påminner det förstås om Love and Rockets, ett av tidernas mest talanglösa band.
#
Men för helvete… 9/10? Till en blek jävla platta med en trött jocke berg som påpekar att han vart i frankrike och sett mer än en film noir. Bara form och inget innehåll. Vad är grejen med att ett band gör en "annorlunda" platta och så ska det ifrågasättas huruvida fansen kommer gilla det. Pretentiös, melankolisk musik med svenska texter? Klart att de bleka, lednsa kidsen kommer gilla skiten och våldta sina bandare med eländet och spela ikapp på varenda festival som deras föräldrar släpper iväg dem till…
#
Helt fantastisk! Punkt slut.
#
Läs också "Du och jag, Tjockkent".
http://zebramagazine.clubcreatif.com/kronika/45/
#
Hoppas Kent försöker sig på den internationella marknaden med en engelsk version utav plattan som floppar precis lika hårt som Isola (UK) gjorde. Då blir jag glad.
#
Omslaget är oerhört viktigt och Kents är bara för mycket. Reklamfult. Plus att Kent på nåt sätt förvandlades från att vara ett helt ok band till att vara helt ointressanta är en bedrift. Pretentiös lyxångest, inte på riktigt liksom.
#
"Du och jag, tjockkent" var mycket bra. Skivan då? Ja, flera bra melodier. När det gäller texterna så är det ju som alltid när det gäller Kent – under all kritik. 6/10, bästa sen Isola.
#
Klart som fan omslaget är viktigt för helhetsintrycket av skivan. Man får liksom låta bli att tänka på det i Kents fall. Kent verkar i allmänhet ha jävligt kass smak när det gäller det bildmässiga. Har de någonsin gjort en bra video? Möjligen Kärleken väntar… annars är det bara skit.
Ett exempel på hur ett omslag färgar musiken är Paus, där Berg för övrigt är snäppet vassare än på någon kentplatta. Hela skivan låter brun och jordig bara för att omslaget ser ut att föreställa ett gammalt förfallet, sönderruttnat växthus i slaskigt töväder.
#
Ett tips för er som klagar på omslaget; ladda ner skivan på nätet så slipper ni se skiten.
#
Det var ett jävla tjat om omslaget. Klicka på "senaste tio" här uppe; minst hälften av de omslagen som dyker upp är fulare än kents nya.
#
den är fin men texterna säger inte så mycket oftast
#
Det jag hört är rysligt dåligt och jag tycker att Fredriks analys haltar rätt betänkligt. Men visst – min syn på â€självutlämande†svensk pop är förmodligen lika objektiv som recensentens. Låt vara att jag bara söker fel där han söker hyllningsmaterial. Sånt får man leva med. Mest intressant är annars att 400 slag – och faktiskt flera andra spår på plattan – låter mer Pink Floyd än något annat. Tänk Floyden någonstans mellan Run Like Hell och The Final Cut, fast med Fonushyllande texter, och du har vad DSC anser vara cutting edge vintern 2005. Jo, det är vinter – och behöver inte ens gå utanför dörren för att märka det.
#
"Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö"
Jag visste inte att Kent lyssnade på lustans lakejer…
I Skuggan av ett Tvivel (en av de bästa svenska låtarna…EVER) sjunger Kinde "Trött på att leva, rädd att dö".
alltså, det är inte snott rakt av av Håkan Helstöld typ, men vafan…jag bara svamlar.
#
Underbar skiva, hitpotential blandat med gammalt klassiskt mangel och larm. Klart bland det bästa de har gjort, även om ingen skiva någonsin kommer att slå Isola.
#
Vore det inte cool om de kallade sig Kenth istället. För att framhäva gotharvet liksom.
#
Det är roligt när folk säger: "Omslaget är jätteviktigt helhetskänslan…" Jag antar att om man blundar så låter det lite annorlunda och känns lite mindre… För övrigt trodde jag inte Kent skulle lyckas igen. Men jag hade fel, "Max 500" är ju nästan sämst på skivan.
#
Bra recension
Har bara lyssnat igenom en gång, men det låter mycket lovande. Kul att de är tillbaka efter så många år.
#
Gymnasieonanister!
http://expressen.se/index.jsp?a=255778
#
Det är fascinerande att i samtliga recensioner av den här skivan jag läst så nämns The Cure, The Mission, Depeche Mode och U2 som referenser (nämndes de i pressreleasen?). Själv tycker jag bara att den låter som Kent. Smärtsamt likt de mesta de krystat ur sig sedan B-sidesamlingen.
#
Snyggt omslag, kass skiva.
#
K(l)ent
#
Bra recension, grymt bra skiva. Jag kan bara le åt alla som spyr galla över Kent.
#
uuuuuuuaaaaäääääh.
alltså ge er, jävla pretto är allt jag säger.
#
Skivan är väl sådär.
Verkligen är verkligen deras bästa album.
#
Hej på Er Kentfans.Recension var bra men Kent har gjort bättre.Det är kul att Fredrik har bra musiksmak men jag tycker faktiskt att andra har minst lika bra musiksmak tycke o smak jaja lyssna på Libera det är också bra
#
vidhåller mitt resonemang att den enda kentskiva (mp3) som är värd att inneha är hagnesta hill, de andra är helt enkelt överskattade'punkt'
#
våga vägra Kent !!!
#
Mycket bra recension!
Ännu bättre album!
Sveriges bästa band genom tiderna har återvänt med sitt bästa album någonsin.
Så otroligt imponerande!
Sista låten på skivan är bland de bästa jag hört i hela mitt liv.
Storartat!
Tack Kent!
#
Wunderkind: Jag såg The Radio dept. igår och frågan är om det inte är de som är sveriges bästa band genom tiderna. kent har ju trots allt gjort v&a.. det finns få band som aldrig gjort nåt dåligt.
#
Logh.
#
Då var det fest igen! "Romeo åtevänder ensam" får mig att vilja gråta. Sveriges bästa band, någonsin.
#
Säga vad man vill om "Vapen & Ammunition" men den innehåller faktiskt "Elite" och "Dom Andra" som är två av bandets klart bästa låtar.
"Sundance Kid", "Hur Jag Fick Dig Att Älska Mig" och "Socker" är mycket bra de också.
Men nya albumet är bäst.
#
Refererar till http://expressen.se/index.jsp?a=255778. Lite rolig läsning, och sann.
"Genom en raggsocka i P1:s Kulturnytt pustade poeten Petter Lindgren ut över att Kent nu återvänt till en mer avskalat allvar. Förra skivans Tityo-inhopp gav rockbandet en känsla av att vara en Agneta Sjödin-gala till förmån för barn och gamla, menade poeten. Skönt att slippa sådana i gymnasieklassrummet."
#
Fredrik Welander: om dom byter omslaget?! ärligt talat? är det inte olagligt att sånt spelar ens en gnutta roll när man sätter betyg på en skiva? skamligt. sen att den inte är snygg eller ej.. whatever. men det påverkar fan inte helhetsintrycket av det som BETYDER något: MUSIKEN!!!
#
dB: Ta inte i så du skiter på dig. Jag skojade om det, vilket borde framgått tydligt. Självklart spelar det inte någon roll hur omslaget ser ut. Jag skriver om mina känslor för musiken.
Ironi funkar dåligt på webben. Trots att omslaget är lika gräsligt som skivan är bra.
#
Jag hoppas att den är lika bra som isola! Tack för en bra recension.
#
Jo Kent är lika träiga som vanligt. Tråkeri på högsta nivå… Men omslaget ser lite halvkul ut…
#
Kent är som makaroner. Ungefär samma varje gång och inte så nödvändiga att debattera om.
http://www.theylivebynight.com
#
skivan blir bara bättre för varje gång man lyssnar. favoriten är ju Palace & Main
#
"Du & jag döden" sitter utan tvekan inne på några nya kent-klassiker. "Mannen i den vita hatten" är "747" á la 2005, "Max 500" är ett litet mästerverk på alla plan och skivans doldisspår "Romeo återvänder ensam" (som nästan aldrig omnämns i recensionerna) kvalar kanske in på topp tio av Kents samlade alster. Fantastisk skiva (förbeställde och stod vid postlådan kl 5 den 15:e…)
#
För övrigt anser jag att omslaget fått oförtjänt dålig kritik. Det driver ju med både "Det sjunde inseglet" och skivans tema (som ju trots allt ibland spelar farligt nära pekoralen i sann kent-anda). Sedan kan den fantasifulle även se omslaget som Kents kommentar till "Sagan om Ringen"-hysterin som precis hunnit svalna av. Kanske bandets version av Gollum och… ehh…. en åldrad Frodo ;) Om man vill.
#
Vilken fantastisk skiva!! Som den ger! Den var undera bar vid första lyssningen och den blir bara bättre o bättre!! Mannen i den vita hatten (16 år senare) måste vara det bästa som gjort på mycket länge!
Alla som ska försöka imponera med sina musikkunskaper och likna Kent vid något annat band är helt otroligt patetiska. Inget band är unikt, att ta det bästa från vissa band och göra det tio gånger bättre tyder bara på grym känsla!
#
ja, recensionen var ju bra iaf …
#
årets fulaste omslag till årets vakraste skiva. är det nånting som är planerat eller?
#
Credit för recensionens titel. Welander verkar vara en duktig kille.
#
Bra recension. Bra platta. Vackra sånger som dock inte alls saknar refränger. Om någon månad lär man ha fått rejält nog av "Palace & Main" efter x triljoner radiospelningar (Känns inte detta spår förresten lite som DOJD:s egen "Kärleken väntar"?). Sött att referensen till Bono i "Klåparen" sedan följs i refrängen av en snyggt lånad gitarrslinga från "Where the streets have no name" med just U2. Och ja, den avslutande låten är verkligen fantastisk. Klart att även en rockmiljonär kan skapa konst, även om Kent mycket riktigt är Curegenerationens Gyllene tider. Vad skulle vara så fel med det när nu bandet gjort sitt starkaste, jämnaste (för första gången ett helt album som håller rakt igenom!) alster?
…och nej, Joakim Berg, här finns inte ett spår av The Mission. De andra referenserna är dock svåra att skaka av sig… så mycket bättre!
#
Journal of European Public Policy: det var nog den sämsta paralell jag någonsing hört. Finns inget med kent överhuvudtaget som liknar the final cut. kanske vore tid att LYSSNA på musiken istället för att sitta och dra ointressanta och ruttna paraleller.
#
2:13. Det är då det händer. 2 minuter och 13 sekunder in i "Den döda vinkeln" inser jag att jag gillar albumet, och älskar låten. Det har byggts upp sedan 1:40 med driv i basen och New Order-slinga på gitarren, och så exploderar allt med några undersköna och enkla pianofraser som höjdpunkt. Vackert, snyggt, precis sånt som jag går igång på. En gång till, bara en gång till… det är så resten av plattan nästan kan kvitta, även om den är bra rakt igenom.
#
Väldigt bra recension Fredrik! Jag tröttnade på Kentarna i och med Isola men nu funderar jag faktiskt på att kolla upp vad jag missat sen dess. "Du & jag döden" är ju strålande!
#
Fredrik har gjort en bra analys tycker jag. Sökte och fann en recension som inte totalhyllar detta album. Vet inte om skribenten har helt rätt.. Finns på: http://www.reviewer.se/default.asp?ID=149
#
Jag försöker verkligen gilla den här för alla andra verkar så saliga över den… men jag blir bara uttråkad av att det inte händer något.
Sedan sätter jag på Verkligen och så känns det lite bättre.
#
Jag har aldrig varit ett Kenthfan tidigare, men den här skivan var faktiskt riktigt bra. Den tilltalar verkligen mig.
Men sveriges bästa…nä det är fortfarande Imperiet…
#
masspsykos…? usch vilken tråkig skiva! VÄX UPP NU
#
Vad har hänt med texterna? Dom känns bara pinsamma. Har JB gått på myten om sig själv? Jetispår? Jävla trams.
#
"En bödel i extas, martyrers stön och gråt
och fester, kryddade med frisk arom av blod; det maktens ljuva gift som eggar en despot,
och piskan folk vill ha som kväser deras mod;
och mången religion som vår egen lik:
alla vill storma himlens höjd!
Vi såg asketer som sökte njutningen i tagel eller spik,
liksom i bäddens dun förfinade esteter;
en pladdrig mänsklighet, besatt av sitt geni
som skriker, vanvettsvblind, likadant förr som nu,
till Gud, det ögonblick den dör i raseri:
`Min avbild, Mästare, förbannad vare du!´"
#
Detta är ett av deras starkaste album, lite slätstruket dock men fan så mycket grymmare än trista V&A. Hagnesta är deras bästa å det blir inte bättre än så!!!
#
skräp skiva…ge oss något nytt kent, det här har vi hört ett antal gånger tidigare..
#
de tre första låtarna är i en klass för sej tillsammans med avslutande "Mannen i den vita hatten (16 år senare)" skivan är absolut värd sitt betyg , men full pott blir det dock inte denna gång.
#
Kent är underbara!
#
…
#
…..och det är nog bästa svenska skivan någonsin, efter Stina Nordenstams And She Closed Her Eyes…
#
Kommentera eller pinga (trackback).