Recension
- Shishimumu (CD) Phantom Buffalo
- 2005
- Rough Trade/Border
Experimentlusta och indiepopboogie
Lyssna
Externa länkar
- Phantom Buffalo
- Besök bandets tecknade värld.
När skivbolagen oroar sig för sina siffror ska de envisas med att komma på saker som ska gynna skivförsäljningen. Att lägga mindre pengar på själva paketeringen av skivan, till exempel, gör att de kan sänka priserna marginellt. Vad de inte verkar förstå är att de i och med det tar bort det enda som skivköparna gärna betalar för. Vi vill ha snygg paketering. Skivor låter helt enkelt lite bättre i snyggare fodral. Ju exklusivare desto bättre.
På sin hemsida informerar Border om att denna skiva kommer i en snygg digipack. Och det välkomnar vi alltid. Men till mig kommer den i en plastficka. Ingen information. Inga bilder. Ingen uppfattning av varken band eller skiva över huvud taget. Hur kul är det att ha ett gäng genomskinliga plastfickor i sin skivhylla? Utan ett ordentligt omslag fyller skivan på något sätt inte sin fulla funktion.
Och det är ju förbannat synd. För det här är en bra skiva, som jag gärna vill ha i min skivsamling.
”Shishimumu” låter någonstans mellan ett städat Pavement och ett råare Belle & Sebastian. De flirtar vilt med 60-talspopen och lånar från både 70-talets powerpop och 90-talets indie. Det blandas friskt från historiens musikaliska guldgruva, men utan att skivan lyckas låta som en dålig kopia.
Skivan inleds något märkligt, i och med 6:52 långa lugna ”Golden Finish”, där en mjuk röst ackompanjeras av gnisslande gitarrer. Därefter tar skivan fart på allvar, och när vi kommer till boogiegungande indiepoplåten ”A Hilly Town”, som är förstasingeln, så är det full fart. För övrigt en fantastisk låt, som väcker dansimpulserna till liv.
På låt fem är det indie som bara den, med både koklocka och kazoo. Denna lite smågalna modsaktiga låt nosar på Small Faces och Kinks. I övrigt bjuds vi på tvåstämmiga gitarrsolon, psykadelika och Sonic Youth-gnisslande strängar. Men framför allt finns här en fantastisk experimentlusta. Gitarristerna leker med effekter och delaypedaler. Det är välproducerat med snygga övergångar mellan låtarna.
Ja, det är väl ungefär så här skivan låter ur sin plastficka. Jag menar inte att propagera för fildelning. Men vi vill ha omslag. Kanske hade Phantom Buffalos ”Shishimumu” rent utav låtit lite bättre i en digipack.
Publicerad: 2005-02-27 00:00 / Uppdaterad: 2005-02-27 00:00
15 kommentarer
"A hilly town" är riktigt svängig, nästan gubbrock! Så fort snön har smält kommer det dansas vilt i parkerna till den. Bra recension!
#
"Utan ett ordentligt omslag fyller skivan på något sätt inte sin fulla funktion." – Jo det gör den, det gick väl allldeles utmärkt att lyssna på den. En skivas viktigaste och enda funktion ska vara att lagra musik även om ni äckliga materialister hela tiden vill att den ska symbolisera något fint och viktigt i era genomtänkta skivsamlingar i era lika genomtänkta lägenheter. Varför vill du ha den din skivsamling? Är det någon som bryr sig om din skivsamling? Symboliserar den dig bra tycker du?
En bra skiva är en skiva med bra musik på. Inget annat. Hatar alla andra som försöker göra den till något annat med bonusmaterial eller fula omslags-teckningar från musiker som borde hålla sig till musiken.
Det är sådana som ni som hävdar att "om skivbolagen bara la ner lite mer pengar på själva omslaget till skivan, tex en tjock booklet, några bonuslåtar eller en limited edition-version så skulle jag köpa skivan istället för att ladda hem den.
Ni har förstört min dag. Du har förstört min dag.
#
Om du betalar för skivan får du nog ett omslag. Det brukar jag få.
#
Precis. Det är väl helt i sin ordning att recensenter får ett fult promoomslag. Musiken låter ju som den ska och vill du ha omslaget är det ju bara att köpa.
Fan, va bortsjämt sagt av sussanna. Köp skivan och skäms
#
oh. lågvattenmärke. klåpare. du ska ju recensera skivan inte ställa den i din skivsamling och stoltsera med den inför dina vänner. det är ju ett promo ex för guds skull. vad hade du väntat dig? signerat av hela bandet och paketerar i siden?
pucko.
#
Vill få tag i denna skiva och lyssna…
#
Blixten har förstört min dag, kanske hela mitt liv. Tänk om han har rätt! Tänk om ingen bryr sig om min omsorgsfullt katalogiserade skivsamling. Tänk om den inte symboliserar mig. Mitt liv. Tänk om ingen egentligen tycker den är cool där den pryder hela rummet i sina cdwall-hyllor!
Dessa tankar slog ner som en BLIXT i min skalle och jag kände marken gunga under mina fötter innan jag insåg att han har fel.
Vi är nämligen som ETT min skivsamling och jag. Vi speglar varandra.
Vi är reliker, ett utdöende släkte, historia.
#
Okej, det här är egentligen två olika diskussioner.
Dels det om recensionsskivor. Självklart förväntar jag mig inte signeringar och siden, det var inte det jag ville säga. Men det underlättar för recensenten att få det man skulle få om man köpte skivan. Det är svårt att ge en rättvis bild av en skiva när inte alla låtar är med, eller där en röst avbryter musiken var trettionde sekund för att informera om att det är ett promotionexemplar, eller när omslag och booklet saknas. Bookleten innehåller ofta information som kan vara intressant, låttexter, och bilder som kan bidra till helheten. Jag tycker att musik, omslag och hela paketet är en helhetsbild. Sen kan ni tycka att jag är en dryg recensent. Men jag, och alla andra på dagensskiva.com, gör detta ideellt. Vi lägger ner en massa tid på det, och vi gör det för att vi älskar musik – inte för att tjäna pengar eller för att vi tycker att det är coolt.
Sedan var inte meningen att prata om fenomenet recensionsskivor i sig. Som skivköpare, vilket jag är, så tycker jag att det är tråkigt när allt mindre intresse riktas mot den där helhetsbilden. "Pocketskivor" eller vad det var de skulle kallas tyckte jag var en riktigt dålig idé, som jag sa så anser jag att de när de tar bort omslaget tar bort det enda som är värt de där extra pengarna. Men jag sa aldrig att man "lika gärna kan ladda ner om man ändå inte får ett omslag", även om jag förstår de som säger så. Jag laddar inte ner musik. Men jag tycker det är betydligt mycket roligare att lägga pengar på en snygg skiva. Heller 180 kronor för en skiva i digipack/jewelcase än 70 på en i pappsingelfodral. Att ha en skiva i plastficka är lika upphetsande som en bränd skiva. Jag tycker det är tråkigt när allt blir datoriserat och folk har sina skivsamlingar på datorn. Jag gillar skivsamlingar, cd och vinyler.
Det är mina åsikter. Och det är ingenting ni behöver rikta personangrepp mot mig för.
#
Det är ganska korkat av skivbolagen att inte skicka skivorna med fina omslag. Utseendet påverkar omdömet, ingen tvekan om den saken.
#
blixten, jävla onödigt sagt. du borde inte vara här om det riskerar att förstöra dina fina dagar. susanna – blixten, 1 – 0.
#
Håller med Susanna. Ett snyggt konvolut är helt klart jätteviktigt i sammanhanget. Populärmusik handlar om både visuellt och audiellt uttryck. Hur skull det vara att köpa skivor om de inte hade omslag. Jag skulle i alla fall inte köpa något sådant.
Så jag riktar härmed en känga till skivbolagen som är så snåla att de inte kan skicka en riktig skiva till de hårt arbetande recensenterna på dagensskiva. Med det stora antalet läsare på sajten blir det väldigt billig reklam för bolagen.
Annars är ju personangrepp moget.
Susanna – Boss, 2 – 0. Skivsamlingar rockar!
#
Roger: Jag är på Susannas sida! Ironi är svårt, särskilt när man menar allvar. Skivsamlare och skivsamlingar är måhända på väg att förpassas till historien när skivorna förlorar i värde (jmfr priser bakåt i tiden) men jag blir ändå aldrig en fildelare. Gott så!
#
Oj då, det blev visst fel namn :) Sorry Boss, jag håller ju med dig. Det var Susanna – Blixten 2-0 jag menade…
#
0-0
#
10-0 te blixten
#
Kommentera eller pinga (trackback).