Recension
- Arcane Rain Fell (CD) Draconian
- 2005
- Napalm Records/Sound Pollution
Efterlängtad uppföljare
”Redan?”, sa Patrik Hamberg.
”Äntligen, det var på tiden”, tänkte jag.
Draconians debutskiva kom hösten 2003 och sedan jag bekantat mig med den ordentligt har jag väntat på uppföljaren. Nu är den alltså här.
”Arcane Rain Fell” visar upp ett mer fokuserat Draconian, som om de slagit sig till ro och hittat sin plats. Det är mer My Dying Bride den här gången. Precis som sångaren Anders Jacobson sa efter förra skivan. Likheterna till trots så skiljer sig Säffleseptetten från britterna genom att inte röra sig så långsamt, ha mer gothminnande inslag och tydligare låtstrukturer.
Sävligt och varsamt förs man fram genom vågorna på ett hav av självömkan och ren svart misär. Seglande under den gothanstrukna doomens flagg hörs Anders Jacobsons stämma ljuda mellan bränningarna. Ofta är det brölsång, men han pratsjunger också. Vid sin sida har han sirenen Lisa Johansson, som kompletterar Anders perfekt. Refrängen på ”Daylight Misery” är formidabel, med de bägge rösterna i snygg symbios, ackompanjerade av dubbla kaggar, ett ljust piano och en gråtande gitarr. Ett parti som på ett bra sätt sammanfattar hela skivan.
”Arcane Rain Fell” är hårdare och snabbare än sin föregångare. Riffen är på sina håll riktigt tunga. Men samtidigt finns grunden kvar: långsamma låtar med de karaktäristiska gitarrerna som gnäller fram tonerna, keyboards som skapar atmosfär och den snygga dynamiken som Anders och Lisa skapar med sina röster.
Jämfört med föregångaren är det en mer komplett skiva och även om ingen låt når upp till mästerverket ”The Cry of Silence” från ”Where Lovers Mourn” så håller den här skivan en jämnare standard.
Avslutande eposet ”Death, Come Near Me”, som når upp till kvarten i längd, är en av mina favoriter på skivan, men även inledande ”A Scenery of Loss” och redan nämnda ”Daylight Misery” är extremt vackra låtar. Ingen låt är direkt dålig och ”Arcane Rain Fell” är en skiva att uppleva från början till slut.
Ingen skiva för en solig vårdag med fågelkvitter och tussilagos, men i ett gråtrist och slaskigt februari sitter den som en våt handduk över bröstet.
Publicerad: 2005-02-10 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-19 18:43
19 kommentarer
Arga pojkar?
#
Inte så värst, mer bittra.
#
Men, jag kollar på bandets hemsida och ser deras bilder, läser recensionen osv. Är medlemmarna i det här bandet egentligen inte väldigt töntiga? Jag har mycket svårt att ta dem på nån sorts allvar…
#
Uppmärksamma besökare har nu noterat att betyget har höjts en pinne. Ett rent korrfel, den var tänkt som 9 från början, vet inte varför det blev 8. Nu är det i alla fall åtgärdat.
#
Brölsången måste vara det viktigaste som hänt den moderna musiken sedan elgitarren.
#
Hahahaha… ja, man kan verkligen undra varför de inte har använt sin "ursnygga logga" till omslaget av den nya skivan.
Va fan, detta måste ju vara den mest subjektiva recension jag läst. Eller är det ironiskt? Jag hänger inte med i alla ironi svängarna nuförtiden.
#
Det är väl inte ännu mer gothbajsmetal? Grymt fult omslag iallafall. Och allt Thomas Lundström gillar brukar vara mesigt skräp.
#
Tomas Lundströms smak känns ungefär lika angelägen som Bert Karlssons.
#
Los Sientos: Objektiva recensioner finns inte. De är bara en myt. En recension är alltid subjektiv, annars skulle det ju vara onödigt att fler än en person recenserar varje skiva som kommer ut?
#
Okej, my bad, helt sant, alla recensioner är subjektiva. Min andemening var snarare att T. Lundström verkar ha någon koppling till gruppen som inte är helt sund.
#
los sientos: ingen aning om var du fått det ifrån, jag har inte ens sett bandet live. Jag gillade förra skivan, så också den här.
#
"O, Draconian devil! Oh, lame saint!"
Da Vinci Koden anfaller!
#
Kanske inte en skiva för My Dying Bride fans. Mer åt det sliskiga smörgothhållet. Tristania, sins of thy beloved osv. Gillar man sådant sitter nog denna som en smäck. Jag avskyr den. Smaken och baken.
#
Tack för din fina recension, Thomas.
Man behöver inte vara Draconian-fan eller expert på genren för att veta att detta är klart mer inspirerat av äldre Doom/death a la My Dying Bride och tidigare Anathema än modernare Gothic Metal som t.ex. Tristania. Att Lisa är med och sjunger betyder inte att vi tillfaller samma genre som norsk mörker/hångel metall. Ren okunskap och fördom!!! Jag själv kommer aldrig kunna ha en objektiv inställning till skivan. Självklart har den sina små missar, men jämfört med föregångaren så här vi här uppnått det sound vi vill kalla Draconian.
Tyck vad ni vill om plattan, jag är iaf glad att ni gett den en chans!! /Anders, Draconian
#
Angående loggan:
Att vi avstof från att ha vår logo på plattan beror på att den helt enkelt inte passade på omslaget. Det såg fördjävligt ut. Skivbolaget lovade oss en slip-case med loggan på, men när allt var klart så ändrade de sig. Fråga mig inte varför. Loggan kommer med all säkerhet användas igen!! :)
#
Vad är detta? Har du fastnat i kajalgoth-träsket Tompa? Det måste väl släppas mer intressanta metalplattor än detta?
#
Anders! Tack för att ni släppt årets bästa skiva!
#
…fast där blev ni omsprungna av Opeth… fast det var fan nära :-)
#
Mycket bra och vacker skiva. Jag som inte ens gillar den här sortens metal blev glatt överraskad.
Känner mig stolt eftersom Jesper Stolpe som spelar/spelade bas i bandet är fram till i februari min musiklärare
#
Kommentera eller pinga (trackback).