Med synnerligen god näsa har skivbolaget Service de senaste åren satt strålkastarljuset på och satt ribban för mycket av den oberoende popmusiken i Sverige. Men lika mycket har Service också stått bakom ett stort hål i väggen mellan musiken i skuggan och musiken på försäljningslistorna, inte minst genom Jens Lekman.

Att Jens återfinns tre gånger på ”Risky Razzle” (med ”Maple Leaves”, ”And I Remember Every Kiss” och ”You Are the Light Reprise”) är med andra ord inte särskilt konstigt. De övriga 13 låtarna har sedan fördelats på The Embassy, The Tough Alliance, Franke, Erik de Vahl och Studio.

En hitsamling, med andra ord. Men bland materialet finns även The Embassy- och Studio-låtar som aldrig tidigare återfunnits på cd, samt ”extremt svårhittade låtar” med Franke och The Embassy. En chans för alla Service-samlare att komplettera eventuella luckor, alltså. Eller, om man vill vara lite cynisk, ett sätt att få Service-fans köpa några låtar en gång till för att komma åt lite nytt.

För visst. Det mesta känns igen. Det går inte att komma ifrån. The Embassys New Order-vibbande och luftiga pop dansar runt för sig själv i hörnet medan Franke står och röjer på scen. The Tough Alliance vevar med baseballträn i bakgrunden. I pianobaren en trappa upp sitter Jens Lekman på en ensam barstol och crooner-sjunger till brustna hjärtan medan Erik de Vahl sköter loungebaren i rummet intill.

I den här omgivningen är det tre saker som slår mig. Det ena är hur bra det milt sagt spretande materialet fungerar ihop och hur väl sammansatt ”Risky Dazzle” känns. Det andra är att min tidigare invändning mot några tidigare Service-släpp – att det är fantastiska låtar och inte fantastiska album som varit grunden i Service – kommer på skam här. Eller egentligen inte, just därför att det bästa (inte nödvändigtvis de bästa låtarna) från respektive artist format helheten.

Det tredje jag inser med ”Risky Dazzle” i stereon är att jag faktiskt aldrig lyssnat på Franke. Inte verkligen LYSSNAT. Kanske därför att The Embassys syntpop, Jens Lekmans broken-hearted-land-svulst och Erik de Vahls instrumentalpopkonst legat betydligt närmare den musik jag lyssnar på mest. Franke (rock!) har aldrig riktigt känns nödvändiga att upptäcka. Men så är det å andra sidan aldrig någon som berättat för mig (nej, ingen, okej?) hur mycket New Order och The Cure som finns i Franke. Därför känns det lite kul att möta dem nu, en miljon år efter alla andra. Fortfarande inte riktigt i klass med de tidigare nämnda för det mesta, men när ”Ställs mot dig” vräker sig ut ur högtalarna är det faktiskt hur bra som helst (”Ställs mot dig” – värsta heta grejen – kom ihåg var ni hörde det första, okej?).

Och det är ju precis så som ”Risky Dazzle” ska fungera. Visst, den stadiga Service-basen kommer säkert att köpa samlingen för att komma åt de där ”extremt svåråtkomliga låtarna”, men samtidigt känns det som att det här kan vara en ganska idealisk Service-introduktion för den månghövdade Jens Lekman-publiken som inte stött på några andra av bolagets artister.

För det är ju svårt att undvika att Jens är Service alldeles egna Marvin – charmig, snygg och välsjungande. En riktig posterpojke. Därför är det lika självklart att Service verkliga pärla, kanske på många sätt, alltjämt är Jens Lekmans ”Maple Leaves”, med sina burkiga samplingsstråkar, Wall of Sound-slamriga trummor, bjällerklang och explodera-mig-2003-charmiga melodi. Ja, och så förstås några av de bästa poprader som någonsin satts på pränt.

She said it was all make believe
but I thought she said 'maple leaves'

Genialiskt.

Nästan lika genialisk känns tanken bakom ”Risky Dazzle”. De största hitsen från de största artisterna. Som en indiepopens ”Absolute Music”.

Och innan någon hinner fråga: ja, det är något bra.