Ett kort trumfill. Sedan grindas det igång. Dark Tranquillity går på knock från början på nya ”Character”. Och det är en knock som heter duga. Melodisk death metal går att göra i hög hastighet också och behöver inte bygga på dubbeltramp.

Tyvärr når inte skivan samma höjder efter inledande ”The New Build”.

Dark Tranquillity tillhör den hårdare skaran som anammat Göteborgsstilen. En stil de var med och förde fram en gång i tiden, men som sedan fått representerats främst av kollegorna i In Flames. Anders Fridén i In Flames stod för övrigt bakom micken i Dark Tranquillity för en herrans massa år sen.

Den inledande käftsmällen till trots så faller de snart in i klassiska dubbeltramps- eller tvåtaktslåtar. Snygga riff och en keyboard som fyller ut på de flesta ställen, antingen med melodier eller för att skapa atmosfär.

Dark Tranquillity har rutinen som gör att de kan leverera låtar som håller en helt okej klass på sparlåga. Jag önskar fler låtar av ”The New Build”-sort, som tänjer gränser och utmanar. ”Out of Nothing” är en bra låt i klassiskt manér, men som inte gör någon förvånad. Medryckande, grymt gung och ett riff som fäster som ett flugpapper.

Min egen rastlöshet, som ärligt talat är lite för stor för mitt eget bästa, sätter de största käpparna i hjulet. Halvvägs in i skivan börjar de upprepa sig och det börjar krypa i mig. Endast ”Out of Nothing” är under fyra minuter lång. I en hel del fall gör det inget, men i längden sätter rastlösheten in. Oftast går inte hela skivan i ett streck, utan det blir några låtar här och där. Och då finns oftast ”The New Build” med på något hörn. Speltiden på 48 minuter hade gärna fått kortats ned för min del.

Mikael Stannes rossliga brölsång kommer att hindra Dark Tranquilllity från att nå de breda massorna. Tyvärr. Samtidigt kommer de att få en del cred i metalkretsar för att de inte använder ren sång. Balansgången är antagligen väldigt svår, men Dark Tranquillity är inne på helt rätt spår.