Nu släpps åtta cd-upplagor av klassiska Eno-skivor. Fyra är nästan ”normal-pop”, fyra är milstolpar för den aktuella Electronica-vågen.

Enos sätt att skapa stora ljudfält, stora tonande terränger, kompakta kontinenter av klarblå och grönmumlande ljudhimlar och –hav är den ”organiska” startpunkten och inspirationskällan för nutida electronica. I stark kontrast mot den ”syntetiska” eller ”maskinvurmande” starten som finns hos Kraftwerk och andra. Hos dom hörs ekon från maskinhallar, radioburkar, massmedias kopplingsystem och strukturer som är vassa och hårda som den mest plåtförnicklade byråkrats värsta slutlagringssystem av registerpärmar och datakoder. Det är just så parodiskt ultratyskt att det utlöser flin och i sanningens namn också obehag.

Enos ambienta skivor är som byggda av balsaträ och skymningsvind. Dom är speglar av människors kroppsrörelser och väntan. Ofta väntan och vila. Där känns den stora tystnad och vilseenhet som möter på internationella flygplatser. Så visst låter det nutida och cyberrymdigt. Ja, mer så än Kraftwerksbrigaden som känns fast i smörjgropen från trettiotalet. Ungefär som om det häftigaste inom tekniken var en stor stridsvagn med skrammelglada larvfötter.

Eno kopplar ihop rymdens optimism (som den hördes i dom första sändningarna från Månen – alltså STÄMNINGEN av en ny och modern genombrottstid).

Det som gör skivorna märkligt viktiga nu är att dom också innehållsligt kan mäta sig bra med electronica-fältets mest avancerade. Om du fick höra Enos ambientskivor oförberedd och gavs beskedet att detta var en ung kille från Japan, som är framtidshoppet numero uno skulle du troligen köpa det.

Så upptäck eller återupptäck den ”organiska cybertronicans” skapare nu. Detta är den väv som drömmar digitaliseras av. Ett sjungande oändligt hävande hav. Eno är dess nav.