Jag har haft otroligt svårt att bestämma mig för vad jag ska skriva om idag. Jag vill berätta för er om skivor jag inte hunnit med, men lyssnat mycket på den sista tiden eller under längre perioder under året.

Jag vill berätta om Lina Nybergs njutbara ”Saragasso”.

Vokaljazz, uppluckrad med bossa och lite modern elektronik. En sugande röst som kommer till mig när jag går ute i kylan, värmer mig och sänder ett leende till mina läppar. Lite på samma sätt som Monica Zetterlund brukar göra för mig, trots att Lina Nyberg inte som så många andra kvävt sin egen självbild i hennes skugga.

Allt verkar så enkelt när Lina långsamt rullar över tonerna och väcker gamla standarden ”Old Devil Moon” till något nytt. Hennes långsamma, lite lekfulla gnolande scat över Mathias Landæus fender rhodes.

Jag var fast redan från första stund, egentligen. När hon räknar in till titelspåret, med varje siffra ifylld av Torbjörn Zetterbergs bakgrundssång och den elektroniska takten mixad med mer traditionella slagverk.

Jag är med ända till slutet, när hon river av både Debbie Reynolds och Gene Kellys paradnummer från ”Singin' in the Rain” i ”Good Morning” över hetsiga slagverk från Sebastian Notini. Första gången jag hörde den funderade jag om det mest var corny att göra dem i ett sånt här sammanhang. Men när låten var slut visste jag att det bara var rätt. Busigt och allvarligt samtidigt. Ljuvligt.

Jag vill berätta om Buffalo Daughters ”Pshychic” …