Recension
- Arclight (CD) Silverbullit
- 2004
- NEG/Bonnier Amigo
En väldigt bra skiva
Lyssna
Externa länkar
- Silverbullit
- Bandwebb med ljud.
Prozac.
Bla.
Örgryte.
Bla bla.
Koncentrerat våld.
Bla bla bla.
Blöda på insidan av pannan.
Bla bla bla bla.
Djupare in i mörkrets hjärta. Oro och svärta.
Bla bla bla bla bla.
Kvidande elektronik och ylande gitarrer.
Bla bla bla bla.
Årets svenska album.
Bla bla bla.
Sotsvart och laddat.
Bla bla.
Koncentrerat våld.
Bla.
Det mesta har redan sagts. Jag har inte mycket att tillföra de resonemang som redan redovisats om den här skivan. Förutom att jag kan raljera över att de svenska musikskribenterna rör sig i flock. Likaså över att klyschorna står som spön i backen när individer i denna flock beskriver Silverbullit. Jag kan skriva ihop några rader om att det är fullständigt naturligt att radiostyrda blekansikten älskar den här skivan. Att den är som en dödsdans där Ian Curtis och Jim Morrison hetsar varandra i kampen om vem som ska vinna flest själar. Jag kan krysta fram några formuleringar om Silverbullit som moderna och elaka kloner till Velvet Underground, The Doors, Joy Division eller New Order.
Men, skit i det.
De läxar upp Peter Hook med basgången i ”Run”. Jämnar mig med marken i ”Only Gold”. Får mig att lätta i ”Kite”. Återfryser vatten till is i ”Winter Coat”. Och så vidare. De för samman rockens och syntens mest extatiska mörker och det räcker långt. Fake Moss gjorde ungefär samma sak i början av året. Silverbullit gör det nu. Ett monotont ledmotiv till det patetiska.
”Arclight” är en av de produkter den svenska skivindustrin förpackat bäst i år. En väldigt bra skiva. Läs inte om den.
Lyssna på den.
Publicerad: 2004-12-23 00:00 / Uppdaterad: 2004-12-23 00:00
33 kommentarer
först
#
grym recension.
#
en recension värdig ett uselt album. svensk musik är det sämsta som finns
#
lätt årets svenska skiva
#
bra skit men sjukt influerat av neu och la dusseldorf.
#
kanske är bättre att lyssna istället för att läsa…
#
Bra! en fin recension. Me like
#
När en skiva, så som denna, får nio av tio i betyg trotts att det inte finns ett ont ord i recentionen, innebär det då att nio är maxbetyg för denna typ av skiva?
#
Sjukligt överskattat band…
#
Är det bara jag som ser en trend i recensionerna på dsc; att det allt oftare skrivs om att skriva om en skiva?
#
recensenten har rätt: Den här recensionen var ganska onödig. Vem kan ha missat att Arclight är årets platta?
#
Okej. En helt okej skiva, men hur i helvete kan man ge den 9/10? Det betyget skall klassas som en skiva som är näst intill FELFRI. Finns otroligt många andra skivor som bara fått 6 eller 7 fast dessa är stora succeskivor. Förstår inte riktigt?
#
jag hatar alla recensenter som bryr sig om andra recensenter. fattar du inte att det är klyschigt att raljera om andras klyschor? fattar du inte att det är en DUBBELKLYSCHA? maahhh gååååddd!!
Annars är många av recensionerna av arclight skrattretande i fråga om betyget. Den får mest 4/5 eller 9/10, men typ aldrig full pott även om alla tycker det är så fruktansvärt jävla bra. är recensenter fega?
min egna recension av arclight: MONUMENTALISTISKT. 100/100.
#
Tråkig recension och på tok för sent. Vem bryr sig om en recension på den här skivan nu??
#
Låten på Sonic-samlingen var i varje fall jättedålig. Det här verkar knappast bättre.
#
Kass text om en asbra skiva. Helt klart en av årets bästa plattor, alla kategorier. Perfekt musik att döda alla jultomtar till!
#
Den här skivan har genomgående fått bland de sämsta recensioner jag läst om en riktigt bra skiva på flera år. Det är ångest hit, det är mörker och våld dit. Räcker det inte med att skriva att Silverbullit snor det bästa av 25 års indiepop och gör en riktigt fin indiepop-best-of-kopia. Vi får lite MBV, jääävligt mycket Joy Division/New Order, lite Ride, t o m lite U2 och av någon ytterst märklig anledning dessutom Velvet Underground. Det är en av de mest snodda skivorna sedan Håkan H:s första och en av de bättre svenska sedan dess. Punkt.
#
Mmm, dagensskiva rider trendkuken ser jag. Nöjesguiden säger "HOPPA!" Fredrik Welander på Dagensskiva frågar: "Hur högt ska vi hoppa?"
#
streets disciple streets disciple streets disciple kommer ni recensera den innan 2008 eller?
#
Idol-Daniel då?
#
Tycker inte låten på Sonicskivan var något att ha, så jag har inte lyssnat mer på dom. Kanske ska ändra det.
Trevligt med annorlunda recsensioner. Innan var jag mest här för forumets skull men nu har jag börjat läsa recensionerna varje dag.
Brabra. God jul alla!
#
rock just nu:
mala på med gitarrer
mala på med gitarrer
mala på med gitarrer
mala på med gitarrer
mala på med gitarrer
mala på med gitarrer
#
idol daniel recenseras på http://www.bajsskivor.se
#
"Det mesta har redan sagts. Jag har inte mycket att tillföra de resonemang som redan redovisats om den här skivan. "
Hur kan man sätta 9/10 poäng på en skiva och inte ha något och säga om den.
Jag tror att recensenten inte har någon som helst personlig åsikt om skivan utan han har snabblyssnat igenom skivan och sedan bara skrivit en massa skit.
#
leda: Jag undrar om du bara snabbläst recensionen och sedan bara skrivit massa skit.
#
Det känns som om det mesta Fredrik gör nuförtiden är just SKIT!!
#
Bra skiva med gott om spillgods från mitten av åttitalet att gå igång på. Syntljud direkt från "new gold dream" o.s.v. Men årets platta? Nej, nej. Det är "Tunaskolan".
#
Fredrik Welander: Jag är bara trött på att läsa samma gamla Joy Division-recensioner om skivan, precis som du är. Men varför skriver du då en likadan recension som alla andra?
Varför måste man jämför artister med andra artister.
Det som gör skivan så bra för mig är att den har en låt som träffade mig precis rätt in i min själ. Första gången jag hörde "Only Gold" så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. En låt som får mig gråta och göra mig ännu mera deprimerad än jag redan är, ännu mer ensammare än jag redan är. Fast samtidigt sammansmälter musiken med min ångest och allt känns så vackert. Att en låt kan vända upp och ner på min själ är fascinerande!
Det är just den låten som ÄR skivan för mig, det finns andra bra låtar på skivan också. Men Only Gold är fullbordad.
Liksom "How To Dissapear Completely" av Radiohead på Kid A. Jag bryr mig inte om hurvida Radioheads Tom York eller Silverbullitts medlemmar är ångestfyllda eller har lyssnat på New Order i hela sitt liv. En bra skiva tar tag i lyssnaren med ett järngrepp. Kanske i bara en låt eller i en minut. Sen att sätta 9/10 poäng eller 8/10 poäng det är menlöst.
#
Hur en recensent än skiver en recension kan inte alla bli nöjda, fattar inte ens hur ni indie-glin orkar bli upprörda..
#
Musik där elektroniken överröstar gitarrerna är ond musik… Och då är jag INTE positiv!
#
Silverbullit är bra, men ändå grymt övervärderade bara för att de är svenska.
#
det chockar mig att ingen fattar att detta är en ren och skär ebmplatta, nitzer lurar bakom hörnet, fast ingen fattar det. fy fan. världens bästa skiva just nu. helt rätt betyg. okej recension. kram.
#
Eftersom alla håller på och namedroppar influenser tänker jag inte vara sämre: det kan bara vara av okunnighet som ingen hör att de största influenserna är Chrome, detta fantastiska San Fransiscoband från sjuttio- och åttiotalet! Bara det gör Silverbullit bäst.
#
Kommentera eller pinga (trackback).