Pers Hans Olsson, jag säger bara Pers Hans Olsson. Finns det någon större folkmusiker i Sverige? Han har gett ut mängder av skivor, från klassikern Bockfot på 70-talet upp till en serie skivor på Giga i Mockfjärd. Han uppbär också statlig konstnärslön för sina insatser i folkmusiken.

Denna skiva är Pers Hans fjärde på Giga, han främträder med tre spelkamrater – Leif Göras, Stig Ivars och Per Gudmundson. Skivan är uppdelad i tre partier där Pers Hans möter de olika spelmännen och separeras av solospår med Hans.

Leif Göras och Pers Hans har varit rivaler ända sen barnsben, de växte båda upp i byn Östbjörka nära Rättvik. Här på skivan har de slutit fred. Leif och Hans spelar låtar deras fäder gjort tillsammans, och det känns speciellt att höra dom. Det här är viktig musik. Leif Göras är verkligen en profil i folkmusiksverige. Han spelar med Orsa spelmän och det har sin charm. Men han borde komma fram mer som solospelman.

Stig Ivars är Pers Hans elev. Han spelar med Rättviks spelmanslag och på ”Rågången” spelar han stämma till Hans. Han gör det mycket fint och följsamt. Det låter bra, kanske är det inte så konstigt när Stig har Hans som läromästare, då bör de vara samspelta.

Sist kommer då Per Gudmundson. Per spelar med Lena Willemark och Ale Möller i Frifot, och är en välkänd spelman. Han spelar här med stålsträngar, vilket ger ett väldigt ljust ljud. Det bryter av starkt mot Hans mörka kraftulla ton. Per är också den enda som tar melodin i två låtar, och Hans spelar då stämma. De två låtarna har en väldigt annorlunda karaktär, och det låter ruskigt bra. Per Gudmundson är verkligen en fantastisk spelman.

Skivomslaget är sparsmakat med information om spelmännen, vad ska man säga om Pers Hans som inte redan är sagt? Men det finns mycket att läsa om låtarna. Bilderna är riktigt fula, tagna av Pers Hans dotter. Den röda stilen går igen från alla andra Gigas skivor. Men jag skiter i omslaget. Det här är stor musik.