Recension
- Fountains of Wayne (CD) Fountains of Wayne
- 1996
- Atlantic
Begåvat och betydelsefullt
Lyssna
Externa länkar
- Bandets egna hemsida
- Inte helt uppdaterad tyvärr.
Det finns gamla skivor som envisas med att trilla på mig gång på gång. Fountains of Waynes första självbetitlade skiva är en sådan. Häromdagen kastade den sig i CD-spelaren igen.
Och det slår mig att jag underskattat skivan. Jag trodde att min fascination för enkla trallvänliga porockmelodier skulle falna i takt med att ledarna blev stela och håret gråare.
Men Fountains of Wayne fortsätter beröra och svänga. Snart 10 år senare är ”Radiation vibe”, ”Sink to the Bottom”, ”Survival Car”, ”I've Got a Flair”, ”Leave the Biker”, ”Please Don't Rock Me Tonight”
bättre än någonsin. Som om de bara legat där i CD-asken och väntat på att utvecklas och fortsätta få mina öron, sinnen och kropp att sprudla som en fjällbäck.
Adam Schlesinger och Chris Collingwood kan skriva låtar som kombinerar naiv tro på tonårskärleken och en övervuxen cynism inför livets realitet. I New Yorks periferi påmindes jag av deras låtar när jag satt och lyssnade på ”Leaving New York” med REM.
För Fountains of Wayne levererade 1996 ett antal pärlor av poprock som kommer stå sig. Ja, de kommer passa nu och om 10 år. Precis som de passade mig i mitten på 1990-talet.
Detta debutalbum är en samling låtar som låter lite slammer och lite finrum. Låtar som använder ironi och humor för att fånga spontana känslor hos vardagsmänniskor.
Det är väl det som gör att det står sig. Vad vet jag? Klart är i alla fall att det utan att vara ett soundtrack till samhällsomvandlingen är en skiva av stor kaliber.
Och även om det andra albumet ”Utopia Parkway” var ett snäpp bättre (och kanske en klassiker), så kan inte glädjen, ironin och vemodet från debuten överträffas.
Så sluta surfa på dagensskiva.com och sjunk till botten med någon du tycker om.
Publicerad: 2004-12-05 00:00 / Uppdaterad: 2004-12-05 00:00
14 kommentarer
först
#
bilden, bilden.
#
Borde ni inte recensera den senaste plattan med Silverbullit?!
#
En helt okej recension på en mycket bra skiva.
Ser denna första platta som gruppens bästa, och låten "Sink to the Bottom" är en stor favorit!
Tack för recensionen Peter!
#
min ksiva ser inte ut som bilden ovan, skumt
#
snart borde ni recensera john legend.
#
FOW! Klassiker i min bok. Man varför inte en 10:a? Det är det fan i mig värd. Nu måste man ju ta sig en FOW överdos. Denna och "Utopia Parkway" gör att man överlever julhelvetet. Tack DSC för utpekandet av stigen till nästa år.
#
Fantastisk powerpop-skiva. Jag håller definitivt denna som FOWs bästa stund, även om Utopia Parkway inte ligger långt efter. Welcome Interstate Managers är inte dålig, men alldeles för ojämn för att kunna konkurrera med de två tidigare. Survival Car, Sink To The Bottom, Barbara H, Radiation Vibe osv, kanonlåtar rakt igenom. Gillar man FOW bör man också kolla upp Adam Schlesingers andra band, Ivy. Trevlig pop med kvinnlig vokalist. Bäst är albumet Apartment Life.
erimos: Det är USA-utgåvan på bilden.
#
Ett av världens mest underskattade band. Tillsammans med Weezer så otroligt mycket mer än alla andra band i samma genre. Ska man vara petig så hette deras andra skiva Utopia Parkway. Men kul att de får uppmärksamhet. Verkligen!
#
Peter:
Du måste genast fixa till ditt grova fel, "Utopia Parkway" ska det vara!
#
ja, den här skivan spelades på många fester för många år sedan och den håller än idag. riktigt bra. utopia är snäppet sämre pga några tveksamma spår som ex. "laser show". "interstate managers" har jag faktiskt inte spelat så mycket och det betyder väl att jag inte gillade den så mycket.
#
Snöboll och Rickard: fixat. Tack för påpekandet.
#
FOW har alltid kännts som det perfekta powerpoppiga vemodet för den som jobbar på kontor. som om man först i en av deras skivor inser att Dilbert-människor har fler dimensioner. visst, jag håller med övriga om att de två första skivorna är något bättre men valley winter song från interstate manager är all julmusik jag behöver i år.
#
Yatsura>> jo den e riktigt grym. Finns ett par lågvattenmärken på skivan men vissa låtar e sjukt roliga (läs mexican wine) och supercollider e grym!
#
Kommentera eller pinga (trackback).