Visst kan man säga att hiphopen på många sätt handlar om beatmakarna, de där som sitter och skruvar fram musiken. Trots att de inblandade på Ison & Filles andra skiva inte går att räkna på båda händernas fingrar låter slutresultatet sammanhållet. Det säger en del om de båda huvudpersonernas starka personliga uttryck.

Vid sidan av The Latin Kings är Ison & Fille Stockholms förorters intressantastes historieberättare. För precis som TLK ägnar de mer energi åt att berätta om vardagen och livet än att skryta och skrävla. De har också en distans och humor som få andra i det svenska spelet klarar att matcha.

Prenumeranter av indiebibeln Sonic har redan hört Fattaru-minnande upptempolåten ”Ta d dit”. Den är inte särskilt representativ för resten av skivan. Den bygger tydligt vidare på debuten ”Vår sida av stan” från 2002. Det är supersoft hiphop med soulkant, skön lojlunk för glidardagar. Så där så att man skulle kunna tro att Vårberg och Bredäng förvandlats till Long Beach 1994/95.

Och även om det här inte är en skiva som ritar om någon musikalisk karta är det en skön timme som värmer en gråkall höst.