Någon har spelat med Ulf Lundell. Någon har samarbetat med Staffan Hellstrand och plågat svenska folket med fiskar i havet. Några har redan släppt skivor i eget namn. De är yrkesmusiker sedan länge. Men har fått ett rejält uppsving sedan de började kompa en viss herr Winnerbäck och döptes till Hovet.

Nu har de gjort en egen skiva. Som svar på att chefen skulle göra likadant. Kompbandet gör solokarriär. Jämrans vad mysigt det låter. Som om ett gäng bästisar satt sig ned en helg, gjort låtar och sedan spelat in dem. Varm och skönt låter det. Men också ganska träigt. Trots att både låtskrivare och sångare skiftar i överdemokratisk anda är skivan väldigt förutsägbar. Hovet låter som Hovet.

Bredbent, moget och stabilt framfört. Bäst i toksvängiga ”Hawaii Persson”, sköna ”Silverfisken” och gungiga ”Julia”. Ännu bättre i lugna ”Vacker & lugn” där Anna Stadling sjunger så jag inte kan förstå varför hon inte alltid står längst fram. Dragspel och piano lägger stämning och hon sjunger så min hud knottras.

Skivan är oväntat spontan och levande. Och trots att det emellanåt rinner ut i sanden bär den på en varm och skön känsla. Vänskap i musik. Det samlade omdömdet är nog mysigare än bra, en parentes.