Så sant som det var sagt. Nu-frat a.k.a. amerikansk collegefyllerock. Så försökte jag beskriva den här skivan när jag skulle sälja in den till resten av redaktionen. Det var väl inte riktigt sant. Det här är banalaste sortens poppunk (vi brukar kalla den Peter-punk ibland när han inte hör). Kliniskt fritt från variation. Glatt och tralligt. Skrämmer inte en farmor.

Det är stämsång, huvuden på sned och handklapp. Trallala tvidlididi och sånger om truckerkepsar, Ohio, arslen och kommande före detta flickvänner.

Det är 100% harmlöst och borde egntligen vara omöjligt att ställa i relation till punk. Men Bowling for Soup står i samma bambakö som Blink 182, Good Charlotte, Sum 41 och ungefär 852 974 andra amerikanska MTV-aspiranter.

Efter 70 minuter vet jag precis hur de låter, men jag kan inte komma ihåg en endaste låt. Slit och släng-musik för suburbia.

Vart tog nu den där omtalade fyllan vägen?