”Bloodshed” bjuder på ”the godfathers of hyperspeed” i ett mera modest tempo. Det är en mellanplatta med fem nya låtar, tre intron/outron och mini-CD:n ”Unmerciful Order” från 1993 inkluderad, som enligt uppgift ska ha varit svårtillgänglig innan denna release.

Låt mig säga som så: vår uppfattning om ”mid-paced” kan variera. Förvisso startar skivan med ”Slain Fate”, en dubbeltrampshistoria, men sedan är det ganska slut med ”mid-paced” om du frågar mig. Det hamras snarare på i ett ganska högt tempo. Nu är det absolut ingen dålig egenskap, utan reser snarare frågan om hur jävla snabba Krisiun är i vanliga fall om nu detta är joggingturen som sprintergrabbarna ger sig ut på.

Vilket för mig till den gamla mini-CD:n som bjuder på ett ganska opolerat Krisiun, hoppas jag. Det är nämligen plattan i botten, grötiga riff och ”hyperspeed” mest hela tiden. Och föga upphetsande om du frågar mig, utom för den sanne Krisiunentusiasten som redan har allt annat och jublar, förstås.

Skillnaden mellan materialet från mini-CD:n och det nya materialet är ganska stor. Inte för att det går så speciellt sakta, det är en överdrift, däremot är manglet mer nyanserat på de nya låtarna. Det kommer i stötar, mangel och sedan ett break av något slag. Det kombinerat med harmonier och slingor som ger en hyfsat spooky stämning och ni har anledningen till att jag gillar vad jag hör. Snygga riff framfört på ett bra och brutalt sätt.

Det faktum att plattan spelades in helt analogt har resulterat i en synnerligen levande ljudbild, som i hifisammanhang kan ses som primitiv kan jag förmoda, men jag gillar det skarpt. Det gör att manglet låter mer köttigt och det är som alla vet en väldigt positiv effekt. Mumma.

De tre introna (eller om det är outron, det ör oklart) som är med fungerar förvånansvärt bra som avbrott och ”Voodoo” tilltalar särskilt. Påminner mig dessutom lite om vad Burst pysslar med på senaste given.

Frågan som egentligen kvarstår är bara hur snabba Krisiun är i vanliga fall, vilket bara besvaras på ett sätt; genom att kika upp exempelvis förra skivan ”Works of Carnage”. Den andra frågan som uppstår är om ”Bloodshed” antyder vart Krisiun är på väg. Jag hoppas det. Men det lämnar jag till framtiden att utvisa.