De borde ju veta att det är olagligt att göra en cover på Pink Floyds ”Another Brick In the Wall” (barnkörer, die die!). Visst är väl just den låten precis i linje med deras medielogik. Skydda barnen! ropar Jonathan Davis. Och visst, det är väl vällovligt. Även om det är dåligt hade det varit OK. Men när det bara är en av två covers som ska sälja samlingen till även de inbitna fansen då har även Pink Floyd-hänget tappat sitt livsberättigande. Dessutom är den andra, på Cameos ”Word Up!”, med precis samma maner som Gun hade i sin cover för några år sedan. Come on. Släpp sargen. Kom in i matchen. Och andra passande fåniga sportmetaforer.

Men annars är det väl OK att göra en samling så här dags. Korn är rätt nöjda med vad de åstadkommit. De kommer inte så mycket längre kreativt. Det är dags att skriva ner sin levnadsteckning. Precis som de började med till förra fullängdaren, då skivhäftet bestod av bilder från deras historia. Redan då kändes det som de började göra bokslut. Nu är det även till formen. De är inte slut som band. De kan ge ut många skivor till, men det är så här långt de kommer. Kanske inte i popularitet. Märkligare saker har hänt. Men this is it.

Fast satan vad mycket bättre det hade varit om skivan hade fått inledas med Jonathans brummande av ”Y'all wanna single? Say fuck that!” istället för två uschliga covers som det mest handlar om att genomlida. Ge istället verkligen ut en fucking singel om det nu måste till covers och sätt dem som b-sidor. Och om de nu verkligen inte vill ge ut en singel (fuck that) så får de fan låta bli att lägga dem som spår ett och två. Stupid.

Sen blir man ju lite olycklig av deras fokus. Tre låtar från senaste ”Take a Look in the Mirror” (varav två ganska onödiga: ”Did My Time”, ”Right Now”), två från ”Untouchables” (”Alone I Break”, ”Here to Stay”), fyra från ”Issues” (”Trash”, ”Somebody Someone”, ”Make Me Bad”, ”Falling Away from Me”), två (!) från ”Follow the Leader” (”Got the Life”, ”Freak on a Leash” + en mix på ”Freak on a Leash”), två (!) från ”Life is Peachy” (”Twist”, ”A.d.i.d.a.s.”) och tre från ”Korn” (”Clown”, ”Shoots and Ladders”, ”Blind”). Det ger tio från perioden som är värd minst och sju från den där de byggde upp sitt rykte. När de verkligen spelade någon roll. Märkligt. Med fokus på den delen går inga soffor sönder (eller vad säger du Mikael?).

Skit samma. Jag gillar det jag får även om jag får för lite av det som är riktigt bra. Det är ett helt OK bokslut. Men det borde varit bättre. Var är ”Faget”? Var är ”Daddy”, ”B.B.K.”, ”It's On!”, ”Children of the Korn”?