Orädda Norrköpingsbandet Heather skruvar till sin yviga pop med tango, snor ett väldigt välbekant riff och kommer undan med det. Jag förälskar mig i ”Tangon”. Glädjepop som med trumpet, handklapp och självklar sång får mig att minnas rusiga stunder med Dead Brothers och The Coral. Förvånas över hur snyggt stölden av riffet till ”London Calling” utvecklas i ”Audiophile 24/96″, en låt som Håkan Hellström gärna haft på sitt samvete. Av bara farten gör Heather också en snygg passning till Göteborg i låten ”Rocky Dennis”.

Heather är sprittande och inspirerande. Bara ”Christmas” låter lite svajig. Jag vill gärna höra mer av bandet i framtiden.

Sedan finns det ju dem som inte gillar euforin. De kan sitta dystra på sin kammare och älta cynismer och tragik. Tjata om falsksång och bristen på det som kallas tajt. För Heather gör musik för människor med avslappnade ansiktsmuskler.

Som gillar glädje. Tango. Och pop.