dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Red Harvest: Internal Punishment Programs
Internal Punishment Programs (CD) Red Harvest
2004
Nocturnal Art/Eldsjäl
4/10

Svart industrilandskap

Lyssna

Sök efter skivan

Att förknippa Norge med black metal är lika solklart som att knyta samman Håkan Hellström med Göteborg. Därför är det inte förvånande att Red Harvests industridoftande metal är utspädd med black metal-stämningar.

En grundläggande skillnad uppstår ändå. Där black metal är en naturromantiserande uttrycksform bär Red Harvest starka urbana drag, något som ter sig rätt självklart när grunden är industri. Stämningarna är genomgående svarta och musiken obönhörligt tung.

Jag har svårt att bortse från Fear Factory när jag hör ”Internal Punishment Programs”. Troligen beror det på de liknande trummorna och samplingarna som är genomgående. Men där tar likheterna stopp. Sången är av modell bröl och riffen andas titt som tätt death metal. Speciellt melodiöst blir det inte, utan riff och rytm är ledorden. Då och då tar de ut svängningarna lite. Speciellt ”Mekanizm” som är i det närmaste helt elektronisk sticker ut och ger en intressant bredd.

”Internal Punishment Programs” har sina stunder. Bäst blir det när de tar ned tempot och ger lite luft åt kompositionerna, som i ”Teknocrate”. På det stora hela konstaterar jag ändå att detta inte riktigt är min grej.

Tomas Lundström

Publicerad: 2004-10-08 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-05 11:26

Kategori: Recension | Recension: #2865

8 kommentarer

Helt rätt. Red Harvest är jävligt överskattade. Ruskigt tråkigt.

Erik Oregistrerad 2007-08-29 10:26
 

”Där black metal är en naturromantiserande uttrycksform” – eh, du är unte så bekant med genrens rötter va?

I övrigt så håller jag med om att Red Harvest är gravt överskattade….tråkigt mög säger jag.

Medlem 2007-08-29 12:04
 

Ai: måhända var inte Venom och Bathory särskilt naturromantiserande, men andra generationens black metal och särskilt flera av de norska banden skulle jag kalla det. Men var och en hör ju med sina egna öron.

Tomas Lundström Redaktionen 2007-08-29 12:39
 

Jag skulle vilja sticka ut och säga att från början fanns det inget som hette naturromanticism inom (norsk) black metal.
Mayhem, Mysticum, Gehenna (norska, inte det svenska fjantbandet), Helheim (ja, de som släppte ”Fenriz” mcdn alltså), Darkthrone (vad Fenriz säger på gamla dagar är en helt annan sak), Burzum (Kristian är ju känd för att ändra åsikter stup i kvarten, så han räknas inte) är exempel.

Genrens rötter är LÅNGT ifrån naturromaticism. Skämtband som Venom och Bathory borträknade (vilket förvisso inte hindrade Hellhammer, Bathory och Sarcofago från att göra schysst musik)

Medlem 2007-08-29 14:33
 

Ai: Det är du som pratar om ”från början”. Jag pratar om black metal genrellt i recensionen och nämner inte genrens rötter. Och band som Immortal, Enslaved och Ulver är exempel på band med naturromatiserande drag, i alla fall i min bok.

Tomas Lundström Redaktionen 2007-08-29 15:01
 

Knappast utmärkande för genren om du frågar mig.
Men, som du sade, to each his own.

Medlem 2007-08-29 15:38
 

Jaha, ett band som hållt på i över 15 år men som i princip aldrig är synliga i svensk hårdrocksmedia skulle vara överskattade? Jaha…

Kalla aldrig Bathory för ett skämtband. Snorungar!

J. C. Oregistrerad 2007-09-02 19:31
 

Læs om Bathory. Gør om, gør rætt !

Medlem 2007-12-03 21:07
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig