dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Devendra Banhart: Nino Rojo
Nino Rojo (CD) Devendra Banhart
2004
Young God Records/XL/Playground
7/10

På gränsen

Lyssna

Sök efter skivan

Devendra Banhart är som en vissångare från mellankrigstiden som ändå genom kosmiska resor upplevt new age under 1990-talet.

Psykotiskt men klarsynt. Skruvat men folkligt. Svårförståeligt och ändå rörande.

För visst skulle Devendra Banhart ha passat som en kringflackande vissångare under depressionsåren. En luffare. Någon vid sidan om allas värld, men med sitt egna kosmos.

För det här är intressant musik. Det doftar Mississippi och Oklahoma. Som en blandning av Nicolai Dunger, Jolie Holland och det vi har hört strofer av hos José Gonzalez (undrar för övrigt hur mycket de tagit del av Banharts material? För inte är det väl tvärtom…?)

Banhart har spelat in en hel del förut, men nu släpps så Nino Rojo. Ett bra album. Som vanligt korta och spänstiga melodier som fingerplockande leks fram på gitarren. 16 spår som hela tiden leds framåt av Banharts nasalt gnälliga röst. En röst som gärna sticker till när det krävs, och som dessutom körar sig själv på ett föredömligt sätt.

Texterna är mer eller mindre obegripliga. Men nog är det helt klart en genre där Banhart just nu känns som vald president. För genren psyk/hippie/folk/visa/blues är inte så stor. I varje fall inte i de breda folklagren i Europa. Förmodligen finns en hel värld att upptäcka på motsatta sidan av Atlanten…

Men det gör inget. För det här är 45 minuter intressant lyssning på gränsen till ett annat kosmos. Förmodligen ett kosmos jag inte helt förstår i min urbana och moderna vardag.

Men att lyssna till en vissångare som tar det djupt folkliga till en mer elitiskt nivå av new age, ja det är i varje fall intressant och i många stycken bra. Och bäst blir det när den darriga blåssektionen förtärker i ”Electric heart”. En värdig final på ett bra album.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2004-10-05 00:00 / Uppdaterad: 2004-10-05 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2852

17 kommentarer

fan va coolt att va först kvart över åtta på morgonen! jag ROCKAR!

DDDamn Oregistrerad 2004-10-05 08:13
 

Tvåa är inte illa pinkat.

Han som alltid velat vara först. Oregistrerad 2004-10-05 09:08
 

Har dagensskiva övergivits av läsarna?

Skivan verkar ju vara trevlig i alla fall.

Undrar Oregistrerad 2004-10-05 09:09
 

vill ha en tsool recension, när skivan släpps det vill säga!

ebbotobbe Oregistrerad 2004-10-05 09:09
 

Men varför recenserar ni inte Natalie Merchant, som klår alla ovan nämnda artister med hästlängder?

Medlem 2004-10-05 10:15
 

Wow, en recension utav denna skivan som INTE citerar "Little Yellow Spider".

Alla verkar ju gilla denna textraden mer än allt annat i hela världen:

"Hey there little sexy pig, you made it with a man/ And now you've got a little kid with hooves instead of hands"

Pedro the Lion Oregistrerad 2004-10-05 10:19
 

"För genren psyk/hippie/folk/visa/blues är inte så stor. I varje fall inte i de breda folklagren i Europa. Förmodligen finns en hel värld att upptäcka på motsatta sidan av Atlanten…"

Jo, de hävdar det i förra numret av Mojo. En slump, Peter?

Medlem 2004-10-05 10:21
 

jag skulle bli väldigt glad för en recension på ian brown – solarized!

Medlem 2004-10-05 10:44
 

devendra is my king!

live var han helt fantastisk och nu har han släppt massor med grejer och allt är kalasbra. Men denna skiva får väl mer ses som ett komplement till förra skivan "rejoicing in the hands" som är rent överjävligt bra.

Medlem 2004-10-05 12:22
 

recensera ed harcourts nya och sonic nurse eller vaa??

Medlem 2004-10-05 13:01
 

Recension av Harcourts nya kommer måndag 11/10. Så, där rök den överraskningen!

Kristofer Ahlström Medlem 2004-10-05 13:17
 

vem fan e ed hardcourt? eller nicolai dunger? framför allt; vem fan är devendra banhart?

Märkliga recensioner på sistone. skärpning.

booo Oregistrerad 2004-10-05 15:32
 

En krullig hippie med plutmun som hade den dåliga idén att sitta på golvet hela spelningen på Mondo. Ganska irriterande faktiskt. Som hippies är mest, iofs.

Men han sjunger ju gulligt.

Erase all hippies Oregistrerad 2004-10-05 16:39
 

Det var torsdag morgon. Med flackande blick ställde jag mig upp i rummet. Yr och trevande tog jag ett grepp om soffans högra armstöd.

Var i helvete befann jag mig?

Lill-lördag hade som vanligt spårat ur kvällen innan.

Rummet var mörkt och slitet. De rökgula tapeter med vita områden, där tavlor med största säkerhet hängt en gång i tiden. Kanyler låg spridda utöver golvet och jag gjorde mitt yttersta för att undvika dem, då jag styrde mina första vacklande men dock bestämda steg mot det okända.

Precis när jag nått dörren på det slitna rummet hör jag en duns.

Tystnad.

Dunsen kom från någon eller något som slagit emot dörren.

Mina tankebanor var inte så som sig bör. Jag orkade inte känna rädsla eller någon annan känsla för den delen.

Då dörren var den enda vägen ut ur detta, temporära men ändå familiära, helvete, så fattade jag handtaget och drog det mot mig.

En strimma ljus slog mot ansiktet likt en flodvåg och mina sinnen spelade mig stora spratt, antagligen till följd av någon drog jag brukat kvällen innan.

Försiktigt lät jag dörren glida upp.

Det låg en man lutad mot den.

Innan synen återfått skärpan var det enda jag kunde utröna, att mannen hade på sig ett wifebeater-linne och att han var totalt förstörd.

Med tanke på hur jag själv mådde så var det inte omöjligt att jag delat någon av kanylerna, som låg på golvet, med honom.

Sakta men säkert vande sig mina ögon vid ljuset… "Nej!" var det första jag fick ur mig. Visst var det så.. Det var Hasse Aro som låg där framför mig! I blint raseri och stor förtvivlan sprang jag genom det, för en pundarkvart, förhållandevis fina köket. Språngmarschen tog slut ute i hallen då jag fann mitt mål.

En spegel.

Det tog en stund innan jag trodde på mina ögon. Jag var Leif GW Persson.

Följande vecka på jobbet verkade Hasse väldigt distanserande… (fortsättning skrivs på begäran och pengar, Hasse pundar bort min lön varje vecka..)

En tv-personlighets erkännelser Oregistrerad 2004-10-06 01:22
 

'De rökgula tapeter med vita områden…'

Det skall givetvis vara '..tapeterna hade vita områden..'

Förlåt för detta, jag är sannerligen en bitter, felstavandes man.

Leif - parttime proofreader Oregistrerad 2004-10-06 01:27
 

Kanske årets bästa skiva.

Gamen Oregistrerad 2004-10-06 14:37
 

sist!!!

pannbiff Oregistrerad 2004-10-08 15:25
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig