Tänk dig The Ark. Men ta bort clownkostymerna och de yvigaste musikalgesterna. Då har du Novak. Fem gotländska popsnören med koll på sjuttiotalet. Som med det här albumet debuterar i fullt format. Utan att lämna några djupare spår, men som ett välkommet tillskott i en upparbetad fåra. Vi drar en rak linje från sjuttiotalets glammiga pop och ballader till nutiden. Längs linjen kommer ett antal band dyka upp.

Det har hänt att jag blivit förbannad och likt Fifi Nylander velat skrika ”Gör något eget!”. Men, det går snabbt över eftersom Novaks skiva är sprickfärdig av spelglädje som smittar. En sorts naiv lycka fyller mig när jag lyssnar på låtar som ”It All Works Out In The End”, ”Ain’t Done Nothin’ Wrong” och ”Perpetual Motion”. Därför jag kommer återkomma till Novak.

För om några år har de hittat sin egen identitet och kommer kännas mer matiga. Det är jag övertygad om. Bra pop finns det alltid plats för, men då ska den helst känns som ett original. Och det gör inte Novak än.