Recension
- Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus (2CD) Nick Cave and The Bad Seeds
- 2004
- Mute/EMI
Välkommen i klubben
Lyssna
Externa länkar
- Officiell hemsida
- Nystartad.
- Annan sida
- Mer omfattande.
- Kuddmannen
- McDonaghs pjäs på Elverket. Med bl a Johan Rabaeus, Jakob Eklund, Michael Nyquist.
- Max Weinberg
- Kristofer skriver om trummisen för E Street Band och Max Weinberg Seven.
Varje generation vill vara den sista.
Det är enda sättet att slippa bli frånåkt, en anakronism, dammig och tandlös på något rock-Guggenheim. Varje generation vill slippa se sin tids musik och rebellism förvandlas till hissmusik och reklamjinglar.
Redan The Who sjöng, ”Hope I die before I get old”, men The Who – de som inte dog, alltså – har blivit gamla, trygga, deras låtar är signaturmelodier till TV-deckare och de spelar söndertjatade hits på Las Vegas-shower.
Nick Cave höll ut i det sista.
Han inledde som en levande Lichtenstein-litografi, alldeles ZAP! POW!, en anorektiker i höstacksfrisyr som hyperventilerade sig genom gothrockiga hits med en snortajt arkebuseringspatrull till band. De nådde sin kulmen med bodycountmonumentet ”Murder Ballads” 1996, men för varje platta ”The Lizard of Oz” spottade ur sig efter det så ebbade giftet i hans tunga ut.
Fjolårets ”Nocturama” var en utkavlad, tillplattad gubbrocksorgie där han grötrimmade ”Malta” med ”Gibraltar” och tragglade sig genom ett femton minuters studiojam som skulle vara livsbejakande och sprudlande, men som förmodligen var väldigt mycket roligare om man var där.
Tyvärr är den här dubbelburgaren knappt nämnvärt roligare. Cave har i intervjuer skrutit om hur hans inspiration och motivation nått mastodontiska proportioner, men det tycks även innebära att han inte låtit någon annan få plats i studion. Jämför till exempel Mick Harveys roll på dessa skivor gentemot, säg, ”Let Love in”: då hjälpte han till att yxa fram en taggig och krampaktig ljudbild, men ”Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus” är två fega, onödigt slicka produkter där The Bad Seeds – nu utan oväsensgurun Blixa Bargeld – mest får agera torftig kuliss.
Det finns ett par ljuspunkter. Caves vassa tunga sticker hål på likformigheten i ”The Lyre of Orpheus” med rader som: ”Eurydice appeared brindled in blood/And she said to Orpheus/'If you play that fucking thing down here/I'll stick it up your orifice!'”.
”Hiding All Away” är en krypande Grimsaga med schizofrena utbrott. Avslutande mardrömsgospeln ”O Children” är en skräckhistoria som tassar hack i häl på Martin McDonaghs barnmördarpjäs ”The Pillow Man”.
Däremellan är vägen lång och mekanisk.
Lite FM-rock, lite tjockmagad deltablues, inledande ”Get Ready For Love” är en klädhängare med bredbenta rockklyschor, komplett med orgel och Max Weinberg-virvel.
Nick Cave inledde sin galopp med att groteskt parodiera dammiga rockreliker, en rödögd crooner med slipsen som en strypsnara.
Nu är det bara att välkomna honom i klubben.
Publicerad: 2004-09-30 00:00 / Uppdaterad: 2004-09-30 00:00
42 kommentarer
Först
#
Hepp. Nick is back!
#
En femma är alldeles för högt. Nick Cave har inte varit intressant på minst 15 år.
#
Läsvärd och bra recension. Tack för det.
#
Bra recension. Jag tycker emellertid att skivan är värd klart mer än en femma. Den är ljusår bättre än Nocturama. Riktigt i samma klass som Boatmans Call håller den dock inte.
Jag hör f.ö. till dem som anser att Nick Cave är bäst när han gör vacker pianomusik. Inte när han bor i Berlin, äter knark, umgås med Iggy Pop och spelar urflippad post-punk.
Nu ser jag fram emot Tompas nya.
#
Kom på en superidé. Orkade inte leta mig in i någon lämplig forum-tråd för att berätta så jag slänger det ur mig här. Ofta går jag in på dagensskiva för att få tips om bra musik. Söker jag på skivor med betyget 10 får jag dock 179 träffar.. Är då alla dessa skivor köpvärda, eller är det bara en viss recensent som gillar en viss artist..? Lösningen på detta vora att vi besökare får rösta på alla tiopoängare. "Är skivan värd sitt betyg" alltså. När en skiva fått ett visst antal röster för "ja" kan den släppas igenom som en fullfjädrar tiopoängare. Funkar inte detta kan man väl bara införa en röstfunktion (som visar hur många procent som röstat på vad) med alternativen "köp inte" – "ingen åsikt" – "köp". tänk vad bra det hade varit..? (nu är jag klar.)
#
Tack Kristoffer. Trodde det bara var jag som helt missade det geniala med den här plattan. Fast 5 är för högt. Nick Caves sämsta skiva någonsin förtjänar inte "godkänt". Han kan ju – har ju kunnat – så oerhört mycket bättre än så här.
#
KristoFer menar jag. Förlåt för extra F.
#
Fritz the cat: är det tom waits som du kallar vid namnet 'tompa'? om det är det så borde du ha spö.
#
ed harcourts nya och sonic nurse då vaa??
#
Latmasken !
Mitt förslag till dig är att: Sluta lyssna på musik om du inte vet vad du tycker om… STOLLE !!!
#
Bra recension. Du övertygade mig nästan. Men detta dubbelalbum är riktigt bra. Jag skulle nog sätta minst 8/10. Det är fler än jag som tycker så.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_8145774.asp
#
Nu kommer Nocturama-hämnden. Besvikelsen över den skivan sitter surt fast i era hjärtan. Att Nick inte låter lika manisk som i förrgår får er att spotta och att han dessutom har mage att ge ut ett dubbelalbum står ni inte ut med. På riktigt är det här ett mycket klokt drag av Nick; låta som en drogfri och frisk människa såsom han är. Ni väntar att han kommer till festen dräglande och fräsande som förut men men nu kommer han nykter med en bukett blommor och då blir det uppror. Sluta inte heller att hålla kontakt med era polare efter att dom blivit föräldrar och får en sundare syn på livet.
#
Alla som inte tycker om detta ska hålla käften!
#
LATMASKEN> Kolla http://www.revolver.nu. De dårarna gör låter läsarna sätta betyg.
#
Den inledande raden kommer ifrån boken 'Lullaby' av Chuck Palahniuk, eller hur?
#
Jag håller inte med recensenten, jag tycker recensenten verkar vara dum i huvet och pedofil!
#
jah// Väl rutet!!
#
Jag fattar inte hur ni kan gnälla på den här plattan, nocturama var ljusår sämre och tråkigare…faan det här svänger ju!!
Sen att gubben inte låter som för 15-20 år sedan är väl inte så konstigt??
#
Latmasken > Du vill alltså ha det som på revolver.nu. Besökarna sätter betyg och det är totalt värdelöst. De flesta sätter antigen ettor eller femmor för att kunna påverka medelbetyget. Slutresultatet säger inte ett skit.
#
I mina öron är 5 ett väldigt snällt betyg. Som sagt, Nick Cave's sämsta skiva. Omslaget ser ut som ett hemtrevligt gratulationskort skickat från gammelmormor. Innehållet känns lika upphetsande som ett vykort skickat av en bekant på Malorcasemester, som man på sin höjd pratar i telefon med 2 ggr per år.
#
ha ha
Först sågar man no more shall we part. Sen hyllar man nocturama för att något år senare såga abattoir blues. Om nocturama är värd en nia och abbatoir en femma kan jag inte längre lita på det här döva musikforumets smak.
#
Om Capito läser ser han att det är olika personer som satt betygen. Ta ett bad. Badda pannan.
#
Capito: Lägg märke till att recensionerna är skrivna av tre olika skribenter, och alltså inte kan jämföras på det sättet du gör. Jag är en av dem som tycker Nick Cave blivit allt bättre sedan mördarballaderna. Till skillnad från Kristofer. Självklart sätter vi våra betyg olika.
#
Ja, usch för gubbmusik! Tacka vet jag Ed Harcourt, hidden cameras och alla andra häftiga fräscha 20-åringar som ständigt bryter ny mark med sin orginella och nytolkande musik. Där svänger det av avantgardistisk skaparglöd istället för som i det här fallet där det handlar om gubbar med sprittande åderbråcksben.
Det är lite som med gubbkroppar, vi vill helst inte se dem nakna efter 30 år.
Morrisey är också en jävla gubbe! Skillnaden är att han gör gubbpop, ty popen är också snart farfars musikstil.
Feg är endast den som bedömmer musik efter musikernas ålder.
#
Det var ett onödigt snålt betyg tycker jag.
#
Mycket mycket bra recension!
#
Snålt betyg. Detta är en klar uppryckning jmf med den kassa "Nocturama". Efter några genomlyssningar under längre bilfärd gillar jag denna platta mer och mer. Känns som om den kommer att växa. Har (till skillnad från många här?!) lyssnat på Cave sedan sent 70-tal och fattar inte alls kritiken i recensionen om att han mjuknat eller mesat till sig eller blivit "gubbe". Tvärtom anser jag att Cave är en av de få artister verksamma idag som jobbat efter en egen vision, ett eget "universum" och en värdighet och konsekevens som inte många artister i dag kan uppvisa. Det är ju bara att kolla in alla dussintals Cave-kloner där ute och inse att denna man är "The Real Thing". Och Blixa Bargeld har ju alltid varit ett onödigt bihang till Bad Seeds. Vad har han tillfört förutom lite skrap i ljudbildens utkanter?
#
Muihihihi. NiKK Cejv.
#
Fritz the cat: är det tom waits som du kallar vid namnet 'tompa'? om det är det så borde du ha spö.
—————–
Haha. Det var inte meningen att såra någon. Du får nog helt enkelt leta upp mej och spöa mej. Själv väntar jag förväntansfullt på Tompas nya.
#
Rewnka kewk! Rewnka kewk! Slicka fittanblsdrg,!
#
ingen som kommit på tanken att recensera james yorkston än???
#
Har följt Nick Cave sedan 1981 och fantastiska The Birthday Party (som rockade skiten ur vilket amerikanskt eller engelskt punkband som helst) och tycker hans solokarriär nådde toppen mellan 88 och 94 (Tender Prey, The Good Son, Henry's Dream och Let Love In). Nocturama fick mig att fundera på om jag skulle strunta i att dryga ut samlingen på ett sjuttiotal plattor med den alltmer trötta australiensaren. Men faktiskt: jag är positivt överraskad; han har fått tillbaka lite av sin vitalitet. Kan det bero på Blixas frånfälle? "Hiding All Away" har något av energin från Birthday Party, singeln "Nature Boy" är en av de bästa poplåtarna han skrivit på ett decennium. Fem i betyg? Nej, den är i min värld en åtta åtminstone. Nicke är tillbaka!
#
gytt att läsa Kritsofer, du har sett denna skiva skiva (och den förra) precis som jag. En avtubbad, rik gubbe gift med en supermodell kan inte göra bra musik längre. Cave har släppt helt fenomenala skivor, där tender prey är den absolut bästa, men när man lever överklassliv går det inte att göra bra musik längre.
alla verkar falla i denna fällan såmåningom… alla utom Tom Waits, herregud vilket alster! hoppas det recenseras såsmåningom
(så bör det kanske tilläggas att Waits inte är gift med nån supermodell och att han bor på landet och kör en bil han köpt för 100$)
#
schamash, du måste vara helt trubbad
#
RECENSERA SONIC NURSE NU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
#
du schamash! Dra du din sura drule i gruset, pucko! Å apråpå Waits – det där är ju bara skitsnack. Han bor i en stor jävla barre i Pataluma norr om SF och njuter nog av 100 USD per pava viner från Sonoma County. Har nämligen varit där och kollat…
Missförstå mig inte, Waits e bra men han har inget att sätta mot en Nick Cave på humör.
#
cave visar återigen vilket geni han är. Konstigt hur betygen skiljer sig åt i olika medier, bl a fick han 5 fyrar i gp vilket är betydligt mer rättvisande än betyget här. Nu väntar jag på en rescension ab "tompas" nya. Enligt mitt tycke är det helt i klass med Mule Variations, alltså en klar 10!!
För övrigt, bästa skivan just nu är Flogging Mollys nya, antagligens årets bästa!!
#
Kanske årets bästa skiva.
#
Kristofer har väl knappt 1 rätt i hans recension sånär som på att Nocturama är Caves svagaste alster. Denna skiva är åtminstone 8/10. Recensionen innehåller vissa försök till humorisktiska jämförelser men det blir ju bara tok fel. Nej recensera A-Teens istället eller nått som du förstår dig på.
#
Vad är det för fel på Max Weinberg?
#
Tycker faktiskt att denna slår mycket av vad Cave gjort… definitivt hans bästa sedan vändningen i hans musikaliska stil. 9/10
#
Kommentera eller pinga (trackback).