Det var riktigt kallt när Motorpsycho åkte till fjällen för att spela in den här skivan. Mitt i vintern tog de med sig skägg och valrossmustascher, steel guitar och banjo och hamnade någonstans i närheten av Dr. Hook och The Band.

Kepsen sitter kalasbra när Motorpsycho leker country. De gör inte bort sig i den här genren heller. Svänger hejdlöst i sydstatsrockande ”Highway Zen” och ”Satan's Favourite Son”, gör snygga ballader i ”September” och ”Morning Rain”. Möjligen spårar det ur en aning när dessa norska herrar leker ”Den sista färden” lite för mycket. Traditionell banjocountry med gnällig stämsång kommer jag aldrig lära mig uppskatta. Inte ens när Motorpsycho gör den.

Så det är ju bra att de låtarna är i minoritet.

Detta är knappast ett köp för den inbitne country-älskaren som vill hitta ett nytt band. Däremot ett givet köp för dig som inte kan låta bli att följa Motorpsychos irrfärder mellan olika genrer. Den medföljande DVD:n bjuder på sköna inblickar i hur de fungerar som band.

På låtsas och på riktigt är det här den skönaste truckerkeps jag provat på länge. Och plötsligt saknar jag The Thousand Dollar Playboys. Det är något visst med inavlad amerikansk musik när den framförs av nordbor.

Dagensskiva.com:s egen gubbrockguru Kristofer Ahlström hade kunnat fortsätta här. Med djupgående analyser och liknelser. Inte jag. Jag är upptagen med att koncentrerat försöka få till det där skägget. Som efter trettiotre år fortfarande vägrar växa.

Yee-haw!