PATRIK HAMBERG: Ok, ska vi börja med att försöka definiera. Vad är Nordik Beat egentligen?

OLA ANDERSSON: Dansmusik. Svensk. Tidigt nittiotal. Det är den enkla definitionen.

Jag skulle säga så här: syntare som jag var, var Nordik Beat första gången jag stötte på en ”scen”. Tidigare kanske den dansmusik jag lyssnade på (ärligt talat använde jag inte begreppet ”dansmusik” särskilt mycket förrän italo house-vågen i slutet av åttiotalet) hamnade under ett paraplynamn, men med Nordik Beat blev det betydligt mer fasta konturer. Trots att Nordik Beat rymde ett synnerligen brett fält.

Skulle jag försöka att rama in Nordik Beat som jag såg det då, för snart femton år sedan, genom att droppa några namn skulle de namnen bli: SweMix, Telegram, Stonebridge, Army of Lovers, Spacelab, Rob'n'Raz & Leila K samt DaYeene. Sedan är Midi Maxi & Efti förstås självklara favoriter.

En intressant fråga tillbaka: när startade Nordik Beat egentligen? Och när tog den ”slut”? Och hur räknar man Dr Alban, Kayo och Titiyo?

PH: Intressant att du nämner Midi, Maxi & Efti. Jag skulle kanske tvekat att dra upp dem, dels för att de är lite sena rent tidsmässigt och dels för att de låg på Sunrise (som jag skulle betrakta som post-Nordik Beat eller kanske andra generationens Nordik Beat).

Starten sätter jag till släppet av samlingen som hette just ”Nordik Beat” där Telegram och SweMix delade på utrymmet (SweMix släppte i ungefär samma veva en egen samling med namnet ”Sound of SweMix – The Real Nordik Beat” med delvis samma låtar – det var säkert inte så bra för vänskapsbanden mellan bolagen just då). Det här hände runt 88/89.

Dr Alban är solklart Nordik Beat på första skivan, samma sak med Kayo och Titiyo (de två senare skulle jag tillsammans med bland andra DaYeene, kanske Eric Gadd och Magnum Coltrane Price kunna uppfinna en ny genre för som vi kan kalla nordik soul). Jag tror till och med att man i många fall kan säga att det bara var första albumet som verkligen var Nordik Beat hos de flesta artisterna i genren (utom möjligen DaYeene och Army of Lovers – om man nu får räkna dem, får man det?).

Visst var det förresten så att man var antingen Telegram eller SweMix? Åtminstone upplevde jag det som att många valde ett av bolagen som favorit. Eftersom jag gillade hiphop och soul mer än house var mitt val självklart Telegram.

Jag skulle säga att dödsstöten för Nordik Beat-eran kom i och med den fjärde samlingen i ”Nordik Beat”-serien. Där flyttades fokus från lätt och glad dansmusik i området hiphop, house och soul till hårdare techno. Det här var redan 1991.

Så Nordik Beat pågick alltså 1988 – 1991, med 89 och 90 som de viktigaste åren.

OA: Jo, du har rätt. Midi, Maxi & Efti hör egentligen inte dit, men icke desto mindre tänker jag på dem när jag tänker Nordik Beat. Fråga mig inte varför. Förmodligen Bard-kopplingen.

Av ”Nordik Beat”-samlingarna från Telegram har jag faktiskt bara trean. För mig, liksom många andra kom första kontakten med Nordik Beat i och med Rob'n'Raz och deras möte med Leila K. Kort därefter kom Army of Lovers genom ”When the Night Is Cold”, som så här i efterhand varken kan sägas vara särskilt representativ för varken Nordik Beat eller Army of Lovers. En intressant fråga i sammanhanget blir förstås huruvida Barbie kan räknas till Nordik Beat-scenen, eller om det blir något slags pre-Nordik Beat?

1990 var även DaYeenes ”United Soul Power” (minns att jag såg dem uppträda inför typ sju pers någonstans i de Sörmländska skogarna – Nordik Beat nådde överlag aldrig särskilt långt utanför storstäderna), Kayos och Titiyos debuter och Spacelabs album.

Var hamnar egentligen Papa Dee i allt det här? Även han släppte ju sin debut just 1990 och banden till Rob'n'Raz var synnerligen täta. Här kan jag ju även droppa Stonefunkers, även om avståndet till den egentliga Nordik Beat-scenen är betydligt längre i deras fall. Och superambienta Spacelab brukar ofta räknas dit, även om det är rätt långt till dansgolvet i
deras musik.

Jag tvekade faktiskt lite att ha med Kayo i min första uppräkning, eftersom hon på något sätt har många drag av, ja, ”Nordik Soul”. Var skulle du egentligen dra en sådan gräns? I Titiyos fall är det betydligt mer klart.

Det är också lite intressant att du drar upp Telegram vs. SweMix. När jag tänker efter var jag nog en SweMix-kille, vilket stämmer överens med ditt resonemang. Jag var ju italo disco-kille i grunden och housen hade de två föregående åren tagit mig med rejäl storm. Det var egentligen först nu jag började lyssna på hiphop, så den rena dansmusiken hade en betydligt större plats hos mig. Mycket av det jag kom att förknippa med Nordik Beat finns faktiskt på DaYeenes skiva: Stonebridge, The Falcon (Christian Falk), JM Fax och Emil Hellman.

Ska jag nämna en låt som var en stor favorit hos mig var det faktiskt Terry Leighs ”H.A.P.P.Y.” Och The Things ”Tonight I'm Gonna Love You/Don't Make Me Wait”.

Och hur var det nu med SweMix, såldes det till BMG och kom därefter att bli Cheiron?

Det du skriver om utvecklingen från glad dansmusik till hårdare tongångar stämmer också. Förmodligen influerat av saker som bass'n'bleep-scenerna i England och Holland/Belgien. Nordik Beat-scenen var betydligt mer influerad av italo housen i sina första skeden, känns det som.

PH: Apropå Rob'n'Raz och Leila K måste vi väl ändå ta upp Jon Rekdal och hans sordintrumpet. Är det något som verkligen är Nordik Beat är det den. Rekdals skiva för Telegram. ”Jon Rekdal & The Children of R-Time Volume 1″ är en liten pärla som drar åt nuyorica. Frågan är också om inte hans skiva ”R-Time” på Bakhåll tillsammans med Barbie (som ju inkluderade både La Camilla och Jean-Pierre Barda mot slutet) är två typiska skivor som ledde fram till Nordik Beat? Proto-Nordik Beat!

Papa Dee skulle jag utan tvekan räkna till Nordik Beat (första skivan då och eftersom vi med det får in BomKrash i mixen, vad händer då med Just D?). Papa Dee spred ju sina gracer ganska fritt till DaYeene och Titiyo till exempel. Dessutom gjorde han ju sin allra första tolva tillsammans med halva Titiyo (det var ju en duo från början, med Magnus Frykberg som andra halvan). Stonefunkers kan man nog med lite god vilja räkna in, men de hör som du antyder till gränsfallen.

Jag minns inte riktigt vilka som köpte SweMix, men kopplingen till Cheiron finns ju uppenbart där i och med Denniz Pop.

Men om du inte har de två första Nordik Beat-samlingarna, innebär det att du har missat de tidiga SweMix-grejerna som snarast är att betrakta som acid house med subtila titlar som ”Let Me Suck Your ****” och ”F**k That P***y”.

Sen får vi väl inte glömma bort MC II Fresh? Han skrev trots allt stora delar av ”Got to Get” och en hel radda tidiga svenska hiphoplåtar som ”X-10-Ded-Cuts” och ”On & On (So Damn Tuff)”.

Hur knyter vi ihop det här nu då?

OA: Där har vi det. Där har det som mer än något annat definierade Nordik Beat. Hela Nordik Beat-scenen var ju i mångt och mycket inspirerad av den poppifiering britterna gjorde av den nya, amerikanska dansmusiken (britterna har ju alltid varit världsbäst på att göra pop av dansmusik). Men sordintrumpeten. Den fanns typ bara i Nordik Beat-scenen (ja, och i ”Tired of Getting Pushed Around”, men det är mest en parentes). Rekdal och hans trumpet. Där satte du ord på det jag försökt formulera.

BomKrash hade jag glömt bort. Det var nog det namn som var mest Nordik Beat för mig i början bland producenterna, tror jag. Frågan gällande Papa Dees varande eller inte varande handlade nog mest om soundet. Hans raggamuffin, Sverige-stylee, var ju knappast bland vanligheterna i scenen. Samtidigt kan man ju säga att om Papa Dee och de artister som drog mer åt soul och hiphop (som MC II Fresh/Carboo) på ena kanten, så hamnar ju Spacelab längst ut åt andra hållet. Som de flesta scener och genrer blev den, som du redan skrivit, rejält lös i kanterna efter ett tag. Skulle jag plocka ut kärnan som de två extremerna utgick ifrån (och allt annat inom Nordik Beat, för den delen) skulle det nog bli den sordindrivna klubbmusiken. Där är Nordik Beats hjärta, om du frågar mig.

Och även om jag inte har de tidiga samlingarna har jag hört de låtarna, det minns jag väl. Mest för titlarnas skull. Hur de låter minns jag däremot betydligt sämre.

Nu kanske det är dags att koncentera allt det här i ett antal låtar?

Ola väljer tio låtar Nordik Beat:

1. Rob'n'Raz & Leila K ”Rok the Nation”
2. Army of Lovers ”Ride the Bullet”
3. DaYeene ”We're on This Case”
4. Kayo ”Change of Attitude”
5. Spacelab ”An Ocean of Dreams”
6. Dr Alban ”Hello Afrika”
7. Papa Dee & Titiyo ”Positive Thinking/After the Rain”
8. Papa Dee ”Microphone Poet”
9. Charlie feat. MC B-True ”It's a Mystery”
10. Rob'n'Raz & Leila K ”Got to Get”

Patrik H väljer tio andra:

1. Titiyo ”Man in the Moon” (UK mix)
2. Papa Dee feat. Titiyo ”Allmighty Dub”
3. DaYeene feat. Papa Dee ”Big Bad World” (Original Radio Edit)
4. Jon Rekdal & The Children of R-Time ”Suavesito”
5. Kayo ”YaYa in the Ladies Room”
6. Army of Lovers ”Baby's Got a Neutron Bomb”
7. The Thing feat. Jon Rekdal ”Tonite I'm Gonna Love You (Don't Make Me Wait)” (Seven Inch Euro)
8. Spacelab ”Elektronik Confusion”
9. Rob'n'Raz & Leila K ”Do Something Nice”
10. Stonebridge feat. MC II Fresh ”X-10-Ded Cuts”

Slutligen, tio album:

• Army of Lovers ”Disco Extravaganza”
• DaYeene ”United Soul Power”
• Jon Rekdal & The Children of R-time ”Volume I”
• Kayo ”Kayo”
• Papa Dee ”Lettin' Off Steam”
• Rob'n'Raz feat. Leila K ”Rob'n'Raz feat. Leila K”
• Spacelab ”Space Is Big, Man Is Small”
• Titiyo ”Titiyo”
• ”Telegram Records Stockholm”
• ”The Sound of SWEMIX – The Real Nordik Beat”