T3 och Elzhi. De är allt som återstår av det som en gång började som Jay Dees Detroitbäbis.

Att Jay Dee dyker upp på albumets avslutande spår, med det passande namnet ”Reunion”, är ingen större överraskning. Den stora överraskningen ligger istället i hur väl de två gruppmedlemmarna lyckas på, mer eller mindre, egen hand.

Det tillbakalutade gunget från föregångarna finns förstås även här, nu mer rätt än någon gång förr efter Kanye Wests makalösa framgångar senaste året. Lika självklart är att Kanye själv har rattat några spår. Jay har, förutom ”Reunion” också fixat till ”Do You”. Fast ”Detroit Deli” hade lika gärna klarat sig utan producenttungviktarnas hjälp.

”Detroit Deli” tillhör tjugoåringarna Young RJ och Black, tillsammans under namnet BR Gunna.

Det är de som gör ”Hood Hoes” till handklappsfunk med händerna diskret i vädret (trots texten). Det är de som svänger ihop det alldeles för korta funkdiscopartyt, ”Computer Games”-stajli, ”Late 80's Skit”. Det är de som lägger den vackra pianobakgrunden och de varma stråkarna i vemodiga ”Selfish” (med Kanye som rapgäst) och som gör underverk tillsammans med Dwele i solnedgångscoola ”Closer”.

I det här blocket känns ”Detroit Deli” som något av det mest angelägna som lowridat längst med hiphopens breda boulevard på länge. Lägg till låtar som den akustiska gitarrgospelpärlan ”Keep Holding On” och ”It's On” där Timbaland-funk frontalkrockar med M.O.P.-blås (och alla händer vevar) och det är så jävla bra. Och förstås ”Reunion” och Outkast-kopian ”The Hours”.

Men sedan finns det låtar som saggar betänkligt. Jay Dees bidrag är förvånansvärt blekt. ”Dirty”, där både Ol' Dirty Bastard och Dirt McGirt gästar, havererar totalt. Ja, trots ODB. Och Dweles andra gästspel är lite halvtrist. Plus några till. Tyvärr.

Så frågan är: vill du ha ”Detroit Deli”?

Ja. Det vill du nog. Om du gillat gruppens tidigare skivor. Och om du tycker att Kanye West är det roligaste som hänt hiphopen på väldigt länge.