Vad får du om du blandar ”Att angöra en brygga”, crooner-sång från valfri sextiotalsinspelning, na-na-na-kör, umpa-umpa-blås, en fet åttiotalsvibbande syntbas, en blyg orgel, en robotröst och burkigt samplade Jens Lekman-stråkar över en nåntingtakt-rytm?

”From Me to You”, förstås. Öppningsspåret från Existensminimums fem spår långa ep.

När Magnus Henriksson för första gången tar steget till en lite längre samling musik är det föga förvånande att det mesta är byggt kring bitvis rätt intrikata rytmer. Magnus kan också ses som slagverkare tillsammans med Moneybrother på dennes spelningar. Och det är inte bara trummorna som får sköta rytmerna. På James Brown-manér har Magnus fördelat en avsevärd del av de uppgifterna till övriga instrument.

Med den grunden kastar sig Existensminimum åt fem ganska olika håll. Från den filmiska bossajazzen i ”From Me to You” via kantslagsbreakande rymdljudsjazzen i ”Guidelessness”, elektroniska klippåklista-äventyret ”Jag tog din hand” och banjobarockfalsettande mellanspelet ”Soul Shake” till psykadeliagospeln i ”Feel Like I Know You”.

En resa. På många sätt.

Samtidigt som Existensminimum visar upp en imponerande bredd i sina kast mellan influenser är det också min största invändning mot ”The On and On”. Det känns lite för mycket som ett skyltfönster av allt Existensminimum kan erbjuda dig. Jag hade gärna sett att något eller några av stigarna fått utforskas djupare.

Oavsett vilket blir det intressant att se åt vilket håll Existensminimum kommer att gå efter det här.