Så här dagen efter hemkomsten från årets Arvikafestival är det dags att samla intrycken. Så här kommer en sammanställning av de konserter jag gillade mest i år och några blandade tankar runt annat som var bra och saker att tänka på till nästa gång.

1. Kraftwerk
Att se ikoner för första gången är stort. Ingen plats kändes mer rätt att se Tysklands största än just Arvikafestivalen. Jag saknade egentligen bara ”Pocket Calculator” i övrigt fick jag allt jag ville höra och lite till. Vansinnigt bra ljud och lika snygga filmer som täckte hela scenens fond.

2. Damn!
Det är möjligt att de blev lite nervösa när det var så tomt i Apollo (det verkade åtminstone så). När åttamannabandet väl blivit varma i kläderna och tältet sakta fylldes (om än inte till bristningsgränsen) växte konserten och jag inser att jag måste köpa skivan. Förutom de låtar jag nämnde som höjdpunkter i min första text om konserten vill jag lyfta fram avslutande ”African-scanian Music Continuum”, ruggigt bra.

3. Ayesha
Med en av årets bästa svenska skivor i bagaget, ett schysst band och en sidekick som skönsjungande Sona vann Ayesha mitt hjärta igen. När sen Tristes Tigres slöt an var slaget vunnet. Missa inte om ni får chansen. Stockholmare 20/7 och Malmöiter 17/8.

4. Existensminimum
I programbladet stod det bara Flora & Fauna 21:00. På sporadiskt uppsatta flyers på området fanns budskapet att Existensminimum skulle spela 23:30 (samtidigt som Faithless, festivalens näst mest välbesökta konsert). Vi var med andra ord inte så många som såg Existensminimum. Jag är sjukt glad att jag gjorde det. Popmusik för 2004. Se nu till att skriva mer material så att vi kan få ett helt album att njuta av. Utmärkta EP:n ”The on and on” är inte nog.

5. Disco Volante
Rawk! Ni trodde att rock'n'rollen skulle krypa tillbaka in under den där stenen igen va? Fel. På en scen i Arvika stod Disco Volante en solig dag i juli och visade att sleazig actionrock är tidens melodi. Jannicke H är en perfekt gitarrgudinna. Dags att börja samla rara vinylsinglar per omgående.

Bubblare: Jonas Kullhammar Quartet och The Accidents.

Årets miss: The Tiny – gömde sig klockan 12:00 på fredagen.

Årets missar: Fixmer/McCarthy och Vive La Fête (efter midnatt är tydligen inte då jag är som mest sugen att se en konsert till på en festival).

Tio andra saker värda att komma ihåg (i ingen särskild ordning trots numrering):

1. Solen – tre dagar högsommar!
2. Emma Svenssons(rockfoto.nu) utmärkta bilder som hon lät oss använda hur många vi ville av. Sparade mig massor av tid på plats. Tack för det.
3. Thai-woken var årets mest prisvärda mat.
4. Dragspelskonserter är inte en bra bakgrund om man försöker sova i tält.
5. Kraftwerk-farbrorns mössa (var det Ralf eller Florian?).
6. Ta med fler pocketar eller låt bli att förvara dem i facket i presstältet. Nu försvann hela lagret utan hjälp oväntat fort.
7. Jazz funkar på synthfestival.
8. Ingen frukostbuffé i centrala Arvika i år.
9. McDonalds serverar bara frukost till kl 10 i Arvika (det kanske är sant i resten av landet också). Yoghurten är hur som helst tillgänglig dygnet runt och syndigt god.
10. Det är väl i princip bara Depeche Mode som kan toppa Kraftwerk för arrangörernas del nu? (Ok då, New Order och Nine Inch Nails skulle smälla nästan lika högt – men bara nästan.)