Någon skrev i en recension om historikern Peter Englund att han närmade sig historiens barbari som Tom Lehrer närmade sig nutiden. Ja, att det var ett cocktailparty som pågick runt oss. Jag förstod inte liknelsen då, men inser idag att den var elak men träffande. För Tom Lehrer frossar i allt elände med ironi i sin egna pianobaserade satir. Först när du svalt inser du att du skulle ha avstått drinken. När luftstrupen sakta krampar ihop syns allt lite klarare. Eller hur?

Tom Lehrers satir blev en stor framgång under 1960-talet. Intellektuellt, smart och vasst skulle kunna sammanfatta hans karriär. En karriär som satiriker han medvetet själv lämnade för att undervisa matematik (University of California at Santa Cruz), även om han under 1970-talet på många sätt var en högst aktiv satiriker.

Men tillbaks till 1960-talet. Tom Lehrer spelar i Danmark, på plats finns flera svenskar som frågar Lehrer om det vore OK om de gjorde några av hans låtar på svenska. Jan och Per-Anders Boquist kunde efter Lehrers positiva svar dra igång produktionen. Leif Asp anlitades för utsökta ackompanjemang på piano.

Men vem skulle sjunga dessa nyöversatta texter? Efter övertalning sa Lars Ekborg ja, efter att ha känt ett visst tryck då Tom Lehrer ”sedan många år varit en inne-njutning för artister och musiker vid nattliga spisarparties”.

Med tolv låtar släpptes så LP:n 1967. Tom Lehrer gavs svensk text.

Eftersom jag mötte Lehrer på engelska först blev Lars Ekborg först ett litet problem. För rätt mycket av Lehrers snabba, kvicka, dräpande och välplacerade texter bestod just i att de använde engelskan på ett fenomenalt sätt. En hel del av ämnena Lehrer behandlade var också så tydligt kopplade till USA.

Men med tiden växer Lars Ekborg. Han och Leif Asp framför några av de mest universella och tidlösa låtarna Lehrer skapade. Det är en fantastisk värld i svart vi möter. Miljöförstöring, supermakters ingripanden i världspolitiken, kärnvapen, mord, terror, otrohet, galna jägare och domedagen.

Men tänk er en pianobar med en välklädd sångare som sjunger texter om den unge älskaren som skurit av handen på sin älskarinna som han mördat (och dessutom har stora problem med att det skvätter blod på hans kavaj när han kysser handen). Tänk er en kabaréscen där publiken väntar på underhållning och får en utsökt liten kuplett om det tredje världskriget serverad på silverfat. Eller när vi får reda på hur kärnvapenspridningen går till i världen.

Det som är mest skrämmande med både Ekborg och Lehrer är att det mesta de skriver om fortfarande är några av de viktigaste framtidsfrågorna för mänskligheten. Därför påminner Lars Ekborgs skiva och Tom Lehrer i stora stycken om Tage Danielsson. En gemensam humanism som tar sig bisarra uttryck för att kunna fånga vår absurda tillvaro. En tillvaro fylld av förtryck och förströelse.

Så om du gillar satir och Lars Ekborg, slå då till på denna skiva som nu finns till lågpris. Men glöm inte att lyssna på Lehrer själv också. År 2000 släpptes ”The Remains of Tom Lehrer”, en bra samling för den som vill lyssna på en av 1900-talets stora satiriker och samhällskritiker.

Och kanske saknar jag ”Send The Marines” mest av allt på Ekborgs skiva. För vad kan slå textrader som följer:

”For might makes right / And till they've seen the light / They've got to be protected / All their rights respected / Till somebody we like can be elected.”