dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Slipknot: Vol 3: The Subliminal Verses
Vol 3: The Subliminal Verses (CD) Slipknot
2004
Roadrunner/BAM
6/10

Mot de breda folklagren framåt marsch

En gång i tiden var Dark Funeral det tuffaste bandet i världen.

Tyckte Slipknot.

Minns jag inte fel var det en nästan tårmild Corey som mottog ett promoex av begravningsentreprenörernas senaste platta tillsammans med en hälsning från Lord Ahriman. Det var till och med tal om att Slipknot skulle ta med sig Dark Funeral som förband på nästa världsturné.

Men det var då.

- Vi har vuxit upp. Corey har barn nu, vi har familjer. Man kan inte vara förbannad på allting hela tiden, konstaterade basisten Paul Grey i en intervju.

Inför ”Vol 3: The Subliminal Verses” har man i samma intervju uttryckt beundran för såväl Johnny Cash som Pink Floyd och att man anlitat legendaren Rick Rubin som förste rattskruvare är ytterligare kvitto på att det handlar om ett band som nu vill nå ut till den skivköpande massan – att agera förband åt Metallica inför en sextiotusen man stark hejaklack är ett annat.

Faktum är att det, av flera anledningar, är lätt att dra paralleller till just Metallica.

Till att börja med löper deras utvecklingsbanor nästan parallellt. Efter att ha existerat som band i runt tio år släppte Metallica ”Black Album”. När Slipknot fyller drygt nio spottar man ur sig en skiva som definitivt har de breda folklagren i sikte.

Förutom att låten ”The Blister Exists” skulle kunnat slinka in på låtlistan till ”St Anger” utan att någon höjt på ögonbrynen, så försöker Slipknot med hjälp av regelrätta thrash-solon och schvungfulla refränger knyta ihop tyngre tongångar med kommersiell rock enligt den modell som San Francisco-kvartetten alltid varit framgångsrika inom. Som om det inte vore nog slänger man in två lågmälda tårdryparballader, kompletta med stråkar, akustiska guror och ett piano.

Dessutom har de elektroniska elementen fått mer spelrum. I och för sig så lekte man med uppfuckade ljudexperiment redan på föregångaren ”Iowa” (titelspåret tystnade först efter femton minuters knäppigt tricksande), men här har man lappat sina Trent Reznor-mattor över redan existerande låtstrukturer. Särskilt effektivt blir detta i introt ”Prelude 3.0″ och associativa ”Circle”.

Givetvis finns det tungviktartuggande gitarrer också. Nämnda ”The Blister Exists”, thrashinfernot ”Three Nil” och ”Opium of the People” är alla potentiella revbensknäckare i en moshpit nära dig.

Riktigt ända fram når man dock inte.

Medan ”Iowa” var ett dödsmetallparty i Bellevue-sjukhusets dunklaste korridorer så är ”Vol 3: The Subliminal Verses” en god ansats som bara stundvis lyckas mana fram de rakbladsdekorerade visionerna från föregångaren.

Däremot lär den inte bli den karriärsavgörande platta som ”The Black Album” var för Metallica.

Men vem vill väl egentligen se Slipknot posera för Anton Corbijn i Depeche Mode-frippor?

Kristofer Ahlström

Publicerad: 2004-06-10 00:00 / Uppdaterad: 2008-08-25 18:05

Kategori: Recension | Recension: #2679

11 kommentarer

KOlla videon till "Prophecy"

Apcool!

http://www.sf-anytime.com/?mediaId=688

Videon till Prophecy Oregistrerad 2004-06-11 16:39
 

det var väl Joey Jordison (Trummor) som emottog Dark Funerals brev med tårar i ögonen. Han är tydligen helt såld på skandinavisk black/death – hade varit coolt att se Dark F som uppvärmare, men det lär vi inte få se.Jag tyckte Iowa var höjdpunkten, den här plattan har inte så måga bra spår

TheWizzard Oregistrerad 2004-06-12 00:08
 

Dagensskiva verkar ha något emot Metallica och deras handlingar under åren, eller?

Altec Oregistrerad 2004-06-13 01:21
 

Har bara lyssnat igenom skivan en gång men jag tycker att den saknar riktigt bra hårda låtar. Ballader och skönsång i all ära men Slipknot gör sig bäst hårt och svängigt

Krug Oregistrerad 2004-06-13 20:28
 

Detta är årets bästa platta hittills. Tyvärr en ganska medioker spelning som förband till Metallica men en riktigt höjdarplatta 9/10, lätt…

Lateralus Oregistrerad 2004-07-29 15:33
 

Prelude 3.0 är en av höjdpunkterna på plattan.

Medlem 2004-09-12 13:07
 

slipknots bästa skiva. det är alltid kul när band vågar experimentera som dom har gjort – och gör det till något bra. den här skivan ÄR en karriärsavgörande skiva.

Grodan Oregistrerad 2004-09-22 15:27
 

Det verkar som att recensenten inte riktigt förstår skivan, men det är inte så konstigt. Jag hörde den just för fjärde eller femte gången och det är första gången jag tyckte den ens är bra. Men detta med besked. Nu förstår jag plötsligt varför vissa riff ska anses hårda, eller varför andra ljud och melodier ska anses vackra eller starka.

Joakim R! Oregistrerad 2004-09-27 21:30
 

Detta är Slipknot's bästa skiva, en riktig höjdare.Köp, sring! Sriiiing!!

Medlem 2005-01-21 15:55
 

detta är en av 2000-talets bästa så klallat ”metall” skivor. before i forget å blister exits är utav dem tyngsta och publikbästa låtar man hört och skönsången blev jag faktiskt förvånad över hur bra den är musikalsikt. Om man säger 6/10 på denna skiva är man inte tillräckligt musikalisk kvalicerad.

bellwether Oregistrerad 2008-02-13 19:59
 

Vilket skæmt !

Medlem 2008-02-14 06:24
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig