Det är något speciellt med Vader. De har lyckats muta in sitt territorium i det soniska universumet. Släng på en platta och det står ganska snart klart vilka det är som förärar dina öron med ett besök. Kärnpunkten ligger i förmågan att trots att det går fantastiskt fort kombinera det hela med att genomgående få till ett grymt sväng. Tekniska riff med harmoni och en ganska tillbakalutad sång av modell ”inte så värst extrem” för att vara death metal är två andra ingredienser.

”The Beast” följer den utveckling som ”Revelations” slog an, d v s att man drog ner på tempot lite till förmån för gung. Peter har en sällsynt förmåga att skriva snygga riff och bygga upp snygga låtarrangemang. ”Carnal”-minnande ”The Sea Came In At Last” är ett strålande exempel på detta, där man på ett storartat sätt växlar mellan lågmälda, nästan viskande, partier med plockande gitarrer till ett snyggt riff över smattrande blastbeats.

På det stora hela känns ”The Beast” ändå som en platta som går på rutin. Kanske för att polackerna besitter en rejäl dos av just detta. Kanske beroende på helt andra saker. Jag har grymt högt ställda förväntningar på en ny Vaderplatta och ”The Beast” visar med några undantag att de gör det de ska, men inte så mycket mer. Givetvis är det svårt att överträffa något som kontinuerligt förfinats under ett och ett halvt decennium, men jag vill så gärna bli totalt hänförd och det inträffar tyvärr inte.

Ett annat smolk i bägaren är det ganska märkliga trumljudet. Virveln låter nästan spräckt ibland, eller snarlik de ljud som man framkallade i sin ungdom med hjälp av en bit kartong och ett cykelhjul. I en annars fläckfri ljudbild förvånar det mig. Är det månne ett sätt att påpeka att Doc är på skadelistan, eller en miss helt enkelt? Vilket som så är det ganska märkligt.

Nog gnällt. ”The Beast” är givetvis ingen dålig skiva. I vanlig ordning levererar Vader. Bara inte lika mycket som de två senaste fullängdarna, vilket kanske är för höga krav att ställa. ”Dark Transmission” och avslutande ”Choices”, tillsammans med redan nämnda ”The Sea Came In At Last”, är bra exempel på death metal av hög kvalité.